Internationella Falun Dafa-dagen, Falun Gong 10 år, i Kungsträdgården, Stockholm

En utövares berättelse

Några ord om före jag kom iväg…

Jag svarade omedelbart ja, när frågan ställdes om jag skall bli med till Stockholm den 13 maj för att fira den Internationella Falun Dafa-dagen. När jag nämnde detta för min fru talade vi om att ev. hela familjen skulle åka.
Detta visade sig dock senare inte bli helt lätt.

Några dagar innan vi skulle iväg blev mellanbarnet sjukt, det hela började med att hon mådde dåligt och gick och lade sig en stund. När hon vaknade efter ca tre timmar var hon svullen i ansiktet och klagade på smärtor i magen.
Oroliga för att svullnaden skulle sprida sig till tunga och svalg hamnade vi till slut på akuten. Efter läkarundersökning, medicinering och drygt tre timmars väntan hade svullnaden gett med sig och vi fick åka hem.
Detta gjorde att vi bestämde att jag skulle åka till Stockholm och resten av familjen skulle stanna hemma.
Dagen därpå hade barnet konstiga röda kliande prickar under båda fötterna. En timme senare hade prickarna försvunnit under fötterna och förflyttat sig till smalbenen, prickarna fortsatte förflytta sig uppåt under dagen med jämna mellanrum. Först svullnaden och sedan prickarna…detta gjorde att även jag började fundera på att stanna hemma. Något bedrövad ringde jag till en annan utövare för att tala om att jag kanske inte kommer med till Stockholm. Utövaren talade om för mig att sjuka barn ett par dagar innan avfärd till Falun Gong-tilldragelser är ett vanligt fenomen och rekommenderade mig att så ofta jag kunde sända upprätta tankar och att detta skulle bringa mig klarhet i om jag skulle åka eller inte.

Efter detta gjorde jag upprätta tankar varje heltimme när jag var vaken (helt villkorslöst som sades). Vidare måste jag också nämna att barnet kräktes, var trött och hängigt, hade smärtor i magen och var sängliggandes när jag första gången efter samtalet med den andra utövaren gick ner på nedervåningen för att göra upprätta tankar. En kvart senare när ”sändandet” av upprätta tankar var klart gick jag upp på övervåningen igen och något förvånad får se mitt sjuka barn uppe på fötter, på väg att äta mat och sedan redo att gå ut och leka. Om detta berodde på upprätta tankar vet jag inte, men något förbryllande var det.
(Barnet fick senare under dagen en del prickar tillbaka men alla andra sjukdomssymtom var borta).

Eftersom vi inte visste vad för slags sjukdom som vårt barn hade, bestämde vi oss ändå för att jag skulle åka och resten av familjen skulle stanna hemma.

Kort om själva resan dit…

Ca. en kvart försenad anländer jag på uppgjord mötesplats för att hämta övriga FG resenärer.
Ca. en halvtimme försenade kommer vi till slut iväg.
På nästa mötesplats lyckas en björnstark utövare på något obegripligt sätt lyfta av sidodörren på bussen och även kylaren kokade vilket gjorde att vi blev ytterligare något försenade.
Vi hade planerat att vara framme i Stockholm i god tid vilket pga. ovanstående orsaker inte blev fallet.
Nästan helt förvirrade mitt i värsta trafikkaoset ringer föraren sin pappa för att fråga hur vi skall åka och som av en slump råkar pappan befinna sig bara några minuter från oss. Vi svänger in på en liten avtagsväg för att vänta på pappan som skall guida oss till den kinesiska ambassaden.
Vi blir guidade till ambassaden och kan till slut lasta av våra packningar, banderoller , flaggor mm och sedan åka och parkera bussen.
(Pappan bor i Stockholmstrakten, men jag tycker ändå det var ett gott tecken på att det goda kommer att segra) .

Paraden från kinesiska ambassaden till Kungsträdgården…
Väl framme bland övriga FG-utövare framför kinesiska ambassaden börjar en underlig känsla att smyga sig på.
I och för sig är det väl normalt att känna en viss nervositet när man skall delta i en parad som man inte har en aning om hur långt det är som man skall gå, vart man skall gå osv. osv, men känslorna här var av annan art.
Lite svårt att beskriva men helt plötsligt kändes det som om jag inte till 100% ville stå för att jag är en FG-utövare. Detta utspelade sig bl.a. i form av att jag tog av mig min gula FG-jacka som jag normalt är så stolt över att bära. Jag ville helt enkelt inte skylta för mycket med att jag kultiverar Falun Gong.

Jag kände mig som en gul prick mitt i ett fält av prickar i annan kulör eller som en tärning bland ett gäng runda kulor eller…ja, jag tror du förstår vad jag menar. Känslan blev väl inte bättre av att när jag tittade upp mot kinesiska ambassaden så stod där en liten man med kamera och filmade oss för fullt. Nåja, nu stod jag där mitt i ”tåget” med ljusklädda människor och vi började sakta röra på oss mot Kungsträdgården. Strax därpå hördes en megafon kopplad till en bärbar radio spela PuDu (Falun Dafa-musik) längre bak i tåget och känslan av att jag på nåt vis sticker ut mer än alla andra började så småningom sakta försvinna.

Efter en stund hör jag någon skrika: ”Håll vänster, håll vänster!” och strax därpå cyklar en äldre farbror förbi.
Det visade sig att den ”ansvarige” för tåget har satt ut någon som kollar om en cyklist kommer, om det kommer en cyklist ser denne ”kontrollant” till att vi i tåget drar ihop oss något så att den cyklande personen kan komma förbi. Denna lilla detalj gjorde att jag kände mig som en mycket liten del inuti något mycket stort, kraftfullt, vänligt och barmärtigt…någonting, jag kan inte riktigt förklara vad. Jag vet inte, men jag tror att när ett stort antal människor normalt samlas så känns det stort och mäktigt och därmed tycker man också att ”här kommer vi, nu får andra flytta på sig”. Det ev. stora och mäktiga som man känner då är egentligen mycket litet och fjuttigt jämfört hur det kändes att i stället göra som vi gjorde.

Vet inte hur långt vi gått eller hur länge, men nu har vi i alla fall kommit in i mera trafikerad miljö och med mycket människor runt om; vi är på väg in i själva staden.

Återigen lägger jag märke till en liten detalj och det är att människor som vi passerar gärna tar emot de små informationsblad som delas ut, de flesta till och med tackar när de tar emot dem. Min erfarenhet av att dela ut information till passerande människor är att det ofta resulterar i sura miner och ett besvärat nej som resultat, men här idag till och med tackar folk för att de får ett informationsblad. Jag lägger också märke till att folk som vi passerar ofta stannar och läser på de banderoller som vi har och att de i alla fall ser ut att tänka efter lite grann vad livet handlar om.

En kvinna på cykel som stannat uttrycker glatt något i stil med: ”Man riktigt kan känna lugnet när ni passerar”. Jag har väl kultiverat Falun Gong i inte längre än ca. 3-5 månader, eller något sådant, men jag tror mig veta mycket väl vad kvinnan kände. Det lugnet har jag nämligen känt många, många gånger efter att jag börjat kultivera Falun Gong, faktiskt så känner jag alltid det lugnet i mer eller mindre grad. Det som jag tyckte var glädjande här var att energin och känslan av lugn kunde utstråla så starkt att även omgivningen runt tåget kunde känna av det.

Som du nog nu förstår så har alla olustkänslor försvunnit helt och i stället bytts ut mot känslor och tankar som:
- Allt är helt enkelt underbart.
- Här är den underbaraste plats på jorden.
- Vem bär mig?
- Jag svävar ju…?
Det är naturligtvis svårt att exakt beskriva vilka känslor jag nu hade och det kändes naturligtvis inte bokstavligen som om jag flög, men overkligt lätt att gå var det.

Vid Kungsträdgården, den plats vi skulle hålla till på resten av dagen och till sent på natten
Kändes som om vi inte hade gått i mer än max en halvtimme fast vi egentligen hade gått i ca 2 timmar… vi var framme vid målet, Kungsträdgården mitt i Stockholm.

Omedelbart vid ankomst fylldes trappan ner mot fontänen av Falun Gong-utövare som gjorde sig redo att visa upp de fem övningarna för åskådarna som samlats på platsen.

En annan utövare kom fram till mig och rekommenderade att även jag skulle ställa mig bland de utövande för att som han sa: ”Ta vara på tillfället att utöva i ett sådant sammanhang för att känna den enorma kraft som detta innebär”. Eftersom jag redan vid detta tillfälle var alldeles omtumlad av den starka upplevelsen av att bara vara där, avböjde jag dock förslaget.

Inte heller deltog jag i upprätta tankar, eftersom det jag upplevde var alldeles för stort för att jag skulle klara att rensa hjärnan från tankar och föreställningar. Det jag känner är mycket svårt att beskriva, men jag känner att något händer inom mig men jag har ingen aning vad… detta skulle dock komma att märkas mera tydligt senare under dagen.

Programmet rullade vidare med utövare som berättade om sig och Falun Gong, en fint arrangerad simultanvisning av FG:s övningar, sång och musik, tal, mm. mm.

Jag märker inte att tiden flyger iväg och det har väl gått ca. 3-4 timmar när det är dags för en utövare från samma stad som mig att visa upp en dans (Utdrag ur dansföreställningen Lotusblomman).

Jag ser på håll att dansen har börjat. När jag kommer närmare för att se bättre och för att kunna ta bra kort känner jag plötsligt en tjock klump i halsen och att tårarna börjar komma. Jag vänder mig instinktivt bort en stund och funderar på vad det är som händer. Jag vänder mig på nytt för att titta på dansuppvisningen, men det är helt omöjligt att titta längre än några få sekunder eftersom jag hela tiden känner en sådan enorm lycka och glädje att inte tårarna går att hålla tillbaka. Detta var vad som hade hänt när jag kände att något hände utan att veta vad. Jag känner dock igen känslan, eftersom det första som hände mig när jag började kultivera för några månader sedan var exakt samma sak.

Dansuppvisningen slutförs och jag lyckas få ett tjugotal kort på den.

Vi gick för att få oss en bit mat och där på matstället kom det fram en fundersam man som hade lagt märke till våra gula jackor och tröjor och som undrade vad detta var. Tyvärr hade inte mannen möjlighet att komma ner till Kungsträdgården den kvällen men av hans intresse att döma kommer han nog att söka upp de utövande i någon park för att få svar på sina frågor.

Klockan har nu hunnit att bli ca. sju på kvällen och det rullande programmet drar igång och slutförs för sista gången. Allt flyter på ungefär som vanligt i lugn och harmonisk takt.

Därefter kommer det en ”märklig” kille fram och hälsar på mig. Med märklig menar jag inte konstig på något sätt utan snarare märklig för att jag känner omedelbart i kroppen något slags lugn och energi när jag pratar med honom. Vi blir efter en stund tysta och står så nära varandra att vi nästan trampar varandra på fötterna.
Normalt när man står så nära en annan okänd människa och det dessutom blir helt tyst, brukar det kännas mycket obehagligt och spänt, men att stå där bredvid honom kändes bara mycket lugnt och behagligt.
Jag berättade om denna min upplevelse för en annan utövare och han bara log, avbröt mig, och sade:
- Så du ville bara hoppa upp i fickan på honom och sätta dig…
Jag skrattade lite och konstaterade att ungefär så var det som det kändes.

Kvällen avslutas med filmvisning om förföljelsen i Kina och en timmes ljusvaka där alla utövare fick var sitt ljus att ställa framför sig när vi gjorde upprätta tankar. Även allmänheten var välkommen att tända ett ljus för offren i Kina.

Eftersom vi hade långt att resa så kunde vi tyvärr inte delta i den sista aktionen som var en ljusvaka utanför den kinesiska ambassaden, utan vi avslutade här kvällen genom att ta farväl av alla andra utövare och sedan sakta dra oss mot bussen för att åka hem.

Avslutningsord

Till sist vill jag bara säga, att det som inom mig började med olustkänslor och obehag efter en stund utvecklades till att bli det största jag varit med om (förutom upplevelsen när mina tre barn kommit till världen).
Att befinna sig där mitt bland ett hundratal människor som alltid i första hand tänker på alla andra före sig själv, som faktiskt säljer en del material som kläder, böcker mm. och som är totalt likgiltiga om de får betalt eller ej, är en så omvälvande känsla. Samtidigt som jag känner stor lycka och tacksamhet över att få träffa och umgås med dessa människor skäms jag för att jag inte själv klarar att leva efter samma princip på ett så självklart och naturligt sätt som dem.

Om du någon gång får frågan om du skall följa med på ett Falun Gong-evenemang liknande detta, kan jag bara varmt rekommendera dig att göra det och jag hoppas vidare att det blir en lika stor upplevelse för dig som det blev för mig. Och om du får någon form av problem såsom sjuka barn, blir ”sjuk” själv eller annat några dagar innan du skall iväg, prova att kontakta en erfaren utövare, det kan hjälpa mer än man först tror.