Denna del av den globala SOS-marschen för att rädda förföljda Falun Gong utövare i Kina, var arrangerad att äga rum mellan den åttonde och 17e oktober. Totalt var det fyra stycken som gick. Två av dessa, Deng Qing (Holland) och Brian Trought (Irland) gick hela vägen. Två andra, Wang XiangHe (Holland) och David Ahern (Irland) gick var för sig, från Amsterdam till Rotterdam och från Rotterdam till Bryssel.
Aktiviteterna började i Amsterdam, Holland den åttonde oktober, vilket gav oss en direkt chans att förklara sanningen för människor, inklusive många kineser. Vi lät också människor få reda om marschen, och de erbjöd oss stöd. Aktiviteterna registrerades av en fotograf/reporter. Hon tog många bilder, och utövarna lät henne få veta sanningen om förföljelsen i detalj.
Samma eftermiddag, började sex utövare att gå. Ett telefonsamtal mottogs från en annan reporter.
Han frågade om det var möjligt att få gå med oss och ta bilder. Han följde med oss i över tre timmar och tog tiotals fotografier. Återigen förklarade utövare sanningen i detalj. En utövare från Irland medverkade i en intervju över telefon, samtidigt som vi gick.
Vi fick många tacksamma erkännande från förbipasserande. På flaggan vi höll i, kunde man läsa;
”SLUTA DÖDA”
oskyldiga Falun Gong utövare
i Kina”
Det verkade som om många förbipasserande kändes vid oss på grund av att de såg orden ”SLUTA DÖDA”.
På den andra dagen nådde vi Utrecht i Holland. På vägen till borgmästarkontoret, mötte vi en fotograf. Han tog också bilder av oss, och vi gav honom material och berättade för honom om förföljelsen. Vi anlände till borgmästarkontoret precis i tid för att möta hans sekreterare. Vi visade vårt brev, information, och böckerna ; ”Falun Gong” och Zhuan Falun. Hon uttryckte sitt stöd.
Senare på kvällen gjorde vi två skyltar som förklarade syftet med vår marsch, en på engelska och en på holländska. Sen gjorde vi även en på franska.
Dessa gjorde att vårt syfte med marschen blev klarare för förbipasserande. Vi använde dom så mycket vi kunde och vände dem så att nästan varje förbipasserande kunde se dem. Det ledde till två intervjuer med tidningsjournalister den tredje dagen, och fick många människor att uttrycka sitt stöd. Vi blev också intervjuade av en reporter som arbetade på en internettidning.
Vid ett tillfälle kom en man på cykel och tog en av våra broschyrer. Senare när vi satt och vilade, kom han tillbaka med mat och dryck. Vi berättade om förföljelsen för honom, och han uttryckte sitt stöd.
Under denna tid delades många broschyrer ut. Människor rördes även av andan och beslutsamheten hos de som gick marschen.
Mot slutet av första veckan, medverkade vi på gruppaktiviteter i Rotterdam (Holland). Vi deltog i gruppträningen och intervjuades av en reporter. Tre utövare talade med honom i detalj. Vi berättade för honom om Falun Dafa, förföljelsen och om den styrka utövare upplever genom att leva efter Sanning-Godhet-Uthållighet.
Efter gruppträningen, började vi på kvällen att gå från Haag (Holland). Hur som helst; efter mer än sex timmar upptäckte vi att vi bara hade kommit nio kilometer utanför Haag. Vi hade gått i en cirkel i över fyra timmar! När vi närmade oss en intilliggande tågstation, mötte vi tre collegestudenter. De sprang ikapp oss och frågade vad vi gjorde. Vi berättade för dem om vad Falun Gong är, och lät dem veta om förföljelsen. En av dem sa flera gånger; ”Jag respekterar Er väldigt mycket…”. Det blev uppenbart för oss varför vi hade missat vägen.
Den följande dagen mötte vi flera tonåringar. Återigen förklarade vi sanningen om Falun Gong och om förföljelsen i Kina. De uttryckte sympati och stöd, och skrev gladeligen under vårt brev som krävde frisläppandet av Zhao Ming; studenten vid Trinity College som olagligt hålls fången och torteras i Kina. Vi närmade oss också en radiostation som lovade att rapportera om vår marsch på nyheterna följande dag.
Under vår vandring från Breda i Holland till Antwerpen i Belgien, mötte vi en journalist till, som också tog in vår resa. Vi fick också flera chanser att berätta för poliser om vår marsch. Vi använde varje tillfälle till att berätta för folk om vad vi gjorde. En gång gick vi på motorvägen, eftersom vi trodde det var den kortaste vägen. Efter en kort stund körde en polisbil upp och stannade bredvid oss. Polismännen berättade för oss att enligt reglerna medför det böter om man går på motorvägen. Men eftersom vårt syfte med vandringen var gott, bestämde de sig för att inte bötfälla oss. Det var deras ”donation” till Falun Gong. En av utövarna konstaterade omedelbart att” i kultivering existerar inga genvägar”.
I Antwerpen mötte vi media och borgmästarassistenten igen. Medan vi gick genom stadskärnan, tittade en massa människor intresserat på oss. Det verkade som om de väntade på oss. Broschyrer blev snabbt utdelade.
Eftersom farten vi gick i var mycket långsam, låg vi efter i tidsschemat, den mesta tiden av vår vandring. Det gjorde dock att vi kunde dela ut fler broschyrer och tala med fler människor.
I Bryssel mötte vi utövare från Amerika som gick den globala SOS marschen. Efter att ha hört några av deras planer, insåg vi hur mycket mer planering vi borde ha gjort. Av erfarenhetsutbytet mellan vandrarna och utövarna från olika länder, blev vi medvetna om områden där vi behövde förbättra oss, och vi kände också att vi kunde göra större ansträngningar.
Slutligen den dag vi kom fram till Bryssel i Belgien, kunde man höra den vackra Falun Gong musiken ”Pudu" och "Jishi”.
Rapporterat av en europeisk utövare
23e oktober 2001
Källa: http://www.clearharmony.net/articles/1480.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...