Min första tanke när jag hörde denna nyhet var att Jiang verkligen är rädd denna gång. Det var inte rädslan som en normal människa brukar ha ibland; utan det var verkligen kalla kårar som Jiang hade. En oro eller förtvivlan som överväldigade honom, som drev honom till ett mycket löjligt och irrationellt beteende.
Jiangs rädsla för Falun Gong verkar vara djupt rotad. Så tidigt som 1999 när förföljelsekampanjen just hade startat, var han upptagen på ett Asien-Stilla Havs toppmöte med att dela ut brochyrer som förtalade Falun Gong till varje nationell ledare. Hans undergivenhet gav frågan om han verkligen hade självförtroende att "utrota Falun Gong inom tre månader." Sedan dess har nästan tre år gått och Falun Gong har snabbt spridits över hela världen. Nu, med ihärdiga vädjanden och ihärdiga ansträngningar med att klargöra sanningen, har Jiang blivit mer rädd för de många Falun Gong människorna när han åker utomlands. Under dessa förhållanden har hans begäran att vara värd för andra länder växt till att bli ännu löjligare, det har gått så långt att han till och med bad den tyska regeringen att försäkra honom att Falun Gong-utövare i sina kännetecknade blå-gula t-shirtar inte skulle möta hans ögon, han pressade den isländska regeringen denna gång att neka inträde för alla kineser. Man kan inte undvika att fråga: Passar dessa handlingar hans status som statsöverhuvud? Hjälper det Kinas strävan att spela en mer aktiv roll i internationella angelägenheter? Oavsett om det är på grund av tillmötesgående som värd eller på grund av ekonomiska intressen så har värdländerna följt hans irrationella krav, men Kina måste betala ett högt pris för Jiang`s paranoia, för vad han gav landet var defenitivt inte respekt.
De få utomlandsboende kineser som tillfälligt blev lurade och manipulerade har redan genomskådat det irrationella i denna förföljelsekampanj och bristen på moral hos Jiang`s grupp. För de sa senast till utövare att deras fredliga aktiviteter skulle, underligt nog, "göra så att Kina kollapsar." Såklart, det "Kina" dom menade, vars öde de oroade sig över hade inget att göra med det verkliga Kina eller det kinesiska folket. I verkligheten var Kina för dom bara ett namn för Jiang`s diktatoriska gäng. Detta ger en intressant fråga: Säger det inte mycket, att trots all monopol på alla politiska, ekonomiska och militära källor i ett så enormt land som Kina så tror faktiskt folk att de kan bli "omkullkastade" av mediterande människor som aldrig slår tillbaka när dom blir slagna och som aldrig svär tillbaka när någon svär åt dom, som tror på sådana principer som "Sanning-Godhet-Tålamod". För demokratiska länder representerar detta en utmaning till värderingarna vi håller kära, nämligen frihet och demokrati. T.o.m under kalla kriget när det mäktiga Sovjetunionen gjorde statsbesök så hade dom inte sådana otroligt löjliga krav på sina värdar. De verkar som Jiang har börjat att instruera Västerländska regeringar hur dom ska styra sina länder, som att dessa regeringar ska behandla dom som har problem med honom på samma sätt som han gör. Som en följd förbjöd Tyska polisen folk som gick på gatan att ha blå t-shirt; alla anställda av asiatiskt ursprung på ett hotel där Jiang bodde var tvungna att utgå under hans besök. Island vägrade att ge visa till kinesiska besökare. Vi måste fråga oss själva, när vi bugar till vansinnigheten från en tyrann, förlorar vi då inte vår demokratiska frihet som vi uppskattar så mycket.
Idag tvingar Jiang inte bara Kina, utan alla regeringar i världen att göra sitt val om angelägenheten Falun Gong. Detta påminner oss om vad som hände under 1930-talet när Europas försök att stå neutrala mot Hitlers terrorregim bara ledde till förstörelse av hela kontinenten. Nu när vi möter de mest ondskefulla krafterna i världen finns det inte mycket tid för att göra vårt val.
Översatt från:
http://clearwisdom.net/emh/articles/2002/6/17/23206
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...