Falunmärket

Under min kultivering har det hänt att jag fått några Falunmärken. Eftersom jag uppskattar dessa väldigt mycket, bär jag något av dem varje dag. Jag ser sällan andra utövare använda svastikan och undrar om det kan bero på rädsla eller fasthållande. Därför tyckte jag att min uppgift var att på något sätt rehabilitera Falunmärket, eftersom Falun med sin eviga rotation ger oss möjlighet att kultivera och också förädla oss.

Ofta frågar människor mig, ibland med negativt tonfall, vad det är för symbol. Detta ger mig en chans att förklara, att det egentligen är en symbol för universum, en symbol som existerat i tusentals år i olika länder, t.ex. avbildade på hus, smycken och andra föremål, symboliserande lycka och välstånd. Jag brukar också nämna att den finns avbildad på olika historiska föremål i Louvren i Paris. Alla brukar då få förståelse och positiv inställning till Falunmärket.

Jag vill här berätta om en händelse som nyligen inträffade i Tyskland. Efter att jag deltagit i en parad i Berlin, åkte jag hem till Stockholm. Innan jag gick ombord på flygplanet, passerade jag säkerhetskontrollen och plötsligt såg jag att två poliser iakttog mig mycket uppmärksamt. En av dem pekade på mitt Falunmärke och frågade barskt vad det var. Jag svarade att det var universums symbol, men han krävde att jag skulle ge det till honom. Jag blev tvungen att ta av märket. Jag påpekade att det inte hade något med Hitler att göra, men han började skrika och pekade på svastikan och sa att den var förbjuden att bära Tyskland och att det faktiskt var straffbart. Han sa att jag var tvungen att ta mitt pass och mina saker och följa honom. I det ögonblicket förstod jag att situationen var allvarlig och att allt kunde sluta illa. Genast började jag skicka upprätta tankar.

I samma ögonblick ändrades hans ansikte och han blev plötsligt snäll som en helt ny människa. Han började förklara till mig på tyska, att de faktiskt kunde förstå att märket symboliserade universum, men att det är förbjudet att bära svastika i Tyskland. Med snäll röst sa han, att eftersom det var min personliga sak, kunde jag få tillbaka märket för den här gången men jag skulle ha det i fickan istället.
Den andra polisen hade också förvandlats till en mycket snäll människa och hjälpte till att översätta kollegans ord till engelska, men på något underligt sätt hade jag redan förstått allt han sagt på tyska.

I min väska hade jag flyers till galan i Berlin. I den nya situation som uppstått,
tog jag chansen att ge poliserna var sitt exemplar. De tog emot informationen med stor glädje.

Ännu en gång har jag förvånats över vilken kraft våra upprätta tankar kan ha. Tack högt ärade mästare!