”Vid dissekeringen av människokroppen har den moderna medicinska vetenskapen redan upptäckt att tallkottkörtelns främre halva är utrustad med hela den vävnadsstruktur som finns hos ett mänskligt öga. Eftersom det befinner sig inuti skallen säger man att det är ett rudimentärt öga. Är det ett rudimentärt öga eller ej, vi inom kultiveringskretsen förbehåller oss vår egen uppfattning. I vilket fall som helst har den moderna medicinen upptäckt att det finns ett öga i den mänskliga hjärnans mitt. Den passagen som vi ämnar öppna leder direkt till det läget. Det överensstämmer bra med förståelsen inom den moderna medicinen". – Zhuan Falun (Svensk version)
På senare år har vetenskapsmän gradvis upptäckt att däggdjurens tallkottkörtel är ljuskänslig. Melatonin som är tallkottkörtelns huvudsakliga produkt styr kroppens dygnsrytm, sekretionen av melatonin styrs av tillgången till ljus. Produktionen är hög när det är mörkt och låg när det är ljust.
Bilder och ljus når näthinnan och transporteras sedan in i hjärnan via synnerven. Enligt den traditionella teorin är det bara näthinnans tappar och stavar som kan uppfatta ljus. Förr i tiden ansåg man också att ljuset som hämmar melatoninproduktion togs upp av ögonens näthinnor.
Fem år efter utgivningen av Zhuan Falun publicerade Lucas en avhandling i Science, en av de mest prestigefyllda vetenskapliga tidskrifterna. Han beskrev flera experiment han genomfört på möss med en genetisk defekt som innebar att de saknade fotoreceptorer på näthinnan (mössen var helt blinda). Förbluffande nog skilde sig inte melatoninproduktionen hos de muterade mössen från normala möss trots att mutanterna inte kunde uppfatta ljus.
Det är välkänt att man utan fotoreceptorer inte kan uppfatta ljus. Författarna var oförmögna att förklara hur tallkottkörtlarna på de muterade mössen kunde veta när det var ljust och när det var mörkt. Lucas föreslog existensen av ”ej konventionella fotoreceptorer” utöver de vanliga fotoreceptorerna (stavar och tappar). Dessa ”okonventionella fotoreceptorer” skulle enligt författarna bara vara kapabla att skilja mellan ljus och mörker men för tillfället finns det inga bevis för deras existens.
Däremot finns det mycket bevisning som tyder på att själva tallkottkörteln kan uppfatta ljus och immunocytokemiskt sett är det rimligt. Vetenskapsmän har redan insett den strukturella likheten mellan tallkottkörteln och näthinnan. Tallkottkörteln benämns ibland som en ”hopvikt näthinna”, många av generna som bara uttrycks i ögonen uttrycks också i tallkottkörteln. Förutom fotoreceptorer har tallkottkörteln även ett komplett system för optisk signalöverföring. Detta betyder att om det bara fanns en ljuspassage till tallkottkörteln så skulle tallkottkörteln kunna uppfatta ljuset. Det här kan förklara varför ljushämningen av melatonin fungerar i möss som genetiskt sett saknar fotoreceptorer på näthinnan. Det kan finnas en dold och okänd passage för ljus som gör det möjligt för tallkottkörteln att själv detektera ljus.
Referenser:
1. Rodieck, R.W., The First Steps in Seeing (Sinauer, Sunderland, MA,1998)
2. Borjigin, J., X. Li, S.H. Snyder, Annu. Rev. Pharmacol. Toxicol. 39:53,1999.
3. Klein,D.C., and J.L. Weller, Science, 177:532,1972
4. Deguchi, T., and J. Axelrod, Proc. Natl. Acad Sci. U.S.A., 69:2547,1972
5. Lucas, R.J., et. al., Science, 284:505,1999
6. Lucas, R.J., and R.G. Foster, J. BiolRhythms 14(1):4,1999
7. Lucas, R.J., and R.G. Foster, Curr. Biol, (6):R214,1999
8. Vigh, B., et. al., Biol Cell 90(9):653,1998
9. Faure, J.P., and M. Mirshahi, Curr. eye Res., 9(Suppl):163-7,1990
10. Yokoyama, S., Genes Cells, 1(9):787,1996
11. Lolley, R.N., C.M. Craft, and R.H. Lee, Neurochem Res, 17(1):81,1992
12. Schomerus, C., P. Ruth, and H.W. Korf., Acta Neurobiol Exp (Warsz), :54(Suppl):9, 1994
13. Max, M. et. al., J. Biol Chem., 273(41):26820, 1998
Översatt från
http://pureinsight.org/sci/sci/eng/newscontent.asp?ID=10665
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...