I stunder när jag lyckas
släppa känslor som håller mig fast,
då har jag övervunnit mig själv.
Likt fjärilen som flyger över ängen,
lättar mitt sinne och lyfter.
Så svårt men ändå så lätt.
Vacklar fram och tillbaka.
Vinner inget på att förebrå mig sjäv.
Ändå undrar jag,
varför så saktfärdig?
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...