Jag arresterades olagligt den 4 april 2003 och hölls inspärrad på Tuanhe tvångsarbetsläger i närmare 300 dagar. Jag bevittnade och erfor många hemskheter i detta levande helvete.
Först placerades jag i division 5. Där tvingades vi sjunga en s k ”transformeringssång” innan vi fick äta och sova. Vi var tvungna att alltid ropa ”rapport” innan vi gick in i ett rum. Innan maten var vi först tvungna att stå på knä framför polischefen och säga, ”Hur mår chefen?” och därefter säga ”Tack chefen” när vi fått maten.
Polisen uppviglade kollaboratörer och interner att övervaka utövarnas aktiviteter och begränsa deras fundamentala rättigheter. Polisen uppmuntrade interner att hjälpa till med förföljelsen för att få ett reducerat straff; annars fick de ett förlängt. Kollaboratörer och interner tillät inte utövarna att citera Mästare Lis artiklar från minnet och de gick även på utövarna när de antog att de gjorde det under tystnad. De förbjöd utövare att tala om Falun Gong. Arbetslägrets rum har övervakningskameror som övervakar allt som utövarna gör.
En gång rapporterade någon till vakterna att jag hade talat med en annan Dafa-utövare. De låste då in mig i en ensamcell. Vakterna låste ofta in utövare som inte ville ”transformeras” i ensamceller eller förde dem till ett träningscenter där de utsattes för alla sorters förföljelse.
Den 8 juli 2003 skapade lägret det ”Stärkta anfallsteamet” som tidigare hade varit den kända ”Stärkta anfallsklassen” som senare ändrades till den ”Första divisionen”. Jag var den första som flyttades dit den dag då det ”Stärkta anfallsteamet” skapades. Utövare som vägrade bli ”transformerade” låstes in i åtskilda rum tillsammans med de interner som var tillsatta att övervaka dem 24 timmar om dygnet. Dörrar och fönster täcktes av papper och bara en liten springa där de som befann sig inne i rummet inte kunde se ut genom men som vakter som befann sig utanför kunde se in igenom för att se vad som pågick i rummet.
Måltiden bestod av ett stycke ångkokt kornbröd och en liten skål med vegetarisk soppa.
Utövarna tvingades sitta på en liten, 20 cm hög, plaststol med knäna ihop och med händerna på knäna, samt med nacken och ryggen sträckt mellan klockan 5:00 till 23:00 eller 24:00 och till och med längre. Om man rörde sig, svor och slog internerna utövaren. Att sitta så en hel dag var mycket plågsamt. Om man satt så en längre tid fick utsattes skinkorna och svanskotan för stora påfrestningar som kunde leda till att skinnet skavdes bort och skapade variga och blödande sår.
Dessutom använde polisen olika tortyrmetoder för att förfölja de beslutsamma utövarna. Den psykiska tortyren bestod bland annat av skymford, hjärntvättsförsök, andra förolämpningar, förbud mot anhörigbesök, hot och isolering. Den fysiska tortyren bestod av misshandel, elektriska chocker, att sitta på en liten stol i långa perioder, mycket små matportioner, berövelse av sömn, begränsade toalettbesök och alla typer av kroppsliga straff (exponeras för stark sol eller iskallt klimat, få orena saker insprutat genom mun eller näsa). Ibland utsattes utövare för flera tortyrmetoder samtidigt.
Jag vet till exempel att i slutet av 2003 fick utövaren Liu Quanwang, urin sprayat i munnen, näsan och på kroppen, i division ett. Han tvingades först att sitta på en liten stol och fick nästan inget att äta. Han kränktes, misshandlades, blev stucken med vassa objekt och berövades sömn.
De som skrev under de tre uttalandena fortsatte polisen att förfölja. De tvingades att läsa material som förtalade Dafa och titta på videos för att därefter skriva ner sina känslor och reflektioner i en summering innehållande nya insikter och andra självrannsakande tankar. De måste skriva om det här igen och igen till dess polisen var nöjd med resultatet. De måste läsa upp deras summering inför gruppen och var tvungna att hjälpa till med ”transformeringen” av andra utövare. De var dessutom tvungna att utföra slavarbete för att lägret skulle göra förtjänster. Eftersom det var många som skrev under ”garantiuttalandena” mot deras vilja, kände de sig djupt bedrövade. Den upprepade hjärntvätten, skrivandet av en summering samt uppläsandet av den inför gruppen gjorde mycket ont inuti. Smärtan var till och med värre än den fysiska tortyren. Den gör hundra gånger mer ont.
Ovanstående är det jag har upplevt och bevittnat på Tuanhe tvångsarbetsläger
Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2005/11/20/67054.html
Kinesisk version: http://minghui.ca/mh/articles/2005/10/26/113175.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...