Jag är dotter till Falun Gong-utövare Liu Yanchen från Jidong kommun, Heilongjiangprovinsen. Jag kan tyvärr inte se min mamma igen eftersom hon först blev olagligt häktad och slagen upprepade gånger av tjänstemän från det kinesiska kommunistpartiet för att hon utövade Falun Gong. När hon frhetsberövats så kunde hon inte göra övningarna på väldigt långe och till sist dog hon av en hjärnblödning.
När jag var barn var min mamma ofta sjuk. Hon hade högt blodtryck, problem med hjärtat, krupp och reumatism. Vi satsade alla våra besparingar på att försöka bota mammas sjukdomar. Vi sålde till och med huset men fann ändå inget botemedel. 1995 började mamma att utöva Falun Gong och alla hennes sjukdomar försvann omedelbart. 1999 bannlyste regimen Falun Gong och alla utövare, inklusive min mamma, kände sig ledsna över det. På vintern 1999 gick min mamma ut för att sätta upp sanningsklargörande material och hon anhölls olagligt och internerades i 48 dagar. Jag var bara sex år och det var verkligen hemskt att vara utan mamma då.
Sommaren år 2000 anmäldes mamma igen och sändes till ett häkte. Hon blev slagen av Li Qinghua, ledaren för Jidong kommuns nationella säkerhetsteam och hennes blodtryck steg till över 200. Hon blev blind och fördes till akuten. Min pappa försökte att låna pengar från flera personer för att hon skulle få behandling. Därefter blev polisen rädda att de skulle behöva ta ansvaret så de skickade hem mamma.
En kväll år 2002 förde över 10 polismän och det nationella säkerhetsteamet bort mamma och genomsökte vårt hem. De beslagtog våra Falun Gong-böcker och lite sanningsklargörande material. Jag vara bara 9 år då och det fanns ingen som tog hand om mig.
Den här gången blev mamma slagen av polisen igen och hennes blodtryck steg till över 300. Hon fördes till sjukhus i fotbojor och handfängsel, övervakad av poliser. Efter ett tag sände de tillbaka henne till häktet. Där led hon av andra sjukdomar. De bad min pappa att skicka medicin till mamma, men hon fick den aldrig. De ville skicka mamma till Harbins tvångsarbetsläger som låg långt bort.
Eftersom mammas blodtryck fortsatte att stiga så sände de hem henne igen. Efter det blev vårt hem aldrig lugnt. Grannskapskommitténs ledare och polis kom ofta på besök. Mammas hälsa blev som följd bara sämre och sämre.
2003 låg mamma inne på sjukhus tre gånger för en järnblödning. Den 14 november 2004 fördes hon återigen bort. Jag var tolv år då.
I flera år utsattes pappa för stora påtryckningar och han bröt ihop flera gånger. Hans fysiska och psykiska tillstånd var svagt. Mamma togs till ett tvångsarbetsläger tre gånger. Sjukhusbesök och straff uppgick till 30 000yuan och min familj fick stora skulder. Min faster var tvungen att adoptera mig så jag kunde gå i skolan i Jixi. Hon hade så småningom inte råd med skolavgiften. Sommaren 2007 kom jag tillbaka till Jidong för att gå i skolan. För att klara oss så var pappa tvungen att arbeta på annan ort men det han tjänade bidrog till att knappt tjäna vårt uppehälle.
På den tiden gick jag i tredje klass och vi hade inget hus. Jag kände mig ensam eftersom jag oftast fick klara mig själv men den sorgen gick inte att jämföra med saknaden efter min mamma.
Kinesisk version: http://minghui.org/mh/articles/2008/4/7/175978.html
Engelsk version: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2008/4/22/96636.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...