Fången som blev trädgårdsmästare

Jon har suttit i fängelse i stort sett hela sitt liv. Han är alltid
omgiven av fångvaktare som han tyvärr har tappat räkningen på. Kanske
rör det sig om ett tjugotal, kanske ett hundratal. De kontrollerar i
stort sett varenda steg han tar. I stort sett är alla hans handlingar
och det han säger under deras kontroll. Han började verkligen bli trött
på det, men trodde samtidigt att det var meningen att det skulle vara
så.

Jon både älskar och hatar det fängelse han sitter i. Han önskar att han
en dag kunde rymma ifrån det, men rädslan och osäkerheten tvingar honom
att avstå. Han är också så pass van att sitta inlåst i fängelse att
friheten kanske skulle bli ohanterlig, svår och komplicerad. För honom
känns det som en utopi.

En dag var Jon oerhört trött på fängelsevistelsen. Han skrek inne i sin
smutsiga cell:

- Jag vill ut härifrån. Jag vill ut.

Men fångvaktarna bara svarade tillbaka som de alltid brukade göra:

- Du vet att det inte går. Vi är dina ”betjänter” och utan oss
klarar du dig inte.

Jon tog alltid till sig detta när det sades till honom. Men i dag var
det något som hände inom honom och han började tänka annorlunda. Han
började ifrågasätta vakternas beteende och det de sade till honom.

- Jag tänker inte längre lyssna på er. Hör ni det? Jag orkar inte
längre sitta här och ruttna i min fängelsecell. Jag vill ut i världen
och odla en vacker trädgård. Och ni ska inte försöka sätta stoppa för
mina planer.

- Ha. Du kan ju försöka, men vi kommer alltid att kontrollera dig
och betjäna dig, sade en av fängelsevakterna.
- Ni har ju inte ens en nyckel så att ni kan låsa in mig i min
cell. Så jag tänker dra härifrån snart.
- Men lilla vän, allt du har är ju detta fängelse och din cell,
sade en annan fängelsevakt samtidigt som alla av dem skrattade högt.

Jon sade ingenting utan lade sig på sin sängbrits och började tänka i
djupa banor. Plötsligt fick han en idé att han skulle besöka
fängelsedirektören. Efter mycket om och om igen fattade han mod och gick
raka vägen till honom. Han knackade på dörren och där satt
fängelsedirektören och log. I början kändes det skrämmande att se honom
då han liknade Jon själv på många sätt. Fängelsedirektören satt där lugn
och bestämd och log mest hela tiden. Han kände förakt när han tittade på
den patetiske och utmärglade fången, men sedan gick föraktet över till
medkänsla.

Båda tittade på varandra en lång stund. Plötsligt fattade Jon mod och
sade till fängelsedirektören:

- Jag vill ut härifrån. Ni kan inte längre hålla mig inlåst. Jag
är oskyldig och har inte gjort något ont. Dessutom har jag uppfört mig
riktigt bra de senaste åren.
Fängelsedirektören tittade på honom och sade:
- Om du vill ut från fängelset, så är det bara för dig att dra
härifrån. Jag tänker inte stoppa dig om du verkligen vill härifrån.
- Va! Är det sant?, sade Jon förvånat.

Han kunde knappt tro sina öron det han hörde.

Fängelsedirektören sade:

- Faktum är att du själv kan bli fängelsedirektör och ta över min
roll och till och med avveckla detta fängelse och göra det till en
vacker trädgård istället? Du kan till och med riva dess murar och
avskeda så många fängelsevakter som du vill.
- Driver du med mig. Är det sant det som du säger, sade Jon med
arg röst.
- Jo, det är faktiskt sant. Allt du behöver är ett gudomligt
verktyg och faktum är du redan har detta verktyg inom räckhåll. Du måste
studera detta verktyg med hela ditt hjärta och sedan kommer du att bli
en duktig trädgårdsmästare.
- Vad pratar du om?
- Du vet mycket väl vad jag pratar om.

Jon kände sig förbryllad. Han tittade på fängelsedirektören en stund och
sedan reste han sig och gick ut från kontoret utan att säga ett ord.
Efter några meter kom han på att han ville fråga om några saker till,
men när han knackade var det ingen som svarade. Han öppnade dörren men
ingen var inne på kontoret. Han tyckte att det var konstigt då
fängelsedirektören var spårlöst borta och inte kunde ha gått ut genom
dörren.

Jon satte sig på skrivbordsstolen och kände på hur det var att sitta där
som en fängelsedirektör. Han hade fått ny styrka och en ny övertygelse
som kändes i varje cell i kroppen.

Äntligen tänkte han att han kunde bli fri från fängelset och de år som
plågat honom så enormt. Tidigare visste han inte ens att han var fånge.
När han sedan kom till insikt om att han var fånge, var det både
smärtsamt och omtumlande. Men samtidigt fanns där ändå en strimma av
befrielse att få vetskap om detta.

Jon titulerade sig nu som direktör och började göra upp planer på hur
han skulle avveckla fängelset till en vacker trädgård. Han skulle
successivt avskeda fångvaktarna, en efter en. Detta skulle bli en
befrielse. Men samtidigt kände han att det skulle bli smärtsamt och
svårt att avskeda alla på en gång. Dessutom skulle han inte klara av
det, då han inte visste hur många de var och var de befann sig. Men han
hade ändå bestämt sig för att varenda en av dem skulle bort. Kanske
kunde han hitta likasinnade fångar som också bestämt sig för att ta sig
ur sina fängelser. Då skulle han kunna prata med dem hur de hade gått
tillväga när de avskedat sina olika fängelsevakter.

Jon kunde knappt tro att det var sant att han numera var direktör och
kunde bestämma och göra som han ville. Men så småningom började han
vänja sig vid tanken. Han skulle också bli trädgårdsmästare och odla den
vackraste trädgård han någonsin kunde drömma om. Men för att göra det
måste han börja avskeda fängelsevakterna, en efter en. Han visste att
det ibland skulle bli svårt att hitta dem. Men han var ändå bestämd att
varenda en av dem måste avskedas.

Och så började Jon odla sin trädgård samtidigt som han avvecklade
fängelset och började riva murar och ta bort taggtråd och dylikt. Så
fort han fick syn på en fängelsevakt grep han tag i honom och sade att
denne var avskedad. Men ofta hände det att de ändå kom tillbaka och
kunde kontrollera Jon. Men han efter ett tag blev han mer bestämd och
sparkade ut dem och sade att de aldrig någonsin fick återvända och
förstöra hans planer på att fortsätta att odla hans vackra trädgård. Och
då oftast försvann fängelsevakterna spårlöst och kom aldrig mer
tillbaka. Detta gjorde Jon gladare och han kände sig alltmer befriad.

Med tiden blev Jons trädgård allt vackrare. Han blev så stolt och
upprymd att han var tvungen att säga detta till andra trädgårdsmästare.
Men de sade till honom att han inte borde ha ett sådant tänkesätt
eftersom en fångvaktare blir då under hans kontroll. Och skulle inte Jon
avskeda alla sina fångvaktare? Jon började bli på sin vakt och sade till
sig själv att han inte skulle tillåta sig att fångvakterna smög sig på
honom och gjorde sig osynliga för att sedan kontrollera honom.

Jon började träffa allt fler trädgårdsmästare och det kändes bra att få
vara i deras närhet och diskutera diverse saker som hörde till
trädgårdsskötsel och hur man går till väga för att avskeda sina
fångvaktare.

Alla trädgårdsmästare hade fått till skänks ett gyllene redskap för att
få sina trädgårdar fulländade. De sade alla att det var en gåva från
himlen som de alla värdesatte och använde hela tiden under sin tid som
trädgårdsmästare. Den som skapade detta verktyg kallade det Rotera
Laghjulet. De som fått detta gudomliga verktyg kallade skaparen för
utövare av Laghjulets Stora Lag.

Jon började fatta vad fängelsedirektören menade med betydelsen att
studera detta verktyg. Dessutom hade skaparen av detta verktyg också
upprepade gånger påpekat vikten att ständigt studera det och följa det.
Skaparen tog också hand om alla trädgårdsmästare och gav dem också flera
andra verktyg.

Skaparens högsta önskan var att alla trädgårdsmästare skulle avskeda
sina fängelsevakter som hade förvandlats till ogräs. Då skulle han ta
med dem hem där de hörde hemma. Därför kunde man ständigt se
trädgårdsmästare som arbetade ihärdigt med att sköta sina trädgårdar.

Och Jon försökte så gott han kunde. Han hade nu både ståtliga träd,
vackra rosor i olika färger, lotusblommor och orkidéer. Han visste att
han inte kunde ligga på latsidan och låta ogräset växa eller de ”vidriga
fångvakterna” som han kallade dem.