Jag kom senare underfund med att många andra medutövare också hade problem med att vara alltför extrema. När man klargör sanningen för andra borde tonen istället vara fridfull och naturlig. Man borde försöka tala utifrån sin personliga förståelse med medkänsla under tiden som man tar i beaktning den andres möjlighet att förstå och acceptera den. Vi kan utgå från hans eller hennes intressen och prata lite i taget varje dag. Om man gör så, så kanske de blir glada att höra talas om det och t.o.m. ställer frågor kring det som de har hört och inte riktigt förstått. När vi talar borde vi inte ha en stark avsikt att de ska förstå allt på en gång, utan bara prata om det som de förstår och kan acceptera. På så sätt kommer de inte att ha en negativ känsla och vi kommer på ett naturligt sätt att nå effekterna av att klargöra sanningen. Detta är min personliga förståelse. Var vänlig och visa på om någon felaktig förståelse föreligger.
http://clearwisdom.net/emh/articles/2002/5/28/22533.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.