När jag satt inspärrad kallade vi fängelset för “helvetet på jorden”. Jag tillbringade tio år av mitt liv där. Jag satt av mitt straff för olika brott som jag hade begått, som jag inte vill nämna här. Däremot vill jag berätta om några saker som jag blev vittne till under tiden i fängelset.
Under vintern 2002 fick jag veta att det hade kommit en grupp nya fångar som var Falun Gong-utövare. Innan dess hade jag bara hört talas om Falun Gong via TV, som använde väldigt nedsättande ord om Falun Gong. Jag var ju isolerad från samhället under många år så jag kände inte till det alls. Men jag tänkte att personer som kultiverar brukar göra goda gärningar och samla dygd, så det verkade konstigt att de skulle begå brott och hamna i fängelse.
Snart kom en Falun Gong-utövare till enheten som jag tillhörde. Vakterna varnade alla fångar och förbjöd oss att tala enskilt med Falun Gong-utövaren. Fyra, fem fångar fick i uppdrag att bevaka honom, till och med när han skulle gå på toaletten. Hans kläder och personliga tillhörigheter söktes igenom regelbundet och han bevakades strängt även om nätterna. I övrigt var det mesta sig likt.
Det finns ett kinesiskt talesätt som säger att man kan avgöra en människas sanna natur om man bara får lite tid på sig. Falun Gong-utövaren visade oss sin rättfärdiga natur under dagarna som följde. Han ville alltid hjälpa till om han kunde och bråkade aldrig för egen vinning. En del fångar utnyttjade hans godhet. De lånade saker från honom eller pengar men han fick aldrig tillbaka dem igen. Men Falun Gong-utövaren beklagade sig aldrig trots att han behandlades orättvist. Vakterna försökte tvinga honom att skriva uttalanden som fördömde Falun Gong och där han erkände olika ”brott”. När han vägrade så blev han utsatt för påtryckningar och han berövades på sömn under fyra eller fem dagar i följd. Fyra fångar fick till uppgift att sitta runt utövaren på natten. Så snart han slöt ögonen så knuffade de till honom. De turades om att under två timmar vardera se till att han inte fick någon sömn, dag som natt. Han hungerstrejkade som protest så vakterna tvångsmatade honom. Efter en sömnlös natt satte vakterna honom i en metallbur. När de gick förbi slog de till gallren, vilket skapade ett hemskt oljud inuti buren. De fortsatte med liknande tortyrmetoder. Han hade inte gjort något fel och ändå utsattes han för denna tortyr.
En annan Falun Gong-utövare behandlades också mycket dåligt. Vakterna rullade tunga metallstänger över hans smalben, som slutligen skadades så att han inte kunde gå. De hällde pepparsaft i näsan och satte in tandpetare under naglarna på honom. Vakterna tog också hans pengar och andra ägodelar utan att ge honom några kvitton. Tortyren var till och med värre än vad vi sett i filmer, där japanska soldater behandlade kineser illa under andra världskriget. Rätt och fel verkar helt omkastade. Dessa personer utförde så fruktansvärda saker i vad de kallade ”lagens namn”. Det var inte särskilt svårt att se vem som var god och vem som var ond.
Jag frågade mig själv: “Hur kan Falun Gong-utövare ha en så stark övertygelse att de riskerar denna grymma tortyr, att de riskerar att förlora sina familjer och till och med sina liv?” Svaret kan bara vara att de kultiverar något som verkligen är värdefullt.
Engelsk version:
http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2008/3/3/95005.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...