Värmlands Folkblad: Benjamin Kong flydde från tortyren i Kina

Minst 100 000 kinesiska falungong-utövare har plågats i arbetsläger sedan 1999. Cancerläkaren Benjamin Kong är en av dem. Han kallar ett av lägren för helvetet på jorden och vittnar om en ohygglig tortyr som för många lett till förlorat förstånd eller döden.

Om fånglägret var helvetet har Benjamin nu äntligen hittat sitt paradis – i Kristinehamn.

Snart drar OS-cirkusen igång, något långt ifrån alla kineser är glada över.

– OS är inte till för kineserna utan för KKP, Kinas kommunistiska parti, säger Benjamin Kong sakta och berättar att han bara för någon dag sedan fick veta att två falungong-vänner blivit arresterade i hemlandet.

– KKP:s anhängare är livrädda för att orättvisorna ska uppmärksammas nu när medier från hela världen kommer till Kina, därför försöker de fängsla alla oliktänkande. Falun Dafas informationscenter i New York har fått rapporter om att fler än 1 878 falungong-utövare arresterats sedan januari i år.

Benjamin skakar förfärat på huvudet. Han vet mycket väl hur det är att bli arresterad. 1996 kom han, som nyutexaminerad läkare hemma i Peking, i kontakt med falungong. Snabbt märkte han hur övningarna hade en positiv effekt både psykiskt och fysiskt.

– När jag var ung led jag av många sjukdomar. På vintern hade jag problem med lunginflammationer och luftrörsinfektioner. Mina fötter svullnade upp på grund av kylan och jag hade ont i ryggen. Genom övningarna blev jag av med problemen – samtidigt som det fanns en andlig aspekt också. Jag blev friare i sinnet och lärde mig förstå vikten av att vara en god människa.

Fram till den 20 juli 1999 kunde Benjamin och 70–100 miljoner andra utövare hålla på med falungong. De träffades ofta i parker och gjorde rörelserna gemensamt. Men så förbjöd KKP utövandet. Orsaken förmodas, bland annat i en analys gjord av Aktuellt, vara att den dåvarande presidenten Jiang Zemins position var ifrågasatt och att han ville använda förbudet till att visa sin styrka.

– Han blev avundsjuk. De aktiva inom falungong hade blivit många miljoner fler än medlemmarna i KKP. Partiet upplevde detta som ett hot, konstaterar Benjamin, som samma dag som förbudet trädde i kraft tillsammans med andra anhängare åkte till regeringens officiella ”klagomålskontor” för att protestera.

Det skulle bli första gången han blev arresterad. Då, liksom vid de övriga tillfällena, uppmanades han skriva under ett kontrakt där det stod att han hädanefter inte skulle utöva falungong. När han vägrade fick han tillbringa flera dagar i smutsiga och kalla celler utan någon mat.

En gång blev han till och med angiven av sin egen hustru, som hoppades att han skulle skriva under kontraktet. Benjamin påpekar att han varken hyser agg eller känner bitterhet gentemot henne och de har i dag kontakt med varandra.

– Hon ville leva ett friare och rikare liv. Polisen och regeringstjänstemännen hjärntvättade och hotade henne, så det var ett sätt för henne att skydda sig själv och vår dotter, säger han och kisar lite medan han letar efter de rätta svenska orden.

– När jag blev arresterad kunde jag inte tjäna några pengar, därför förstår jag henne.
Han säger att han var rädd ibland men aldrig tillräckligt för att sluta kämpa för vad han kallar för grundläggande mänskliga rättigheter.

När Benjamin 2001 greps för femte gången var det i samband med att flygblad om förföljelsen delades ut. Han slogs medvetslös och vaknade upp med ansiktet tryckt mot det smutsiga golvet i en bil. Framme på polisstationen vägrade han uppge sitt namn och sin adress, eftersom han hoppades att familjen skulle hinna gömma allt falungong-material som fanns i hemmet. Det resulterade i en misshandel så svår att han inte kunde stå ordentligt på tio dagar. Misshandeln fortsatte den följande månaden. Slutligen uppgav Benjamin sitt namn eftersom han insåg att det var omöjligt att fly. Kanske var det därför han undgick den fruktade organskörden, som han hotats med.

I stället blev han helt utan prövning beordrad till straffarbetsläger. Anledningen var ”störande av den allmänna ordningen”. Först väntade dock ett övergångsläger. Benjamin säger att det har döpts till helvetet på jorden av de som varit där.

– Vi var mer än 30 personer som vistades och sov i ett rum på sex gånger sju meter. Det var olidligt varmt och de förödmjukande reglerna många. Till exempel tvingades vi stirra ner i backen hela tiden och sjunga KKP:s propagandasånger.

Han berättar sakligt, utan att vare sig darra på rösten eller flacka med blicken. Däremot är ögonen sorgsna. Han har svårt att förstå att landet han föddes i, och som han en gång älskat, kunnat göra honom så illa.

I lägret tvingades de arbeta, ofta ända till midnatt, med att slå in ätpinnar i speciellt papper med trycket ”desinficerade” på. Dessa togs direkt till försäljning – trots att arbetarna varken fick möjlighet att duscha eller ens tvätta händerna.

Efter cirka tio dagar skickades Benjamin vidare till Tuanhe arbetsläger i Peking. Där fick han höra att det enda sättet att komma ut därifrån, om man inte lovade att sluta med falungong, var som död eller galen.

Benjamin kan aldrig glömma cellkamraten Li Jingsheng, som blev så torterad att han slutligen dog.

Han minns vetenskapsmannen Wujun, som låg bunden till en träskiva i tre månader. Och Wang Yanfang, som fått fötterna permanent skadade efter att poliserna tvingat medfångar att driva in spikar genom dem.

Inte minst minns han Liu Xiao, en gång lärare vid Pekings medicinska universitet, som efter ändlös tortyr förlorade förståndet.

Under straffarbetet, vilket bestod av att gräva diken, sortera ärtor och bära cement, försökte fångvaktarna hjärntvätta falungong-utövarna. Till slut blev även Benjamin såpass förvirrad och desorienterad att han började tro att falungong var fel.

– Efter någon vecka tillfrisknade jag och insåg att jag hade låtit mig luras.
Han fortsatte dock att spela med, med förhoppningar om att bli släppt. Planen lyckades.

Benjamin kunde med hjälp av FN och Sveriges regering ta sig till Kristinehamn i februari 2006. Med sig hade han sin mor, även hon falungong-utövare. Därefter anslöt sig hans pappa.

– Det känns som om jag kommit till paradiset! Människorna lever i frihet, de respekterar varandra och miljön är vacker.

Hela familjen utövar åter falungong och de har fått tillbaka lugnet och harmonin. Mardrömmarna är borta. Benjamin studerar intensiv svenska och har en dag i veckan praktik på sjukhuset i Kristinehamn. Om ett år vill han göra kunskapsprovet som krävs för att få tillstånd att jobba som läkare här.

Den enda sorgen är att elvaåriga dottern Xiao Meng är kvar i Kina. De chattar med varandra på nätet och Benjamin drömmer om att hon ska flytta hit. Han tror det kommer att bli verklighet.

Att återvända till Kina är uteslutet för hans del. Han har visserligen en känsla av att många kineser börjat få nog och att en förändring snart sker.

– Men Kina har orsakat mig för stor smärta. Jag har fått mycket hjälp av Sverige, nu vill jag stanna och ge tillbaka!

FAKTA:

Falungong, också kallad Falun Dafa, är en mycket gammal form av qigong; en metod för att förfina kropp och sinne genom särskilda övningar och meditation. Liksom tai chi är qigong en viktig del i många människors liv i Asien. Innan förföljelsen av falungong-utövarna började i juli 1999 var nästan varje park i Kina full av människor som i gryningen utövade dessa färdigheter.

På bara åtta år blev Falun Dafa den mest populära formen av qigong någonsin i Kinas historia. Den viktigaste anledningen till detta är att Falun Dafa särskiljer sig från andra qigongmetoder genom att lägga tonvikten inte endast på fysisk kultivering, utan även på kultivering av etisk och moralisk karaktär i det dagliga livet. Sanning, barmhärtighet och tålamod är tre viktiga hörnstenar.
Källa: Falundafa.org

Källa: http://www.vf.se/Hela-livet/Reportage/4981/Juni/Vecka-23/Benjamin-Kong-flydde-fran----tortyren-i-Kina.aspx