Wang Shujun var tidigare anställd vid Jordbruks- och nyodlingshypoteket i Jiamusi i Heilongjiangprovinsen. År 1995 led hon av njurinflammation som läkarna inte lyckades bota trots att hon spenderade mellan 50 000 och 60 000 yuan i medicinska kostnader. I början av 1997 hade Wang Shujun turen att komma i kontakt med Falun Dafa. Hon upplevde dess mirakulösa effekter. Hennes ödem och andra krämpor försvann utan vidare behandling och hon kunde äntligen klara sig själv. Sedan dess behövde Wang aldrig lägga ut mer pengar på medicin och vård, vilket var en stor lättnad för hennes anhöriga och hennes arbetsplats.
När förföljelsen mot Falun Gong inleddes den 20 juli 1999, åkte Wang till Peking vid två tillfällen för att vädja om rättvisa för Falun Gong. Hon internerades illegalt. Efter att hon fördes tillbaka till Jiamusi, överlämnades hon till 610-byrån av Yang och Yu från hennes arbetsplats. Därefter hölls Wang inspärrad i Baoquanlings interneringscenter under ytterligare 15 dagar.
När strafftiden hade löpt ut ville de ändå inte släppa henne. De flyttade i stället Wang till Jiamusis interneringscenter. Först efter att tjänstemän från politiska säkerhetsenheten vid Qianjins polisstation pressat 3 000 yuan från Wangs anhöriga gick de med på att släppa henne. Hon avskedades från sin arbetsplats.
I slutet av juni 2000 begav sig Wang Shujun och maken Zhao Xuetang, som också var före detta anställd vid Jordbruks- och nyodlingshypoteket i Jiamusi, till Peking för tredje gången för att vädja om rättvisa för Falun Gong och berätta om sina goda erfarenheter av utövandet. De spärrades in och fördes till Jiamusis interneringscenter. Zhao Xuetang hölls illegalt internerad under 72 dagar och avskedades därefter från sitt arbete och hennes ID-handlingar beslagtogs. Wang Shujun satt internerad i Jiamusis interneringscenter under 20 dagar och dömdes därefter till ett års tvångsarbetsläger.
På grund av de brutala förhållandena och förföljelsen i tvångsarbetslägret fick Wang ett återfall av uremi (urinförgiftning i blodet på grund av bristande njurfunktion) och hela kroppen svullnade av ödem. Hon fördes till sjukhuset för undersökning och läkaren ställde diagnosen atrofisk njure. Trots Wang Shujuns försämrade hälsa vägrade Jiamusis tvångsarbetsläger att släppa henne och när hennes anhöriga ville besöka henne, vägrades de komma in och blev i stället förolämpade av vakterna. Under tiden blev tillståndet sämre och sämre. På den sjätte dagen under det kinesiska nyåret 2001 skickade ledningen för tvångsarbetslägret hem henne av rädsla för att behöva ta ansvar för hennes dåliga tillstånd.
Zhao Xuetang, Wangs make, hölls illegalt inspärrad i interneringscentret. Han dömdes den 1 maj till tre års tvångsarbetsläger utan att ha gjort något fel. Zhao utsattes dagligen för brutal förföljelse i arbetslägret. Han tvingades sitta på en liten träpall hela dagarna och fick saltvatten att dricka.
Därefter försämrades Wang Shujuns hälsa. Hon saknade sin make väldigt mycket och ville träffa honom en sista gång. Wangs anhöriga hade gått till tvångsarbetslägret flera gånger men blev aldrig insläppta av vakterna. Zhao tilläts inte träffa sin fru förrän hon hade dött och först efter att hennes anhöriga hade fått hjälp av personer med stort inflytande. Han tvingades bära handbojor och eskorterades av två poliser. Han fick gå till bårhuset och ta farväl av hennes kropp. Han kunde inte se hennes ansikte klart eftersom hans syn var skadad och han höll gradvis på att bli blind på båda ögonen. Myndigheterna släppte honom för medicinsk vård först på det kinesiska nyåret. Vid den tiden var Zhao Xuetang fullständigt utmärglad och helt blind. Han klarade inte att ta hand om sig själv och fick ingen finansiell hjälp från sin före detta arbetsplats.
Engelsk version: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2006/8/15/76852.html
Kinesisk version: http://minghui.org/mh/articles/2006/8/4/134730.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...