Mitt namn är Tiantian jag är sju år gammal. En dag i september 1999 bröt sig några poliser in i vårt hem och tvingade mamma och pappa in i en polisvan. Mamma höll mig hårt om mig i sina armar. Vid den tiden var jag bara tio månader gammal. Polismännen ville inte låta oss gå hem och höll oss fångna i förfallen byggnad. Varje dag var det fyra vakter som övervakade oss i skift. Hur hemskt och kallt det var i det förfallna huset!
En kväll i oktober 1999 bröt sig plötsligt flera poliser in och förde iväg min pappa. Min pappa kom inte tillbaka förrän nästa morgon. Jag grät orden “pappa” mot fönstret och dörren och min mamma höll om mig och grät. Min mamma och jag stannade i den söndriga byggnaden i två månader. Ibland hade vi inte mat att äta och mamma var tvungen att genomlida hungern. Jag var så hungrig att jag tog en kall bulle och tog en bit. Vid den tiden hade jag bara åtta små tänder.
En kväll i november bröt sig en hop av människor in och frågade min mamma, “är Falun Gong bra eller inte?” Min mamma svarade, ”Falun Dafa är bra.” De frågade henne igen, “Utövar du fortfarande Falun Gong?” Mamma sade “Ja.” Jag var så rädd att jag höll min mammas nacke och ville inte låta henne gå. Jag var rädd att lämna henne. Polismännen tog mig ifrån henne, och jag grät, “Mamma”. Jag var så rädd och ville inte lämna henne. Polismännen drog min mamma in i polisbilen och förde iväg henne. Jag sändes till mina morföräldrars hem. Min morfar och mormor grät oupphörligt i två dagar.
Under hösten 2003 hörde jag att min mamma blev torterad så allvarligt av vakterna på fånglägret att hon sändes till ett sjukhus för att opereras. Min morfar och mormor skyndade sig till fånglägret för att besöka henne. Vakterna vägrade att släppa in dem. De gick dit igen och igen och såg till sist min mamma. Mamma kunde knappt röra sig, och hon kunde bara ta sig fram med hjälp av en assistent. Min morfar och mormor blev mycket upprörda av att se detta.
Närhelst min mamma och pappa nämndes, kunde inte min morfar och mormor sluta gråta. Jag saknar min mamma och pappa, men jag vågade inte säga det. Jag oroade mig för att min morföräldrar skulle sörja för mycket.
Förra sommaren kom min mamma till slut hem. Det ögonblick som jag hade väntat så länge. Min mamma såg blek ut och hon gick sakta som om hon var skadad. Hon var mycket svag och kunde bara lägga sig ner på sängen. Jag satte mig bredvid henne. Mina morföräldrar sade åt mig att vakterna på fånglägret hade slagit min mamma. Jag blev väldigt upprörd. Varför behandlade de min älskade mamma så där?
Min mamma har alltid sagt åt mig att jag skulle vara ett gott barn som följer den universella egenskapen “ Zhen Shan Ren“(Sanning Medkänsla Tålamod). Hon sade också åt mig att förlåta andra. Jag vill så gärna leva med min mamma och pappa och hoppas att få en varm familj som andra barn har, men min mamma är rädd att bli arresterad av polisen och vågar inte komma hem. Mamma var är du? Har du mat och kläder? Fryser du?
Min pappa är i fängelse. Hade han det svårt också? Jag hörde att min pappa blev döv på vänster öra efter att ha blivit slagen och hans njurar skadades. Varför var polismännen där så grymma? Min pappa är en god person! På hans arbetsplats var han varje år utsedd som en exemplarisk arbetare, och han är en dessutom en god far. Ni borde inte behandla min pappa så här.
Jag saknar min mamma och pappa så mycket…
Jag vill jättemycket ha en familj!
Engelsk version: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2006/10/11/78848.html
Kinesisk version: http://www.minghui.ca/mh/articles/2006/9/28/138845.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...