Jag är verkligen lyckligt lottad

Av en Dafa-utövare.

Jag har alltid tyckt att jag är lyckligt lottad. Jag föddes 1976, i drakens år, när den Stora Kulturrevolutionen just hade avslutats. På den tiden hade folk det bättre. Tack vare mina föräldrars dubbla inkomster har jag och min äldre bror haft det bra sedan barndomen. Vi hade nya kläder och fickpengar att spendera, vilket kunde göra andra barn avundsjuka.

Vid fyra års ålder blev jag allvarligt sjuk. Läkaren visste inte vad jag led av och sa att sjukdomen var obotlig. Mina föräldrar trodde att jag skulle dö, mina föräldrar höll om mig och stöttade mig i tre dagar och nätter då jag var oförmögen att röra mig. Men ett mirakel inträffade och jag blev frisk. Senare berättade en man som var mer än åttio år att sjukdomen jag hade haft var smittkoppor, en sjukdom som förmodats vara utrotad sedan länge. Enligt den gamle mannen var man förr dömd att dö om man hade denna sjukdom. Mina släktingar talade om för mina föräldrar att jag verkligen hade tur som inte dog, och sa att jag kommer att få en lyckosam framtid. Som ett gammalt ordspråk säger; ”Den som överlever katastrofer blir välsignad med god lycka”.

När jag gick i femte klass i skolan fick jag en annan allvarlig sjukdom; hjärnhinneinflammation. Först trodde läkaren att det var ytterligare en förkylning, men så blev jag allt sämre. Jag kunde inte ens stå på mina ben, mina fötter hade ingen känsel. Senare sa läkaren att det kanske kunde vara hjärnhinneinflammation, och behandlade mig därför som om jag hade det. Jag var på sjukhus i en månad, och efter att ha fått komma hem fick jag injicera näring i tre månader och fick äta mediciner i ett halvår. Mina släktingar oroade sig för att jag skulle bli efterbliven då två personer i vårt område hade fått samma sjukdom och blev efterblivna efter att tillfrisknat. Då jag blivit bättre gick jag tillbaka till skolan och slapp gå om samma klass (d.v.s. ett år till), jag kunde även svara på mina lärares frågor. Min familj blev lättad. Dessutom var jag söt, frisk och aktiv. Senare sa min familj att jag kanske överlevde dessa dödliga sjukdomar i min barndom bara för att jag senare skulle få lära mig Dafa.

Tiden gick. 1995 kom jag in på universitetet. Under en helg 1996 reste jag hem och såg att min far hade slutat dricka alkohol, han som brukade dricka vin tre gånger per dag. Jag skojade och sa att solen måste ha stigit upp från väster. Min mor sa då att min far både hade slutat att röka och dricka efter att ha börjat träna Falun Gong. På den tiden brydde jag mig inte så mycket om det, utan tyckte bara att det var bra att han slutat röka och dricka. När jag hade återvänt till universitetet höll min lärare i engelsk konversation, en lektion på engelska där han lärde oss Falun Gong. Jag berättade då att min far slutat dricka efter att ha börjat övat Falun Gong

1997 tog jag examen från universitetet. Eftersom jag inte skulle arbeta förrän 1998 använde jag min fritid till att läsa boken Zhuan Falun. Jag läste inte igenom hela boken utan plockade ut valda delar, först om det himmelska ögat och därefter andra delar. Min far sa åt mig att läsa igenom hela boken sida för sida. I min familj var det bara jag och min svägerska som inte tränade Falun Gong. Vid den tiden hade jag bara en begränsad förståelse av Dafa och tänkte bara på Dafa som något bra. Min svägerska sa skämtsamt att om jag började träna Falun Gong så skulle hon också börja. Jag tillbringade tiden 1997 på ett bekymmerslöst sätt, och studerade till en början inte Fa speciellt noga, bara lite, lite rädd för svårigheterna av att träna övningarna. Nu när jag tänker tillbaka på den tiden får jag panik eftersom jag kunde ha missat Dafa om min familj inte hade lärt sig det. Emellertid har jag tur som har upptäckt Dafa, och jag har tränat Falun Gong sedan dess.

Det var inte förrän 1998 som jag började utvecklas i mina studier av Fa. Efter att ha läst föreläsningar Mästaren höll utomlands förstod jag att jag inte kunde fortsätta på detta sätt. Efter 20 juli 1999 har jag varit i Peking med min bror och min svägerska. Eftersom jag inte hade så god förståelse på den tiden kunde jag inte bekräfta Fa på ett bra sätt.

2001 besökte jag åter Peking. Vi var fyra stycken. Jag och en annan utövare gick igenom en ingång på västra sidan av Himmelska Fridens Torg och visade vår banderoll och sa högt; ”Falun Dafa är det upprätta Fa. Återställ [återupprätta] vår Mästares oskuld”. Turisterna tittade på oss och häpnade. Innan jag närmade mig Den Gyllene Vattenbron vecklade vi ihop vår banderoll då våra två medutövare hade förts till en polisbuss. En polisinspektör kom emot oss och frågade om vi övade Falun Gong. Jag brydde mig inte om honom utan gick helt enkelt iväg. Då hörde jag hur polisen ropade till en annan polis framför mig ”Stoppa den där flickan i rött”. Men polisen framför mig frågade flera gånger ”Vem då? Vem då?” och såg mej inte, så jag kunde därför åka hem. Flera medutövare talade senare om för mig att jag hade gjort ett bra arbete. Men själv jag visste att jag kunde ha gjort det bättre. Om jag hade gjort ett bra arbete kanske de andra tre utövarna inte hade blivit arresterade. Mina släktingar som inte hade lärt sig Fa sa att jag hade tur som lyckats komma tillbaka från Peking.

Alla i min familj har studerat Fa. När någon av oss inte uppför sig som en Dafa-utövare kommer någon annan att påpeka hans eller hennes misstag. På så sätt har mitt hem fått en bra miljö. Jag har verkligen haft tur.

Idag när jag läste artiklarna på Minghui.net och lyssnade på sången “På Väg att Återvända Hem” av en Dafa-utövare, rann tårarna nedför mina kinder. Visst har jag väl haft tur att få leva i den tid då Dafa introduceras till allmänheten?

Källa: http://www.yuanming.net/articles/200208/11183.html