Ett lyckat misslyckande

Jag kommer mycket väl ihåg första gången som han läste på min gula ”Falun Gong-jacka” och utbrast spontant:
- Jasså du, är du en sådan du? Håller du på med det… Falun Gong?
Jag svarade självklart ja på frågan och passade sedan frågan tillbaka och undrade lite på skoj vad han menade med ”är du en sådan du?”
- Ja, det har ju stått en del i tidningen och så är det är ju lite kontroversiellt det där, svarade han.
Jag frågade om han tänkte på det som sker i Kina. Vidare påpekade jag att det som sker där är hemskt fel.
- Ja, det är bedrövligt. Falun Gong i Kina är inte ett större hot mot deras regim än vad Friskis och Svettis är i Sverige, det är ungefär samma sak, svarade han.

Att bli jämförd med Friskis och Svettis var något nytt för mig, därför kommer jag ihåg detta vårt första samtal om Falung Gong mellan vår nye kommunchef och mig.


Flera månader senare…

Huvudvärken var inne på sin andra vecka, magen hade också börjat bråka och febern hade stigit till den nivå då yrsel började infinna sig, m.a.o. var jag mitt i en ganska kraftig ’utrensning’. ”Sorgen” över att inte kunnat åka till Fa- konferensen i Danmark hade släppt, men jag gick ändå på något underligt vis och funderade på vad jag kunde bidra med i stället för att klargöra fakta om Falun Gong.

Jag satt och hängde på mitt arbetsrum framför datorn, bestämd på att ta det tidiga tåget hem för jag mådde jättedåligt. Just som jag skall resa mig upp för att avsluta dagen ringer telefonen. Det är kommunchefen som ringer och frågar om jag vill komma på ledningsgruppens möte dagen därpå och hålla ett föredrag om Falun Gong. Han berättar att de alltid första mötestimman brukar bjuda in någon för att prata om fysisk träning och motion. Han berättar också att han denna gång i stället tänkt att ägna sig åt själen och därmed bjuda in någon för att tala om meditation eller liknande och han då kom att tänka på mig. Jag tackade självklart ja till inbjudan och samtalet avslutades. Jag blev sittandes en stund och funderade på hur jag skulle klara att hålla föredrag i ca. 1,5 timma i det tillstånd jag befann mig i. Detta ”samtal med mig själv” slutade i alla fall med att jag bestämde mig för att oavsett hur sjuk jag än skulle vara dagen därpå, så skulle detta tillfälle tas till vara på och föredraget skulle hållas.

Glad över erbjudandet, feberyr och med en huvudvärk på ca. 4 kilo tog jag mig iväg från arbetet till tåget och så småningom hem till bostaden. Väl hemma stupade jag i säng, drog täcket över mig med alla kläderna på, inklusive en tjock fleecetröja, för att sova någon timme innan jag skulle sätta mig och förbereda mig inför föredraget kommande morgon. Något varm och svettig vaknar jag (fortfarande med alla kläder på inkl. tröjan). Klockan är då ca. 05:15. Jag hade alltså sovit ända till nästa morgon utan att hunnit förbereda mig det minsta inför föredraget. Jag låg kvar i sängen för att känna efter hur jag mådde. Huvudvärken var som bortblåst och febern likaså.
Snabbt in i duschen och sedan en sedvanlig promenad ned till tåget.
På tåget på väg till jobbet snurrade tankarna runt lite:
- Vad skall jag prata om?
- Skall jag prata bara en kort stund för att sedan koncentrera oss på övningarna?
Jag bestämde mig i alla fall för att jag skulle prata om Fa Lun Gong som ”tre ord” och sedan utgå därifrån, vidare kände jag att jag ville prata om Falun och vad det är som gör Falun Gong så unikt.

Väl framme på jobbet satte jag mig på mitt rum. Började lite trevande skissa på en sk. mindmap för att försöka att få lite ordning på mitt föredrag, tjugo minuter senare var jag ”klar” och det var dags att ta mig till KS salen (KS=Kommun styrelse) där föredraget skulle hållas. Alla hade kommit och alla satt och kikade åt mitt håll undrandes vad jag gjorde där. Kommunchefen ser till att få lite tystnad innan han talar om för de andra att jag är där för att prata om Falun Gong. Jag känner hur nervositeten börjar stiga, men börjar i alla fall med att presentera mig själv och bekräftar att jag är inbjuden för att tala om Falun Gong. Jag bläddrar lite snabbt igenom högen med papper som jag gjort i ordning som stöd för föredraget och märker då att det papper som är grunden till allt, dvs. mindmap-papperet, inte kommit med ner utan ligger troligtvis kvar på mitt rum.

Föredraget fortsätter lite trevande väldigt allmänt om Falun Gong. Efter en stund kommer jag till ”Falun” och skall försöka enligt min förståelse berätta vad en ”Falun” är. Jag berättar en del om Falun och jag nämner även att varje utövare ”får” eller ”kan kultivera fram” en Falun i nedre delen av buken. Samtidigt som jag pratar om detta ser det ut som om en del åhörare tycker att jag pratar om konstiga saker och vissa börjar titta lite på varandra, medan andra ser väldigt lugnt på mig och verkar vilja höra mer. Jag kan inte förklara varför, men det kändes rätt just då att prata om Falun och jag tror att redan i det ögonblick som jag tackade ja till förfrågan om jag ville komma och föreläsa så fanns det inom mig att jag skulle prata om Falun. På något vis var jag förberedd på att inte ”spåra ur” och skämta eller på annat sätt försöka och sedan snabbt gå vidare om det skulle börja kännas pinsamt när jag pratade om Falun.

Jag pratade lugnt färdigt om Falun och påpekade noga att allt som jag sade både om Falun och om Falun Gong är enligt min egen förståelse. Alla skeptiska miner hade nu försvunnit och bytts ut mot leenden och även en del frågor ställdes till mig. Efter att jag pratat ytterligare en stund om Zhen Shan Ren (Sanning–Godhet–Tålamod), höjning av sitt hjärtas moral, om att Falun Gong (som jag ser det) egentligen i första hand handlar om att alltid tänka på andra före sig själv och att hela tiden försöka förfina sitt hjärtas natur och i andra hand handlar om övningar och rörelser tittar kommunchefen på klockan och undrar lite försiktigt om de inte skall få prova på några övningar också. Vi hinner endast med första övningen, sedan avslutas det hela med att åhörarna frågar efter informationsfoldrar samt att kommunchefen talar om att det finns möjlighet att vara med och göra övningarna under arbetstid på onsdagar kl. 14:45 för den som önskar och att de i så fall skall ta kontakt med mig för vidare information. Två av åhörarna kommer genast fram till mig och anmäler att de vill vara med på sändlistan där jag brukar skicka ut information som har med Falun Gong att göra.

Ca. två timmar senare kommer min chef in på rummet.
- Nu har jag pratat med företaget ”xx” angående felleveransen som de gjorde förra veckan och jag tänkte faktiskt på det du pratade om förut, att försöka behärska sig och inte bli arg och det funkade. Jag lyckades hålla mig lugn under hela samtalet och vi kom fram till en mycket bra lösning för oss båda två, meddelar min chef mig lite glad och stolt.
- Oj då! tänkte jag, han som hela tiden sagt att detta där med Falun Gong får jag ha för mig själv.

Ytterligare lite senare under kafferasten kommer en annan chef som också var med på föredraget fram till mig:
- Jag berättade för flickorna på min avdelning om vilket intressant föredrag jag varit på och de vill att du
kommer till oss och berättar om Falun Gong så att även de får höra vad du har att säga. Kan du göra det tror du? Och i så fall, när kan du komma?
Samtalet avslutades med att jag lovade att komma någon dag till veckan och att vi skulle höras vidare för att göra upp om ett tillfälle som passade oss båda.


Till sist…
Vad jag försöker säga med denna lilla historia är att tack vare att jag hade Falun Gong-jackan på mig den morgonen och att vår nye kommunchef läste på den, så ledde det så småningom till något större. Det är viktigt att vi visar utåt att vi är utövare, på så vis tror jag att vi får flera möjligheter att berätta om Falun Gong.

I början och sedan en bra bit av föredraget kändes det som om allt skulle gå fel och att det enda resultatet av föredraget skulle bli att alla chefer på mitt jobb skulle tycka att jag blivit bra konstig, men eftersom jag verkligen försökte att bara berätta sanningen enligt min egen förståelse och verkligen försökte att visa att jag står för det här; jag tror på det här, så förändrades stämningen allt eftersom föredraget fortgick.

Återigen kommer jag att tänka på orden som en annan utövare sade till mig och som jag verkligen försöker att tänka på när jag pratar om Falun Gong, han sade ungefär så här:
- När jag sade detta så sade jag det med ett rent hjärta och eftersom jag sade det med ett så rent hjärta bar orden en sådan kraft och därför blev resultatet av vad jag sade…

Jag vill också med detta brev passa på att tacka de utövare som för snart ett år sedan trotsade det kalla vädret på skyltsöndagen i en stad i mellansverige och stod där framför en sportbutik och visade övningar och delade ut information om Falun Gong.
Tack vare dem har nu jag fått chansen att delta och chansen att i min tur berätta för andra om Falun Gong. Även om jag ofta känner att det är svårt att ”leva som man lär” och det är svårt att alltid tänka på andra före sig själv, så kanske man lyckas göra något bra någonstans ibland.
Om du som läser detta inte ännu har ”provat på” Falun Gong, utan bara har surfat hit av någon anledning, till dig vill jag bara säga…prova…du kommer inte att ångra dig.