Ödesförbindelse med Falun Dafa

Mitt namn är Anja Pekkarinen, jag är 55 år gammal och bor i Finland. Jag lärde känna Falun Gong för över fyra år sedan.

Jag var 15 år gammal när jag mötte mitt livs första stora prövning. Jag råkade ut för en allvarlig bilolycka. På olycksplatsen kände jag att jag var skild från min kropp som låg på marken och jag kände friheten som lät mig stiga upp till ett annat medvetandetillstånd. Jag visste dock att jag inte skulle lämna detta liv och återvände därför till verkligheten.

Jag var redan som ung intresserad av allehanda metoder och läror med vilka jag sökte meningen med mitt liv. Under årens lopp märkte jag att jag inte gjorde några framsteg, blev frustrerad över att allt skulle sluta så här. I sömnen upplevde jag märkliga saker, jag kunde komma och gå fritt. Ibland räckte det bara att jag bestämde mig att gå och ”söka äventyr” när jag skulle lägga mig. En gång mötte jag mannen runt vilken det flög vackra harmoniska bollar, som pulserade liv. Jag var ännu inte färdig för honom, men jag visste att han skulle komma senare igen, då, när det var dags.

Åren gick, jag drev med i strömmen av människor utan grepp om min inre världs verklighet. Jag hade inget att ta tag i och jag kände att jag hade förlorat mig själv. Till det yttre var mitt liv i ordning men i mitt inre fattades allt.

Vid denna tid, 1999, flyttade min man pga sitt arbete för en period av ett år från södra Finland till norra Sverige. Jag hade det lätt för jag arbetade inte och gjorde saker som intresserade mig. Jag motionerade mycket och fäste mycket vikt vid vad jag åt. Jag började också ge ett slags energibehandling.

Trots detta var jag inte lycklig. Jag trodde mig veta saker som var av en högre sanning men jag undrade varför jag inte kunde uppnå ett lugnt sinne. Senare förstod jag att mina kunskaper var mycket bristfälliga och som inte skulle leda till någonting.

Trots olika metoder och stora summor av pengar uppnådde jag inte ens välbefinnande för kropp och själ utan mina krafter började tvärtom att sina. Det började dyka upp olika slags krämpor, mina leder svullnade upp, jag fick känningar av astma, problem med magen, besvär från njurar och en hudsjukdom som jag haft i åratal blev sämre. Samtidigt fick jag meddelande från Finland att man misstänkte bröstcancer efter mammografin som man hade gjort innan jag flyttade till Sverige. Mitt liv hade blivit både fysiskt och psykiskt tungt och allt det jag hade gjort för att trygga mitt liv med hade visat sig vara ett hot mot mitt liv. En dag fick jag känningar åt hjärtat och hamnade på sjukhusets akutmottagning där man misstänkte att jag hade fått en hjärtinfarkt. Den natten kämpade jag för mitt liv och jag kände hur sjuksköterskorna rörde sig mycket tyst och observerade mitt tillstånd hela tiden. När det värsta var över fördes jag över till en annan avdelning för att återhämta mig.

När jag var där kände jag en stark frid i mitt sinne och jag förstod att något nytt hade kommit in i mitt liv men som inte ännu hade öppnats för mig. Mitt hälsotillstånd var fortfarande inte bra när vi bestämde oss att flytta till norra Finland, till Uleåborg. Mitt liv var fortfarande smärtsamt och min man fick ofta ringa efter ambulans. Hjärtslagen var oregelbundna, blodtrycket farligt lågt och jag kämpade på nytt för mitt liv.

När mitt liv var som mest kaotiskt såg jag en artikel i lokaltidningen om ungdomar som tränade någon främmande metod, Falun Gong. På bilden i tidningen satt en ung pojke i lotusställning i parken och i artikeln berättade man saker som berörde mitt innersta djupt, det var något som jag i hela mitt liv hade väntat på.

Men sedan hände något oväntat, jag tappade bort tidningen och jag hade inte några kontaktuppgifter till dem som övade Falun Gong. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag var ledsen och besviken på mig själv- hur kunde jag tappa bort något som jag just hade hittat – något som jag hade väntat på i hela mitt liv.

Det hade inte gått många dagar förrän min mans syster ringde och sade: ”Anja, såg du artikeln i tidningen?” Jag visste vad hon menade. Jag sade sorgset att jag hade tappat bort den. Hon sade: ”Jag har sparat den åt dig.”

Ödesförbindelse – är tiden nu inne för Dafas storslagenhet?

Jag började ivrigt söka information om dessa ungdomar som övade Falun Gong i parkerna. Genom nummerupplysningen hittade jag telefonnumret till en av pojkarna som namngavs i artikeln, men pojken sade att han inte övade regelbundet och kunde inte hjälpa mig, utan bad mig istället ringa till en annan person. Till sist hittade jag en person som kunde berätta i vilken park man övade Falun Gong. Men det var inte alls så enkelt lära sig övningarna. Ibland när jag gick till platsen på en överenskommen tid kom ingen dit. Jag fortsatte envist att höra mig för och jag hade flera telefonnummer som jag ringde till. Ibland kändes det som personerna, som jag frågade om Falun Gong, var lika förvånade som jag: ”Var övas det och vem visar övningarna?”

Sedan kom den dagen som jag avtalade tid och plats med den riktiga utövaren för att lära mig övningarna. På träningen var det flera personer och med lugnt sinne började jag lära mig Falun Gong. Jag fick böckerna Zhuan Falun och Falun Gong. Jag upplevde stora förändringar där jag insåg betydelsen av mina prövningar. Karma kräver återbetalning och jag var tvungen att kämpa, men nu var situationen annorlunda. Det var nu dags för mig att släppa många fasthållanden, varför jag fortsatte att ihärdigt studera och utöva. Kultivering hade blivit det viktigaste i mitt liv. I snabb takt började mitt liv förändras, sjukdomarna försvann och mina krafter återvände.

I början kunde min man inte förstå förändringarna som jag gick igenom. Hur skulle jag kunna få honom att förstå att allting har sin betydelse, att kultivering inte är lätt och som Mästaren säger ”utan förlust ingen vinst” och att kultivering är en allvarlig sak?

Vårt äktenskap genomgick stora prövningar. Min man såg inget vettigt i min träning. Men när tiden gick och när jag på kvällarna läste Zhuan Falun, började min mans tankar ändras långsamt och han bad mig läsa högt. Till sist ville han testa effekten av övningarna och var redan vid första försöket övertygad om att detta var något speciellt. Vi började träna tillsammans hemma och han kom också till träningsplatsen. Våra släktingar började märka av vår förvandling och min mans syster, som gett mig tidningsartikeln, ville också lära sig Falun Gong. Hon bad också alla sina syskon samt några av deras barn att komma till träningen. Sammanlagt kom tio av min mans närmaste släktingar till övningsplatsen för att prova på Falun Gong.

Förföljelsen

Det var tungt att se bilder från förföljelsen och ännu tyngre att läsa om den ohyggliga tortyren som Falun Gong-utövarna fick genomlida i Kina. Jag kände stor smärta i mitt hjärta och jag grät för deras skull. En oerhört stor oförrätt har skett och alla i världen borde veta om det. Jag kände att min kultivering har samband med saker som jag bör göra, att jag inte bara tittar på vid sidan om och jag var besluten att göra något som kunde hjälpa kinesiska utövare och mig själv på min kultiveringsväg. Mina upprätta tankar var starka – man måste stå rakryggad inför ondskan och inte visa någon förskoning när den försöker hindra oss från att agera enligt principerna sanning, godhet, tålamod.

Vår ort skulle få besök av Finlands dåvarande statsminister för att han skulle inviga en ny simhall. Jag bestämde mig för att ge honom material om förföljelsen av Falun Gong i Kina. Jag väntade i lobbyn till simhallen efter den officiella ceremonin och tilltalade honom när hans följe passarade. Jag berättade varför jag var där och gav honom material som handlade om förföljelsen. Han tog emot kuvertet, skakade hand med mig och tackade. Jag kom senare att träffa honom flera gånger under årens lopp.

Under det första året av förföljelsen blev min delaktighet i Fa-upprätandet en allt viktigare del av mitt liv. Min man och jag använde våra lediga dagar för att resa till olika delar i norra Finland för att berätta om Falun Gong, lämna material om förföljelsen och lära ut övningarna. Personer i stads- och kommunledning samt biblioteken fick bekanta sig med Falun Gong och förföljelsen i Kina. Samtidigt, om det var möjligt, gick vi till lokaltidningar och radio för att berätta om förföljelsen. På torgen gjorde vi övningarna och berättade för folk om Falun Gong och förföljelsen. Under en resa åkte vi till Finlands nordligaste kommun fick vi tillfälle att hälsa på Sameradions redaktion och informera även dem.

Under resorna när vi satt flera timmar i bilen läste jag högt ur Mästarens skrifter och på detta sätt använde vi även dessa stunder till kultivering, varvid vi fick bättre förståelse om Falun Dafa.

I norra Finland hade folk mycket lite kunskap om förföljelsen av Falun Gong, men det fanns också folk som hade varit till Kina och som kände till Kinas kultur och aktuella händelser. Det var inte alltid lätt att räta upp människornas uppfattningar som de hade skapat under sin levnad.

Det krävdes också beslutsamhet när vi höll på att köra förbi en kommun och vårt beteende inte var upprätt och inte heller fritt från mänskliga fasthållanden. Vi ansåg att denna kommun inte var tillräckligt intressant och lät brådskan hindra det vi skulle göra. När jag märkte detta hos mig bad jag min man vända bilen och åka tillbaka mot centrum. Vi bestämde att vi skulle gå direkt till kommunledningens kontor. Vi hälsades hjärtligt välkomna. Kommundirektören kände till situationen då han för en tid sedan hade varit i Kina. Falun Gong intresserade honom och han tog tacksamt emot materialet vi gav honom.

Han, såsom alla andra, har väntat på denna tidsperiod då vi kan börja vår resa tillbaka hem. Man får inte förlora denna ödesförbindelse, för den kommer inte två gånger. Låt oss därför göra vårt bästa så att denna förföljelse tar slut.