Jag fruktar inga svårigheter på min väg

Fastän jag var fullt medveten om konsekvenserna av att tala om sanningen (i Kina), åkte jag till Beijing i juni 2001 för andras väl och ve och för landets framtid. Den 23 juni 2001 höll jag i Beijing upp en banderoll högt ovanför huvudet där det stod ”Falun Dafa är bra” och jag skrek med all min styrka ”Falun Dafa är bra”. Omkring fem eller sex civilklädda poliser släpade mig till sitt fordon och stampade på mitt huvud. Jag sade till honom att arrestera folk utan orsak är olagligt. Vad jag fick tillbaka var förbannelser och ett ännu hårdare stamp mot mitt huvud medan de förde mig till Himmelska Fridens polisstation.

På polisstationen förde två poliser mig till ett annat rum och slog mig tills jag inte kunde stå – många gånger. De skickade mig till ett interneringscenter efter att ha låst in mig i sex eller sju timmar. Polisen använde våld för att kunna ta ett foto på mig och ta mina fingeravtryck.

Den 25 juni fördes jag till det lokala interneringscentret. Jag startade en hungerstrejk för att protestera mot min arrestering. Jag var utan vatten de första tio dagarna. Jag satt häktat i totalt 22 dagar och blev ”förhörd” fem gånger.
På eftermiddagen den 15 juli blev jag dömd (att sätta människor i fängelse enbart för att de utövar Falun Gong bryter mot Kinas egen konstitution) till två års arbetsläger och skickades till ett arbetsläger i en stad i nordväst.

På eftermiddagen den 16 juli bestraffades jag genom att tvingas böja mig medan jag höll mina ben och knän raka eller sitta på huk så länge som sju eller åtta timmar. Sedan låste de in mig i en trång cell, lät mig hänga i mina handfängslade händer sexton timmar varje dag i sju dagar. Under de kommande tjugo dagarna försökte poliserna Tang Xiaonbiao och Chen Changli tvinga mig ge upp genom att tortera mig. De förde mig till polisstationen där de kvävde mig med cigarettrök och tvingade i mig alkohol. Chen Changli körde upp en okänd drog i min näsa, trots det faktum att jag är i perfekt hälsa. Poliserna turades om att chocka mig med elbatonger, slog mig med polisbatonger och piskade mig med träpinnar. Jag tvingades lida båda fysiskt och mentalt.

Under den perioden hängde jag i mina handbojor i nio dagar. De gav mig bara ett mål mat bestående av majsbröd varje dag. De sista sex dygnen fortsatte de att hänga mig och tillät mig inte att sova. På grund av den långa perioden av att hänga, svullnade mina ben upp under knäna och fötterna och blev hårda att gå med. Tang Xiaobiao roade sig med att chocka mig med en elektrisk batong medan jag hängde där och inte kunde röra mig.

Under de tio sista dagarna i augusti tvingade chefen för arbetslägret, Zhang Shoujiang, alla Falun Dafa-utövare till hjärntvättning. De hjärntvättade oss mot vår vilja i nästan en hel månad. Den mentala pressen under den här tiden var stor på grund av hoten, frestelserna och våldet.

De sista tio dagarna av september var det skrivet på den svarta tavlan i arbetslägrets hall att jag skulle bli bestraffad med “trång cellförvaring”. Polisen låste in mig i den trånga cellen en tredje gång, där jag igen hängde i mina handbojor. Innan jag låstes in i den trånga cellen slog Chen Changli mig med en polisbatong vilket gjorde att mina skinkor blev blålila och allvarligt svullna. Jag kunde inte sitta på flera dagar. Tang Xiaobiao skadade mig över hela kroppen med en elektrisk batong. Den här tredje gången tillbringade jag åtta dagar i den trånga cellen – igen med ett mål mat per dag.

Den “strikta övervakningsplanen” som leddes av chefen Zhang Shoujiang följdes. Tortyrmetoden var ”sittande bord”, d v s att varje utövare lägger sina händer på knäna, med ryggarna raka och sittande på bänkar 18 timmar per dag. Detta fortsatte i mer än femtio dagar. De begränsade även våra toalettbesökstider. På grund av den långa tiden som spenderades med att sitta på hårda bänkar fick jag stora sår på mina skinkor, vilket gjorde fruktansvärt ont. Jag kunde inte ens urinera normalt på grund av smärtan. Då arbetslägret var väldigt fuktigt och polisen inte tillät oss luftkonditionering eller möjligheten att få lite sol, och på grund av jag var inlåst så länge, utvecklades det röd skabb på hela min kropp; det var en fruktansvärt klåda och mycket plågsamt.

När jag kom till arbetslägret någon gång under de sista tio dagarna i juli, skrev jag ett uttalande där jag uttryckte att jag inte höll med om deras dom. Jag fick emellertid inget svar. Jag upprepade mina tankar många gånger under förföljelsen, men fick aldrig något resultat.

Jag har genomlidit fem månader av omänskligt leverne i arbetslägret och uthärdat åtskilliga former av tortyr och allvarliga smärtor. Under sådana omständigheter gick jag ut med en hungerstrejk utan vatten den 21 december för att protestera. Tang Xiaobiao och andra poliser tvångsmatade mig brutalt och skadade min mun och halsvävnad. Sedan orsakade tvångsinförseln en överbelastning på mitt hjärta som resulterade i oregelbundna hjärtslag och lågt blodtryck (30-60), vilket gjorde det svårt att andas.

Efter att sjukhuset såg att jag inte hade en chans att återhämta mig bad arbetslägrets polis min far att ta hand om mig och betala kostnaden. Senare såg de att jag nästan dog (sjuksköterskan kunde inte ens hitta mina blodkärl för tranfusion). För att undvika ansvar, tvingade chefen Zhang Shoujiang min far att skriva, ”Arbetslägret kommer inte att ställas till svars om något dödsfall inträffar i hemmet”, sedan fick han ta hem mig.

Jag var tillbaka i hemmet den 2 januari 2002. Jag bars hem. Jag vägde bara 30 kilo, med mina 170 centimeter. Jag såg hemsk ut på grund av att jag var så smal.

Under min internering i det lokala interneringscentret (juli 2001), genomsökte polisstationen i Liaohe Oil Field olagligt mitt hem och tog min dator och 56K modem. Min arbetsgivare gav mig ett straff genom ”sättning på skyddstillsyn” under två år och genom att dra in min lön sedan juli 2001.

Ovan är de fakta om hur jag förföljdes. Det finns mycket mer detaljer. De gav också order till de vanliga arbetslägerfångarna att slå mig.

Översatt från: http://clearwisdom.net/emh/articles/2002/7/29/24631.html
Kinesisk version: http://minghui.ca/mh/articles/2002/7/22/33705.html