Observerade brott på Fangqiangs tvångsarbetsläger i Jiangshuprovinsen

Vid stranden till östra Kinas hav ligger de vackra våtmarkerna i Jiangsuprovinsen, där en del av naturen är tillägnad de rödhövdade tranorna. Samtidigt som detta är ett tryggt himmelrike för dessa eleganta ikonfigurer finns där även det inte så vida kända tvångsarbetslägret Fangqiang. Här begås hemska brott mot oskyldiga människor och man torterar dem för deras tro på Falun Gong.

Övergrepp och dålig behandling som jag själv har utsatts för

Det lokala 610-kontoret arresterade mig utan bevis och förde mig till ett interneringscenter. De höll en hemlig rättegång den 16 juni 2000 och anklagade mig för att "sabotera rikets lag". Jag nekade till att få domstolsadvokaten till mitt försvar och försvarade mig själv. Jag sade, "jag är en god person och lever bara efter Falun Gongs principer Sanning-Godhet-Tålamod. Jag har inte brutit någon lag." Domslutet utgavs den 28 september 2000 men domstolens tjänstemän väntade till den 12 december 2000 innan de offentliggjorde det. Först sade domaren att jag inte skulle dömas för något brott men sedan sade polisen att jag hade dömts till två års tvångsarbete. Anklagelsen hade ändrats från att "sabotera lagen" till att "störa samhällelig ordning". Den ställföreträdande polischefen och 610-kontorets personal arbetade i bakgrunden och fick fyra utövare, inkluderat mig själv, sända till tvångsarbetsläger.

Medutövare Xi Xudong

Jag blev bekant med en utövare från Changzhou, den 66-årige Xi Xudong, en pensionerad matematiklärare. Han hade arresterats för att ha hållt upp en banderoll med orden "Falun Dafa är bra" på Jinsu bro på Himmelska fridens torg. Han sade inte många ord men jag blev ofta rörd till tårar av hans osjälviskhet och förbluffande mod att försvara sanningen. Två veckor senare flyttades jag till division 1.

Avslöja lögner

Vakterna kallade till en samling av alla interner en kväll i slutet av januari 2001. De ville ha oss att se ett program om den iscensatta självbränningen på Himmelska fridens torg. Jag förstod på en gång att inslaget var lurendrejeri. Jag skrev en artikel om det för att avslöja alla de uppenbara felen i inspelningen.

Himmelska fridens torg är stort, 44 0000 kvadratmeter och täckt med asfalt. Det är inte känt för brandfaror. Hur kunde patrullerande polis få tag på brandsläckare så fort? Varför var det så lite folk på torget den här dagen, de enda som syns på videon är polisen och de som satte eld på sig själva? En av de fem, Wang Jindong, påstod att han utövat Falun Gong i åtta år och ändå kunde han fortfarande inte sitta i dubbellotus! Om Falun Gong-utövare ropar något så är det oftast, "Falun Dafa är bra! Återupprätta Lärarens rykte!" men Wang Jindong ropade nonsens. Faktum är att Wang såg ut som en skådespelare. CCTV (Kinas statliga TV-kanal) hade iscensatt det hela och producerat ett perfekt trick med helbilder, närbilder och videoklipp från övervakningskameror. Den ofattbara förberedelsen med all utrustning gjorde händelsen mer lik en show än ett nyhetsinslag. Den 12-åriga flickan, Liu Siying, hade svåra brännskador men var inlindad i så många gasbindor att hon såg ut som en mumie. Det går inte ihop, då brännskadade oftast vårdas med skadorna avtäcka för att kunna läka.

Slavarbete

Division 1 på tvångsarbetslägret har det kinesiska kommunistpartiets avancerade modell för att omvandla människor. Den politiska ledaren Wang Fei och vakterna är de som dirigerar förföljelsen. Det var vinter och jag blev sänd dit och strax därefter började vi att gräva diken. Vi gick upp strax före gryningen varje dag och gick 30 minuter för att ta oss till arbetsplatsen. Trots att min familj köpt mig ett par gummistövlar så gjorde den krassliga kvaliteten på stövlarna att de snart läckte. Efter ett tag fylldes de med vatten från regnet och blev tunga. Jag tog av mig dem och gick barfota på den tjocka och frusna leran. Det var vanligt att få skärsår och skrapsår av vassrören.

My brother, my daughter and a classmate came to visit me in April 2001. They waited outside the gate at noon. The detainees returned at dusk. My visitors looked at everyone but could not find me. They did not recognize me because I was gaunt and pale. They were startled when I called out to them, and when they saw it was indeed me they began to cry.
Min bror, dotter och en klasskamrat kom för att besöka mig i april 2001. De väntade utanför grinden vid middagstid. Internerna återvände i skymningen och mina anhöriga såg på var och en av dem utan att känna igen mig. De kände inte igen mig för att jag var så mager och blek. De spratt till när jag ropade på dem och när de såg att det faktiskt var jag så började de att gråta.

Dålig livskvalitet

Jag blev kvarhållen på division 1, 3 och 7 i ett år. Trots att vi slet i över 12 timmar per dag fick vi mycket torftigt med mat. När vi bad vakterna om bättre mat så svarade de, "regeringen ger oss inte tillräckligt med pengar Det här är inte ett lyxhotell." Samtidigt så köpte vakterna deras egen mat med pengar från regeringen och de pengar de pressat internerna på.

På sommaren var det omöjligt att få en dusch; det var lyx att få en hink vatten för att tvätta sig. På vintern var det till och med ännu svårare att kunna ta en dusch. 14 personer hade tillsammans 10 minuter på sig att duscha och fick då dela på tre duschkranar. Ofta slutade vattnet rinna just när vi tvålat in oss. Däremot såg vakterna till att vi städade cellerna och korridorerna dagligen. Golvet var så rent att man kunde spegla sig i det. Sängarna var bäddade militäriskt men vakterna förbjöd oss att använda filtarna i dem ifall inspektionen skulle komma på besök.

Tvångsmatning

Vi protesterade mot förföljelsen genom att mest använda hungerstrejker. Jag genomförde flera hungerstrejker. Förövarna hämnades med att tvångsmata mig med en tjock matsond. Det var en hemsk prövning.

Jag inledde en hungerstrejk i juni 2001 när jag hölls fången på division 1. De tvångsmatade mig i dagar. När Dr Wu drog upp sonden från min magsäck noterade han blod på den. Han meddelade ledningen att jag riskerade skador i matstrupen som följd av de upprepade sondsättningarna. Vakten Wang Fei lyssnade inte på doktorn utan sade, "Vi ska få honom att äta på det ena eller andra sättet. Gör det bara!" För att utsätta mig för än mer smärta så tog han själv tag i sonden och försökte upprepat att stoppa in den genom en av mina näsborrar och ner i min magsäck.

Elektriska chocker och isoleringsceller

Elektriska chocker och isoleringsceller är vanliga metoder för att "omskola" Falun Gong-utövare. Det fanns fyra isoleringsceller bestående av en metalldörr och betongväggar. Den så kallade sängen bestod av en bädd av betong, 60 cm bred, 2 meter lång och 20 cm hög. Det låg en trasig halmmatta på bädden och en smutsig illaluktande filt. Det stod en plasthink intill bädden som fungerade som toalett. Internen fick ej lämna cellen för att besöka badrummet. Det lilla utrymmet som fanns mellan bädden och väggen användes för att tortera utövaren med att stå upprätt under långa perioder. Jag stod på den platsen mellan kl 5 på morgonen till kl 10 på kvällen. Två vakter övervakade internen i skift. Den enda gång som jag tilläts lämna cellen var för att bära ut och tömma plasthinken på toaletten intill. Vanligtvis varar isoleringen i 10 dagar och under den tiden får internen varken duscha eller byta kläder.

Jag flyttades till division 3 i början av juli 2001. Utövarna från olika divisioner slutade att arbeta i protest mot förföljelsen. Jag vägrade att dra upp ogräs den 9 juli. Gruppledare Zhang Mouqing beordrade två interner att övervaka mig och se till att jag gick bakom internerna. När den politiska ledaren Chou Zhengliu såg att jag inte gjorde någonting sade han till vakterna att de skulle knuffa mig ner i risfältet.

Zhang Mouqing kände att han hade förlorat ansiktet då jag inte samarbetade med honom; vid slutet av arbetsdagen knuffade han ner mig i ett dike fyllt med vatten i brösthöjd.

Dessförinnan, vid lunchtid, hade gruppledarna Zhou Hongjun och Zhang Chenggong, samt vakten Zhao Guiqing satt mig i en bil och kört mig till den hårda bevakningsenheten. De lämnade mig i ett tomt rum. Jag satte mig ner på golvet och slöt ögonen. Plötsligt kände jag en skarp smärta i huvudet; när jag öppnade mina ögon såg jag hur de gav mig elchocker i huvudet med en elektrisk batong. De tog av min tröja och gav mig elchocker med fyra elektriska batonger, lindade med koppartråd för att öka strömstyrkan. Huang Jianjun attackerade mig med två batonger; vakten Yang från Nanjing fortsatte att slå mig i huvudet (de hade tidigare rakat mitt huvud), min panna, ögonlock, läppar, kinder, öron, nacke, armhålor, bröst och rygg.

Over the next ten days I was given food about one third of a normal portion; in addition, I was forced to stand for 18 hours a day. The restroom was right next-door. Clouds of flies and mosquitoes bombarded me day and night. There was no bug repellent or mosquito net. The guards even forbade me to kill the mosquitoes. I could not sleep. They did not let me take a shower, wash my face or brush my teeth.
Under de följande tio dagarna isolerades jag och fick endast en tredjedel av en normal protion mat, jag tvingades att stå på samma plats 18 timmar om dagen. Eftersom toaletten låg i rummet intill så fanns där fullt med flugor och mygg som satte sig på mig. Det fanns inga myggnät. Vakterna förbjöd mig till och med att döda myggorna. Jag kunde inte sova.

Ovanstående är endast en del av mina egna upplevelser. De förfärliga brotten mot goda människor pågår fortfarande dag efter dag på Fangqiangs tvångsarbetsläger.

Engelsk version: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2008/10/29/101844.html