Oförglömliga minnen

Tiden mellan den 14 och 17 juli 1994 var de mest oförglömliga och lyckliga dagarna i hela mitt liv. Under de dagarna gavs jag den fantastiska möjligheten att delta i Falun Gong-kursen i Hunan Chenzhous volleybollcenter för kvinnor, som genomfördes av Läraren själv.

Kursen varade bara i fyra dagar eftersom Läraren denna gång hade beslutat att bara lära ut Fa och inte övningarna. Jag kan svagt minnas Läraren säga något i stil med: ”Från och med nu har jag beslutat att bara lära ut Fa och inte övningarna, så att ännu fler människor kan nås. Oavsett vad ni lär er, så kan ni alla komma och lyssna på föreläsningarna. Dessutom finns det en del som inte uppskattar övningarna och lägger till andra övningar, vilket deformerar Falun och vi måste hjälpa dem att justera kroppen när de kommer tillbaka till kursen. I framtiden kommer vi inte att ge Falun till sådana personer, men vi kan ge dem mekanismerna och en Falun kommer att formas om man fortsätter att kultivera längre fram.” Några utövare blev besvikna och började diskutera om de skulle tala om det för Läraren så att han kunde hjälpa dem att justera kroppen och få en Falun. Det första Läraren sade på den andra dagen var att han inte längre skulle lära ut övningarna. Han berättade att några elevers upplysningsförmåga inte var tillräckligt bra men att genuina kultiverare inte skulle bli utan något som de behövde. När jag tänker tillbaka inser jag att Läraren kunde känna alla våra tankar. När den andra kursen började kunde jag snabbt känna ett starkt energifält och andra elever kunde också känna att det fanns flera Falun som roterade runt dem. Läraren tar verkligen ansvar för sina elever!

Chenzhou är varmt i juli. Vi satt på trägolv i hallen. På grund av att det var så varmt var det många som viftade med något för att fläkta sig. När Läraren såg det sade han att vi skulle sluta att vifta, annars skulle det bara kännas ännu varmare. Så fort jag slutade kunde jag känna en sval bris. En del fortsatte att fläkta sig – kultivering handlar om att bli upplyst! Jag kom också ihåg att det en dag plötsligt började ösregna. Regndropparna slog i taket så hårt att några utövare stördes av ljudet. Läraren sade åt oss att lyssna uppmärksamt på föreläsningen. Han sade att vår framtida kultiveringsväg kunde påverkas om vi så bara missade en enda mening. Blir det inte svalt när det regnar? Jag förstår nu att Läraren verkligen tänkte på elevernas bästa hela tiden.

När kursen var slut var det många elever som rusade fram till Läraren för låta sig fotograferas bredvid honom. När Läraren såg röran, sade han bestämt att vi kunde ta fotografier efter att vi ställt oss på ett ordnat sätt. Med tanke på alla elever som precis börjat utöva, som fortfarande hade vanliga människors tänkesätt och dåliga upplysningsförmåga, måste det verkligen ha varit svårt för Läraren.

Läraren utsattes för stora påfrestningar. Eftersom kursen bara pågick under fyra dagar, fick Läraren genomföra två föreläsningar varje dag, en på morgonen och en på kvällen. Jag minns avslutningen på den sista föreläsningen, efter att Läraren hade lärt ut den femte övningen, då han sade att genuina kultiverare inte skulle bli utan någonting och att alla skulle få vad de förtjänade. Därefter gjorde Läraren snabbt ett antal handrörelser. Just då kände jag en rörelse i nedre buken och jag förstod att jag hade fått Falun. Jag blev väldigt rörd och beslutade i djupet av mitt hjärta att kultivera till slutet, oavsett alla tänkbara hinder.

Jag kände mig verkligen som pånyttfödd när jag kom hem efter kursen. Det kändes som om jag hade ett nytt liv med helt nya perspektiv på livet och världen. Jag kunde inte nog tacka Läraren för allt jag hade fått.

Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2006/5/4/72810.html