Nordiska Fa-konferensen 2008: Den upprätta kraften i Konstutställningen Zhen Shan Ren

Vördade Mästare
Kära medutövare

Mitt namn är Kristina och mitt namn är Werner. Vi har tillsammans kultiverat Falun Dafa sedan 1998. Under dessa år har vi gått igenom väldigt mycket tillsammans och upplevt många förändringar i vårt sinne och i Dafa-kroppen. Vi har fått tagit del av framåtskridandet i Fa-upprätandet och upplevt det storartade i Dafa och våra medutövare. Vi har prövats många gånger och inte alltid lyckats så bra, men vi har nu kommit hit och är mycket tacksamma för Dafa och Mästarens gränslösa nåd och barmhärighet.

Första gången vi såg konstutställningen Zhen Shan Ren så förstod vi att det här var ett bra sätt att nå människor och förklara sanningen på. Konst kan prata direkt till människors hjärtan och även svåra och djupa ämnen kan beröras utan att människor skräms eller blockeras av för många ord. Vi hade en tanke på att genomföra konstutställningen i Arvika, men tiden bara gick, tills vi förstod att vi var tvungna att genomföra konstutställningen utan dröjsmål, om vi inte skulle missa chansen. Samtidigt ville vi göra ett ordentligt arbete, utan att stressa och forcera vårt arbete. Vi ville få genuin kontakt med människor och skapa bra relationer, bygga upp en bra grund att arbeta ifrån. Vi ville verkligen att varje steg och moment skulle ta den tid som behövdes. På så sätt skapades en harmoni i det vi gjorde och det var lättare att bemästra de svårigheter och pressade situationer vi stötte på. Som vid alla projekt som rör Dafa och klargörandet av förföljelsen så finns alltid ett motstånd och de gamla krafterna försöker på alla sätt störa. Avgörandet för resultatet var vår upprätthet, vårt upprätta hjärta som dafautövare.

Vi påbörjade vårt arbete inför konstutställningen många månader innan själva genomförandet. Vi började med att ta kontakt med ansvariga för olika utställningslokaler både i Arvika och i Karlstad. Vi bokade in möten för att få möjlighet att träffa dem och få en personlig kontakt. Vid mötena fanns ofta tid och möjligheter att berätta om Falun Gong och förföljelsen på ett bra sätt. De flesta mötena var givande och fruktbara, men jag vet också ett par möten där vi inte var lugna i våra hjärtan utan hade för mycket strävan och oro. Jag fick då en upplevelse av att de tyckte vi var forcerade och överdrivna. Nu efteråt tror jag att mycket berodde på min bristande förståelse och tillit till Dafa och Mästarens väg och att jag därför inte alltid kunde hålla mitt hjärta lugnt, klart och upprätt.

Werner
Efter att vi sökt passande lokaler utan att nå någon framgång, var det som om lite hjälp kom. Jag gick förbi en gammal källarlokal som varit stängd många år efter den stora översvämningen i Arvika, jag tittade in genom fönstrena och såg möjligheten. Efter att vi diskuterat kom vi fram till att det var värt ett försök. Lokalerna hade gamla anor som konstkällare i Arvika. Vi tog kontakt med ägaren, i detta fall visade det sig att det var Arvika kommun. Till en början var de inte intresserade av att hyra ut lokalerna, eftersom det skulle innefatta ganska omfattade renoveringar och uppfräschning. Efter att vi tillsammans besökt ansvarig person på kommunen och lämnat material, erbjöd vi oss att själva fräscha upp lokalen. Ansvarig lovade att återkomma med ett svar efter ett möte med kommunens lokalansvariga. Arvika kommun godkände uthyrandet på dessa premisser och erbjöd sig att stå för färg och material.

Här vill jag poängtera vikten med att boka ett möte och komma personligen. Fram tills nu hade vårt sökande gett oss möjligheter till att träffa många olika personer i olika positioner i samhället för klargörande av sanningen. Vi hade informationsmaterial med oss från tidigare utställningar runt om i världen som vi delade ut. Dagen kom när vi fick nyckeln till lokalerna, det var mycket jobb, men under hela processen med iordningställandet av lokalerna kände jag mig mycket tacksam. Nu fick mina färdigheter i renovering och hantverk komma till hjälp i klargörandet av förföljelsen. Jag lyssnade på föreläsningar och musiken Pudu och Jishi, läste Zhuan Falun och var så upprätt jag kunde. Min förståelse var att det kommer an på den upprätthet vi har om vi skall klara att genomföra utställningen. Fast det var över ett år sedan kommer jag ihåg vilken glädje det var att få denna möjlighet. Lokalerna tog snabbt form efter mycket målarfärg, putsande, bättre belysning, rena fönster och mycket mer. En kväll läste jag om utställningen på Clear Harmony och såg utställningen i en fantastisk lokal med kristallkronor i taket. Då kom det in tvivel, skulle jag vanhedra utställningen genom att hänga den i gamla källarlokaler, de var visserligen fräscha men det var en källare och lågt i tak. Jag pratade med en av ansvariga för utställningen i Sverige, en utövare från Göteborg, hon sa att det inte är lokalerna som man skall se utan tavlorna, det lugnade mig. Men det är lätt att släppa in tvivel, jag bestämde mig att vara än mer på min vakt.

Kristina
Redan från början hade jag en tanke på att också nå ut till skolorna, att nå ungdomar och bjuda in dem till utställningen. Visionen var att genom konstutställningen få berätta om Dafa och förföljelsen av Falun Gong och ge dem möjligheter att reflektera över livet, existentiella frågor och mänskliga rättigheter. Därför tog jag kontakt med de olika grund- och gymnasieskolorna i Arvika och bad att få komma till deras lärarkollegium som de har med jämna mellanrum, då samlas alla lärare och även rektorerna. Jag fick möjlighet att komma till samtliga skolor och möta många lärare i Arvika. Jag kunde presentera konstutställningen och ge information. Ofta hade jag inte så lång tid på mig för presentationen, trots det fick jag ändå alltid kontakt med någon som var lite mer intresserad och engagerad. Dessa lärare bokade in klasser till visning av konstutställningen under en given tidsperiod. Det var många skolklasser från högstadiet och gymnasiet som anmälde sig. En lärare från en högstadieskola i Arvika som gått en introduktion i Falun Gong för några år sedan kom med många klasser. Hon förstod och upplevde kraften från tavlorna och vill så gärna hjälpa till. Men en icke utövare är sårbar i ett sådant här sammanhang och det är väldigt viktigt att stödja och beskydda dessa goda människor genom upprätta tankar. Jag gjorde också upprätta tankar för henne under den här tidsperioden men inte efter att utställningen avslutats. Hon gick igenom ganska mycket svårigheter en lång period efteråt. Det är mycket att tänka på för en dafautövare och mycket ansvar. När jag inte är upprätt så kan allt det där känns lite jobbigt, som om jag aldrig kan få ledigt och vila. Men jag tänker oftast inte så när jag är mer upprätt och i Fa, för då är hjärtat starkt och klart och allt flyter på i en lugn och harmonisk ström, där jag vet vad som behövs för stunden.

Werner
Jag kommer ihåg hur viktigt det var med all support och allt material jag fick av utövare som hade erfarenhet av utställningen. Vi hade avsiktligt tagit god tid på oss, så att kontakten med olika föreningar och skolor skulle bli bra. Vi satte upp affischer och annonser i lokaltidningen. Kontakten med media gav oväntat bra resultat, tre tidningar gjorde olika intervjuer. Värmlands folkblad kom hem och gjorde ett mycket bra ”hemma hos reportage”. Den lokala tidningen Arvika nyheter och NWT skrev även de bra artiklarna. Vi tog kontakt med kommunalrådet som skulle hålla ett öppningstal, lokala FN- föreningen, representanter från Internationella föreningen för traditionell kultur och konst, media och många mer. Det närmade sig den stora dagen med stormsteg, men inga tavlor hängde uppe ännu. Slutligen kom de, dagen innan på eftermiddagen. Min glädje och lättnad var enorm. Jag och en utövare från Göteborg hängde upp tavlorna, det var som om platserna var givna sedan länge. Resultatet var fantastiskt, dekorerat med små lotusblommor i djupa stenfönster, en vit bakgrund och takbelysning som riktades efter behov. Nu kunde jag se att hela lokalen var skapad för detta tillfälle, en mycket levande och härlig stämning var närvarande. Det var endast några få tavlor som inte fick platts. Jag somnade sent med en stor portion förväntning och spänning den kvällen

Kristina
Under föreberedelsen av konstutställningen var det en tanke som ofta dök upp. Det var en tanke av tacksamhet över att kunna dela detta arbete med Werner, att tillsammans få rädda människor. Vi har gjort mycket tillsammans tidigare. Många gånger har Werner hjälpt mig i genomförandet av sceniska dansprojekt, men den här gången var det mer jag som stöttade och var i bakgrunden och Werner som stod i främre raden. Det var en härlig upplevelse att få hjälpa till och finnas till hands och se hur Werner successivt tog sin plats. Det är en gåva att få uppleva hur en utövare växer och successivt fulländas, att få vara en del av den processen och kunna bistå när det behövs.

Werner
Konstutställningens vernissage var lyckat. Kommunalrådet som skulle vidare på andra åtaganden, valde att stanna och gick runt länge. Han höll ett inspirerande tal och vi skänkte en tavla till Arvika kommun som han fick ta emot. Jag hade valt tavlan Uppfyllande av löften, som är ett konstverk som påminner alla om en högre mening med livet. Kommunalrådet föreslog att vi skulle hänga den i Arvika bibliotek. Vi var ungefär fyrtio stycken som deltog denna dag.

Kristina
Till konstutställningens vernissage ville vi ha fler än en talare. Jag hade under en tid suttit med i styrelsen för Arvika FN-förening och bjöd därför in vice ordförande att komma och hålla ett tal. Vi ville ha med representanter från samhället och någon organisation som arbetade för mänskliga rättigheter. Vice ordförande kom och höll ett personligt och engagerat tal som tillsammans med övriga talare skapade en fin helhet.

Utställningen pågick i tre veckor och vi höll lokalen öppen dagligen. På grund av att både jag och Werner arbetar samt att vi har tre barn var vi tvungna att få hjälp för att klara av att hålla öppet dagligen. Men allt löste sig till det bästa och vi fick hjälp av andra utövare. Vi gjorde ett schema över tidsperioden och kollade upp vilka som kunde vara i utställningslokalen och visa runt. En utövare från Arvika, som läst litteratur- och konsthistoria på universitet, komma liksom en tillresande utövare som hade vägarna förbi och som kände till konstutställningen. Tillsammans lyckades vi få ihop alla tider och genomförde många visningar för mer än 600 människor. Flera hundra av dessa var skolungdomar.

Werner
Jag hade noga förberett mig och läst om varje tavla men jag märkte att min förståelse höjdes av att vara i lokalen varje dag. Det var fantastiskt att öppna och komma in på morgonen, eftersom det var lite med besökare tidigt passade det fint med att läsa högt i Zhuan Falun. Det kom många skolklasser, konstnärer och andra människor och under hela tiden speglades min kultivering och tilltro till Fa i mina visningar av konstutställningen. Var jag upprätt var det inga störningar och konstverken kunde nå i djupet på åskådarna. Ett äldre konstnärspar med djup kristen tro kom med en något reserverad inställning, samtidigt kom en pingstvän med armarna i kors framför bröstet. Men förvandlingen i deras ansikten ju längre vi kom genom utställningen var påtaglig. De var mycket tacksamma och poängterade även att det var viktigt att alla som kommer får en sådan guidning så att inga missförstånd skulle uppstå. För varje besökare fanns det en liten vacker lotusblomma, vikt av silkespapper och med en pärla hängande i en tråd med texten Zen Shan Ren. Jag såg några av dessa hänga i bilar som sedan körde omkring i Arvika.

Jag hade under flera år funderat på att ta kontakt med en av de lokala politikerna i Vänsterpartiet för att klargöra sanningen.. Plötsligt var hon där i egenskap av lärare för en folkhögskoleklass. Efter rundturen vänder hon sig till klassen och sade ”nu vet ni vad engagerad betyder, detta var fantastiskt” och alla applåderade. En annan upplevelse jag hade var när jag inte klarade att hålla hjärtat helt lugnt när det kom in ett par. Mannen var klädd i gamla militärkläder och en rysk pälsmössa, han börjar med att kritisera tavlorna. Detta kom som en chock för mig, eftersom jag hade så fina erfarenheter från alla tidigare besöken. Han berättade att han själv var konstnär och att han var kommunist, jag upplevde en konstig lukt runt honom. Jag övervann min första reaktion och började guida runt dem som vanligt, men hela tiden avbröt han mig. Han var aggressivt och fräckt och ifrågasatte allt jag sa. Jag blev irriterad men jag förstod att om jag släppte efter för min egen irritation komdet ingen gott ut av det. Så jag fortsatte att guida runt paret i ca fyrtio minuter, med samma aggressiva attityd från honom. Var gång han avbröt mig återupptog jag rundvisningen. Innan de gick hade jag fått kontroll över mitt hjärta. Jag gav dem en lotusblomma, han tackade och tackade speciellt för mitt tålamod.

Kristina
Det var en påtaglig upplevelse att vara i och ha hand om utställningslokalen. Om vi varit fler utövare i området hade det varit bra att vara två stycken samtidigt. Att stå ensam i utställningslokalen som vi gjorde, kräver upprätthet och mod. Werner stod där en hel del och jag minns så väl den första gången jag skulle vara där själv. Jag hann knappt öppna lokalen förrän en av de ansvariga för en annan konsthall i Arvika kom. Hon gick snabbt runt på några minuter och kom därefter fram till mig för att prata. Hon var ganska negativt inställd till konstutställningen och upplevde också Falun Gong som en sekt. Hon stannade dock kvar så vi fick möjlighet att prata. Jag förstod att det var jobbigt för henne att vara i utställningslokalen och att hon kände stress, men hade samtidigt ett behov av att prata och förstå. Vi hade ett långt och givande samtal och jag försökte också möta hennes påståenden med en nypa humor och en stor portion tolerans. Eftersom jag försökte att vara öppen mot henne så öppnade hon sig också för mig och berättade att hon upplevde all form av andlighet och religion som suspekt och som en sekt. När jag frågade henne varför det var så, svarade hon att hon inte visste. Så från att ha varit stressad och negativ blev hon mer fundersam och lugnare. Jag tror hon gick där ifrån med nya tankar om sig själv och kanske frågor som väckts.

Jag hade också förmånen att visa konstutställningen för flera högstadieklasser. Och var med om många gripande ögonblick, bland annat svimmade en tonårspojke när jag stod och pratade om tavlan Ren Lotus och visade på Falunhjulet och hur det roterade. Jag roterade händerna några gånger för att visa och så mitt i allt stöp pojken raklång på marken. Det gick bra med pojken och han gick ut och tog lite luft. Lärarna trodde att han ätit för lite till frukost, men jag vet att det var kraften från Fa som strålade ut genom tavlorna . En annan ungdom var tvungen att sätta sig för att han kände sig yr och många verkade påverkade på flera plan. Flera ungdomar ställde också frågor för att förstå och var intresserade av att lyssna, det fanns också ungdomar som var där utan att kanske förstå så mycket. Men jag är helt övertygad om att Mästaren arrangerat allt och att frön sås för kommande generationer och framtiden.

Werner
Konstutställningen Sanning Godhet Tålamod var ett fantastiskt bra sätt att kunna nå människor på och en fin möjlighet att se sina egna tillkortakommanden. Genom tavlorna blev skönheten och upprättheten i Falun Gong verklig för åskådaren, förföljelsen var inte bara ord och en bit information i detta informationssamhälle, utan tog form framför åskådaren. Om någon har funderat på vad som kan göras och inte har arrangerat konstutställningen Sanning Godhet Tålamod är det en fin möjlighet. Innan jag avslutar skulle jag villa tacka alla medutövare för att vi tillsammans gör sådana saker möjliga och tack vördade Mästare för din barmhärtiga vägledning