Hälsning Mästaren! Hälsning medutövare!
Mitt namn är Sulema jag kommer från Madrid, Spanien. Från det jag fick Fa tills nu har det nästan gått tre år. Mitt liv och tänkesätt har förändrats hela tiden medan min förståelse om Fa blivit djupare och djupare. När jag först kom i kontakt med Dafa, den första saken som berörde mig djupt var KKP:s grymma förföljelse av Falun Gong. Ända sedan jag började utöva, har jag alltid vetat hur viktigt det är att låta folk få veta sanningen om KKP:s grymma tortyr av Falun Gong-utövare.
1. Släpp fasthållandet till att bekräfta sig själv
Jag kräver alltid av mig själv att nyttja 100% av min energi. Men i själva verket drevs jag av mitt fasthållande och att bekräfta mig själv, utan att inse att projekten jag gjorde var för att rädda människor. Detta berodde på att jag inte hade tillräcklig förståelse av Dafa och inte vad som verkligen var att klargöra sanningen och rädda människor.
Mitt hjärta hade inget lugn, utan istället alltid hat. När jag såg några utövare lämna ett projekt eller att de inte var flitiga i sin kultivering, blev mitt hjärta berört och obarmhärtigt. Fasthållandet till mig själv fick mig tro att jag hade rätt, och att andra utövare inte gjorde enligt Mästarens krav. Detta är att titta utåt.
Jag kunde inte se mitt misstag eftersom jag, vid den tiden, inte tittade inåt Jag sökte alltid erkännande från andra, såväl som att uppnå mina personliga mål. Allt detta orsakade att mitt hjärta inte funderade på att rädda varelser. Varje gång jag arbetade med ett projekt, hoppades jag alltid att de andra utövarna skulle uppskatta mitt jobb. När andra sade att jag inte gjorde det bra, blev jag mycket upprörd och ville inte acceptera deras kritik. Ända sedan min barndom, ville jag alltid göra mitt bästa, så jag anstränger mig alltid till fullo. Jag har alltid gjort sådana saker omedvetet. Så vad jag ville när jag samtidigt gjorde Dafas arbete var inte att bekräfta Dafa, men andra ville inte kritisera mig eller ha några negativa tankar om mig.
Mästaren säger i Fa-föreläsningen från Los Angeles "Om du alltid avvisar klander och kritik, alltid pekar finger mot andra, och alltid bemöter andras ogillande och kritik,, är det att kultivera? Hur är det kultivering? Du har vant dig vid att fokusera på andras brister, och aldrig seriöst synat dig själv. När andras kultivering en dag blir framgångsrik, hur är det då med dig? Hoppas inte Mästaren att du kultiverar dig väl? Varför vill du inte ta emot kritik, och varför fortsätter du att fokusera på andra människor? Varför inte kultivera inåt och undersöka ditt eget jag? Varför blir du upprörd när du kritiseras? Hur många av er som sitter här kan hålla sig lugn när någon pekar ut dig och läxar upp dig? Hur många av er kan förbli oberörda och söka efter orsaken, från er sida, när ni konfronteras med andras kritik och gräl? "
Tills nu har jag velat bekräfta mig själv istället för Fa och ville inte ta emot kritik. Men eftersom jag tog ett jobb som sättare för tidningen, har jag blivit av med fasthållandet bit för bit. Jag har aldrig tidigare varit sättare, designer eller fotograf. Och jag gör det ännu inte helt bra. Trots att jag offrat massor av tid, blev resultatet ändå inte bra och jag måste igen börja om från början. Inte heller mitt arbete var acceptabelt för publicering. Någon annan gjorde om mitt arbete, jag tvingades ta emot kritik utan att klaga. Gradvis blev mina arbeten bättre och bättre, och mindre och mindre förändringar gjordes av allmänredaktören. Fortfarande behöver jag förbättra mig.
Tack Mästaren som gav mig en så bra kultiveringsmiljö genom mediaarbetet, gjort mig medveten om att vi måste ha ett hjärta för att rädda varelser, att vi måste vara hänsynsfulla mot varelser i allt vi gör, och att vi måste visa det vackra i Falun Dafa.
2. Klargöra sanningen ansikte mot ansikte
Att bekräfta sig själv är i själva verket en själviskhet, vilket inte gjorde mig medveten om vikten av att ta del i olika aktiviteter. Jag satte inte att rädda kännande varelser i första hand. Jag var blyg och vågade inte tala inför publik. Dessa fasthållanden svällde hela tiden och blev ett hinder i att klart förstå mig själv och klargöra sanningen på gatan.
Egentligen gjorde jag inte vad Mästaren kräver av oss. Jag hade inte tillräckligt med mod för att klargöra sanningen för vanliga människor. Jag deltog inte i gruppaktiviteter för att samla in namn eller gick till övningsplatsen. Jag trodde att jag gjorde olika projekt, att det här var mitt sätt att klargöra sanningen och att jag hade gjort tillräckligt med jobb. Fasthållandena jag nämnde tidigare och mina fasthållanden till att vara lat och söka efter ett avstressat liv fick mig att tänka så. Eftersom jag jobbar hela veckan och gör projektet för att klargöra sanningen efter jobbet, tänkte jag att under helgen skulle jag ha tid att vila och göra vad jag vill göra.
Mästaren säger i Eliminera de mörka hantlangarna med upprätta tankar, "Sluta med att låta ondskan utnyttja luckor och sluta vara störd av mänskliga fasthållanden. Gör väl de saker som Dafa-lärjungar ska göra, och vandra den sista delen av resan väl. Upprätta tankar, upprätta handlingar. "
Jag visste att jag uppenbarligen inte var rätt. Men jag gjorde inte någon förändring. Även om jag studerade Fa varje dag, kunde jag ändå inte släppa min själviskhet. Min svaghet i att klargöra sanningen gjorde mitt kryphål större och större, lät de gamla krafterna dra fördelar av mitt fasthållande till själviskhet, sökande ett avstressat liv, vara lat och fruktan att bli kritiserad.
Några andra utövare berättade för mig vikten av att vara med i gruppaktiviteter och att det är mycket bra för kultiveringen. När de sa det till mig, var inte mitt hjärta stabilt. Mitt fasthållande till att framhäva mig själv, inte jag, svarade. "Jag har gjort det och det, och har ingen tid att göra något mer. Jag är upptagen med att göra det varje dag". Det var alla möjliga ursäkter. Mästaren bad oss att klargöra sanningen ansikte mot ansikte. När vi pratar utsänds rättfärdig energi och lyssnaren korrigerar sig själv i vårt rättfärdiga fält. Med många av oss blir fältet starkt, fler förbipasserande människor skulle attraheras av fältet med rättfärdiga tankar. Alla varelser väntar på att räddas. Vi är de enda människorna som kan ge dem en möjlighet att positionera sig till rätt plats.
Till exempel, en dag när vi skulle klargöra sanningen på ett torg, fick mina ögon syn på en grupp människor som jag tyckte mig känna igen. De passerade bordet med petitionen utan att kasta en blick på den. Jag insåg att de var mina gamla vänner från förr. Jag gick närmare dem för att bli säker. Vi kände överraskande nog igen varandra. De bor 600 kilometer från Madrid och vi råkade träffa varandra där, jag trodde inte att jag någonsin mer skulle få se dem igen i resten av mitt liv. När jag började klargöra sanningen för dem, sa de till mig att de var kommunister. Men när jag mer djupgående berättade för dem om vilka oerhörda brott KKP begått mot det kinesiska folket, blev de alla chockade. Efter att ha berättat sanningen för dem, tänkte jag, att om jag inte hade varit med på aktiviteten, skulle de bara passerat och inte stannat för att lyssna till sanningen, och därför skulle de ha förlorat möjligheten att byta deras position. Plötsligt slogs jag av sorg. Jag kände mig väldigt ledsen för dem som har förlorat sina möjligheter att bli räddade på grund av min enorma egoism och mina fasthållanden.
3. Vara medveten om min plikt
Jag minns inte när det började. En dag vaknade plötsligt mitt hjärta upp ur djup sömn. Jag insåg att jag alltid hade sökt utanför mig själv, att jag skulle göra vad en Dafa-lärjunge bör göra. Jag skulle studera Fa, sända upprätta tankar och klargöra sanningen. Vi bör sprida Dafa och hjälpa Mästaren räta upp Fa. Om jag stannade hemma, skulle de som hade ödesförbindelse med mig och som skulle räddas av mig, aldrig få en möjlighet att få reda på sanningen. Om jag satt framför datorn och inte kunde rensa bort smutsen och fasthållanden jag har i den vanliga världen, skulle jag inte kunna hjälpa dem.
Dessutom, när vi är ute och klargjorde sanningen, stötte vi på vissa svårigheter, men det skulle vara rätt tid för oss att bli av med våra fasthållanden och höja våra Xinxing. Jag vaknande upp. Jag lade ner missnöjet med andra utövare och tittade inte längre alltid på andras felgärningar. Min medkänsla utvecklats ytterligare några steg. Jag förstod också tydligare att det är för min skull som jag kultiverar. Jag måste göra det som jag ska göra. Mästaren och andra gudar leder mig tillbaka till mitt riktiga hem. Vid den tidpunkten förstod jag äntligen jag måste gå hem.
Efter att ha tagit det steget, kändes mitt hjärta lugnt. Jag kände mycket glädje. Varje gång jag kom tillbaka från att klargöra sanningen i gruppaktiviteter, kändes min kropp som flytande. Den mycket starka samlade energin i min kropp fick mig att vilja fortsätta utan stopp.
Ända sedan jag började klargöra sanningen och anser att det är en nödvändighet varje minut, har min själviskhet och önskan att klaga på andra nötts bort. Att ändra min åsikt om medutövare var också mycket viktigt för mig. Jag ska titta på deras goda sida, deras rättfärdiga sida, och skall inte klaga på dem i mitt hjärta längre. Jag skall acceptera deras hjälp samtidigt som jag gör de tre sakerna.
Det finns en utövare vars hjärta alltid är inställda på att klargöra sanningen. Vart hon än går, tar hon alltid med sig sanning-klargörande material. Hennes hjärta är alltid inriktat på hur man ska klargöra sanningen om förföljelsen till människor. Hon hjälper mig alltid med hur jag kan klargöra sanningen bra, likväl som att vara mer effektiv. Även om vi bor långt ifrån varandra, ringer hon mig alltid för att hjälpa till. Jag lär mig konstant nya saker från henne hela tiden. Likaså har jag förbättrat mig själv hela tiden. Hon hade massor av erfarenheter i att klargöra sanningen. Människor lyssnar uppmärksamt på henne när hon pratar. Vi lär från varandra hela tiden, ser aldrig den andre som inkapabel att göra det bra. Vi är Dafa-lärjungar i Fa upprättande perioden. Vi är gudar. Vi kan göra det vi vill göra.
4. Gruppövningar är ett sätt att klargöra sanningen
När det var många av oss som gjorde övningarna i parken kunde jag känna ett mycket stark energifält, som skulle locka fler människor att komma för att lära sig Dafa. Dessutom ge dem en möjlighet att börja kultivera, vi hjälper dem också att få Mästarens räddning. När de ser Falun Dafa och mår bra efter att ha övat, bör de ha någon förändring i sina hjärtan. Nu, om jag är i Madrid, måste jag träna i en park. Om jag går på ett möte, tar jag mig lite tid att läsa Fa eller att göra övningarna. Nu är dessa min första prioritet. Alla olika projekt ska kunna göras samtidigt.
En dag hade jag en oförglömlig upplevelse i min dröm. Jag gick uppför en trappa i ett mycket gammalt hus. Jag gick in i stora rummet, där fanns det massor av andra utövare. Jag kände inte någon av dem trots det kände jag inte som att dom var obekanta. Jag frågade en kvinnlig utövare vad de gjorde. Hon sa till mig. "Vi är redo. Vi går upp nu. Och du måste gå tillsammans med oss ". Jag blev rädd och sade till henne: "Jag kan inte. Jag är inte redo. Jag har fortfarande massor av fasthållanden ". Hon sa till mig bestämt utan att fundera: "Jag vet, du måste kultivera ditt tal, skrytsamhet och lust. Men vi måste gå nu. De väntar på oss ". I det ögonblicket var jag full av rädsla, vågade inte tro på att sådana saker händer. Men de sa att det var verkligt. Vi var verkligen på väg att gå. Men jag var rädd eftersom jag inte visste vad som skulle hända efteråt. Efter att ha gått upp gick jag mot massor av människor som bar kläder med Falun Dafa tecken. Åt det andra hållet, var det ett mörkt hörn, där en man utan ansikte kom gående mot mig. Han tog tag i min arm och ville ta mig därifrån. Jag följde honom två steg. Plötsligt kände jag att den riktningen var ond med massor av skräckinjagande djävlar. Jag bröt mig loss och sprang mot de andra utövarna och skrek, "Jag kommer aldrig gå till den onda sidan. Jag är en Falun Dafa-lärjunge ". När jag kom till medutövarna visade de mig en stor hall och sa till mig att jag skulle vara där. Efter att ha gått in, tittade människorna där olyckligt på mig. De var alla missbildade. Jag kände mig mycket illa till mods. De var människor i min värld! Eftersom jag inte kultiverat bra, befann de sig i en mycket svår situation. Jaq är direkt ansvarig för deras lidande. Jag var mycket ångerfull, hoppades jag skulle få en chans till.
Den erfarenheten fick mig att vakna och gav mig en chans till. Jag bestämde mig för att flitigt kultivera. Min förståelse var att Mästaren påminde mig att släppa mina fasthållanden. Endast göra de tre sakerna, utan att titta inåt och släppa fasthållandena, skulle jag inte vara en utövare som verkligen kultiverar.
Jag har fortfarande en lång väg att gå i min kultivering, släppa mina fasthållanden. Jag har fortfarande rädslor att tala offentligt. Ibland har jag brist på självtillit och känslan av säkerhet. Detta blockerar mig i att klargöra sanningen. Men jag kommer att envisas med att fortsätta.
Jag bygger upp min mäktiga dygd gradvis. Jag måste tacka Mästaren som ger mig dessa möjligheter att förbättra mig hela tiden. När jag faller ner kommer jag att stå upp och fortsätta. Med vägledning av Fa och konstant titta inåt, har jag möjlighet att kontinuerligt förbättra mig själv genom att hjälpa Mästaren rädda kännande varelser. Mästaren hjälper oss utan några villkor. Han stöttade mig varje gång jag föll och fortsätter att ge mig fler chanser. Jag kommer inte att ge upp något tillfälle.
Tack Mästaren!
Tack alla!
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.