Fullbordan kan bara uppnås genom beslutsam kultivering

Av Xinyu Liu

(Clearharmony.net) Tai Pings dagbok, kapitel 17:

Shen Cui, Jingpo Wang och Fang Li var goda vänner. Vid tiden för Sui dynastin begav sig dessa tre vänner tillsammans till de avlägsna bergen för att söka Tao. De trodde att de kunde få evigt liv genom speciella medicinala kunskaper. De trodde också att de skulle kunna utveckla färdigheter såsom att flyga i luften och anta olika skepnader. Efter ett dussintal år av ansträngande Qigong kultivering, samlandet av svårfunna medicinalväxter och trots det faktum att de verkligen arbetade hårt med sina fysiska kroppar, fann de emellertid att de inte erhållit någonting alls. Efter att Li dött sade Wang till Cui, “Vi lämnade våra hem och övergav bekvämligheterna i de vanliga människornas liv för att kultivera i de här avlägsna bergen, men vi har vare sig hört någon vacker musik, smakat någon utsökt mat eller sett någon vacker kvinna. Vi gav upp våra magnifika hus för att bo i stråhyddor, vi lever utan ägodelar, bara en önskan om att en dag erhålla Tao och stå sida vid sida med gudarna i de himmelska palatsen. Vi har emellertid inte sett några magnifika gudar eller något som tyder på att vi en dag kommer att få evigt liv. Om vi fortsätter så här så här kan vi bara invänta döden här i dessa avlägsna berg. Därför har jag bestämt mig för att gå tillbaka till mitt gamla liv, med alla bekvämligheter och vackra kvinnor. Jag vill resa och se mig omkring, bli rik och berömd. Då jag inte kan vara bland gudarna i de himmelska palatsen vill jag bli betydelsefull bland människorna. Jag kanske tom kan få mitt porträtt upphängt i kejsarpalatset. Följ med mig! Varför dö i detta ensliga berg?”

Efter att ha hört detta svarade Cui, “Jag har redan gett upp livet i den vanliga världen. Berömmelse och rikedom betyder inte mer för mig än morgondiset som snart skingras av solen. Jag har vaknat upp ur mina drömmar. Hur kan jag gå tillbaka?”

Wang försökte verkligen att övertala Cui att följa med honom, men utan resultat. Han lämnade då berget ensam. Detta var vid tiden för Tang dynastin. Wang fick inte bara tillbaka sin ursprungliga ställning inom regeringen, utan blev också befordrad till högste sekreterare i kejsarens armé. Den store generalen Zhao lät honom gifta sig med hans dotter. På bara ett par år lyckades Wang stiga till en ännu högre position. En dag under ett uppdrag till sjöss, med en flotta så mäktigt att inte ens fiskemännen vågade sig i hans närhet, dök plötsligt en liten båt upp framför dem. På båten stod en illa klädd fiskare. Wang kände sig illa till mods. Hur kunde en fiskare inte visa honom den respekt han förtjänade som hög ämbetsman?

Efter en närmare undersökning fann han emellertid att det var hans gamle vän Cui. Han skickade efter honom. Han tog hans hand och sade, ”Broder, vad har du erhållit genom att stanna i bergen? Du är pank. Det verkar som om Tao bara är en saga som har förstört många människors liv. Varför lever du inte livet medan du har chansen? Se på mig – det var bara några år sedan vi skildes åt och jag har redan så mycket. Se vad mäktig jag är! Kejsaren har skickat mig för att avgöra en stor tvist i söder. Säg, har jag det inte bättre än den fattige mannen i bergen? Cui, min vän. Jag måste säga att jag förstår dig inte alls. Säg till om det är någonting du behöver och jag ska se till att ordna det omedelbart.”

Cui svarade, ”Jag är bara en obetydlig man från bergen. Jag simmar som en fisk i vattnet medan du flyger som en fågel i skyn. Jag och mina vänner säljer medicin i bergen runt staden Guang Ling. Öster om den stora trädgården finns ett fält med körsbärsträd. Norr om körsbärsträden finns en trasig grind, vilken leder till mitt hem. Kom gärna och besök mig om du har vägarna förbi.” Cui lämnade skeppet utan att säga någonting mer.

Efter att en dag ha anlänt till Guang Ling kom Wang ihåg vad Cui hade berättat för honom. Han gick då för att besöka honom. Först fann han fältet med körsbärsträden och senare den trasiga grinden. Wang gick igenom den och insåg att ju längre han gick ju vackrare blev omgivningen. Där fanns otaliga sällsynta blommor och träd, likaså dussintals magnifika palats. Scenen var underbar, det kändes som om han gick bland molnen. Hans mentala tillstånd hade också förändrats. Han såg inte längre berömmelse och vinning som någonting viktigt. Han såg hur människor i den smutsiga världen inte var annat än möss och myror. Då möttes han av två kvinnor i ljusgröna dräkter. De sade, ”Cui har anlänt.” Wang såg sin vän Cui stå framför sig iförd en magnifik beklädnad. Wang bugade artigt. Cui sade till honom, ”Du har simmat runt bland den smutsiga berömmelsen och girigheten i den vanliga världen, vilket tyngt dig och hindrat dig från att höjas andligt.” Cui bjöd sedan Wang på utsökt mat och vacker musik framförd av kvinnor så vackra att de inte kunde jämföras med någon kvinna på jorden. Cui förklarade för dem att Wang hade sökt Tao tillsammans med honom men hade gett sig av efter halva vägen för att söka berömmelse.

Nästa morgon berättade Cui för Wang att palatset han bodde i hörde till gudarnas värld och kunde inte besökas av vanliga människor under normala omständigheter. Han lät Wang besöka honom bara för att de hade sökt Tao tillsammans. Han ville visa honom vad han hade gått miste om. Cui bad sedan Wang att ge sig av till sin flotta innan de saknade honom. Han sade också att han var välkommen att besöka honom igen.

När Wang gav sig av kände han sig förlorad och illa till mods. Efter att han avslutat sina affärer begav han sig för att besöka Cui igen, men fann inget annat än gräs på fältet. Med en känsla av saknad lämnade han Södern.

http://yuanming.net/articles/200208/11520.html