Jag är en 56 år gammal utövare från Hubei-provinsen. Tillsammans med ett antal andra Falun Dafa utövare steg jag, morgonen den 22 juli 2000 in på Himmelska Fridens torg. Vi såg att platsen var full av poliser och polisfordon; där var fler poliser än turister.
Det var en het dag, över 40°C. På torget såg vi hur grupp efter grupp av Falun Dafa utövare arresterades och trängdes in i polisfordon. Ett par sekunder efter att vi börjat meditationsövningen tillfångatogs vi också, slängdes in i ett fordon och kördes till polisstationen. Vi leddes i en grupp till den centrala gårdsplanen i polisstationen för att sedan diskret delas upp och sändas till flera olika polisstationer i staden. Jag flyttades från fordon till fordon under resans gång. Jag lade märke till att de valde att resa på små gator och sidovägar, och undvek huvudgatorna. Så småningom tvingades jag in i ett litet fordon. Två polismän knuffade in mig i bagageutrymmet längst bak i fordonet. Där fanns ingen ventilation, avgasröret var direkt under mig, temperaturen blev därför minst 50 grader inne i bagageutrymmet. Ett par timmar senare, fördes jag till Tiancuns polisstation i Haidian distriktet, Beijings allmänna säkerhetstjänst. Det var tre personer med mig varav en var en 23- årig kvinnlig utövare från Shandongprovinsen, och en annan kvinnlig utövare från Baoding i Hebei Provinsen.
Inte långt efter min ankomst började fyra polismän hota mig och svära åt mig. En av dem som såg ut att vara i trettioårsåldern, bar ett laddat jaktgevär och pekade med den på mitt bröst och sa hotande: ”Om jag skjuter dig blir jag belönad och du har ingenstans att klaga. Säg åt din Mästare att komma och rädda dig.” Han svor åt mig igen och tryckte på avtryckaren; kulan flög förbi den högra sidan av min kropp och träffade väggen bakom mig.
Den natten kom den mest elaka polisman. Han tog mig till ett isolerat rum på fjärde våningen och började tortera mig. Han böjde mina armar uppåt bakom mig, vilket orsakade olidlig smärta. Jag skrek högt för att försöka få någon där ute att höra min röst. Som ett resultat blev han skrämd. Varje polisman på stationen kom för att tysta ner mig. Den elaka polismannen började slå på min bröstkorg och mage. Jag förlorade andningen och spydde våldsamt för att sedan svimma på golvet.
Efter att ha fått tillbaka medvetandet något, drog de av mig kläderna, åtta eller nio polismän turades sedan om att slå mig. När en blev trött tog en annan över. De slog varenda del av min kropp i minst en halvtimma. Efter att ha slutat slå mig, tog de sig tid att sakta tortera mig. En polisman drog hårt i mitt hår; en annan tryckte sina fingrar in i mina ögon och sade, ”Jag ska gräva ut ögonen på dig!” Två polismän höll sedan i var sin arm. Sedan drog de i mina öron och kinder, grep tag i min strupe och täppte till munnen på mig för att stoppa luftvägarna.
Två andra polismän var extremt sadistiska, de använde sina fingernaglar för att gräva in i och skära av min bröstvårta tills den föll av. Hela min kropp var täckt med sår och blödde från snitten av deras fingernaglar. Dessa mördare njöt av att tortera andra, de skrattade vansinnigt, och avslöjade sin onda natur.
En polischef började svära åt mig, de pressade ner mig på en bänk, var och en av dem använde sina handflator och knytnävar för att slå mig i nacken och ryggen. De ställde mig sedan upp medan var och en av dem använde en tänd cigarett och brände mig över hela kroppen, de försökte till och med tända eld på mina könsdelar. Efter det började de att med all kraft slå mig i ansiktet.
Runt fyratiden på morgonen började de få slut på idéer. Deras händer värkte av att slå mig så de försökte få mig att hoppa ut från fönstret. De öppnade fönstret, fick mig att ställa mig på en stol vid fönstret och försökte få mig att hoppa ut från fjärde våningen. De skrek och svor medan de sa; ”Om du har tillit till din Mästare så hoppar du härifrån.” De skrek tillsammans, ”Hoppa, skynda dig, hoppa ner—om du inte hoppar ner, knuffar vi ner dig!” Hade jag inte haft en stark vilja så skulle jag inte ha levt fortfarande. De misslyckades till slut att knuffa mig.
Den 23-åriga flickan från Shandong torterades också svårt av de elaka polismännen: de slet bort alla knappar från hennes kläder, krossade hennes ansikte, brände hennes bröst med tända cigaretter, och tryckte till sist in 10 brinnande cigaretter i hennes behå.
Från niotiden på morgonen den 22:e juli fram till någon gång efter kl. 15 dagen därpå tilläts jag inte äta, sova eller att dricka. Jag blev torterad under 30 långa timmar.
Efteråt, sändes jag till Guangshuis representationskontor i Beijing. En polisman med namnet Lui, och med ökennamnet ”Nordöstra tigern”, utbildad i krigskonst knuffade mig hårt fram och tillbaka och sa: ” Jag kommer att göra dig till dagens första gud.”
Mitt vänstra öga skadades och ett av mina revben bröts. Jag hade stora svårigheter att resa mig upp eller ligga ner. Jag fördes till Guangshuis fångläger med många sår och skador. När jag släpptes ut ur fängelset, slutade min arbetsplats att betala min pension, förutom ett bidrag på 250 Yuan i månaden, vilket inte är tillräckligt för att försörja min familj.
Detta är vad Jiang regimen kallar för ”Mänskliga rättigheters bästa tider.”
Källa: http:// www.clearwisdom.net/emh/articles/2001/10/1/14294.html
Kinesisk version tillgänglig på http://minghui.ca/mh/articles/2001/9/22/16886.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...