– Den kinesiska konsten har vi fått som en gåva från himlen. Den har en 5 000 år gammal djup historia. Trots att konststilen bygger på stark disciplin, innehåller den ändå litteratur, poesi, kalligrafi och sigillskärning. Inget av elementen kan uteslutas. Konstarten bär många likheter med qigong. När man använder penseln ska det vara sakta, lugnt och mjukt. När du känner dig nöjd och lugn kan du med fullständig frihet uttrycka vad du vill. Kinesiskt måleri har mycket att göra med ens humör och sinnestillstånd.
Bara när man är glad och inte har några bekymmer i hjärtat kan man göra vackra målningar. Det är anledningen till att de flesta kinesiska konstnärer är mycket friska och lever länge. Flera av mina lärare; Shen, Zi, Cheng, Qian, Jun, Tao, Xie, Zi, Liu, och Liu, Hai, Su har alla levt tills de blev 100 år gamla.
I traditionellt kinesiskt måleri använder man sig av mycket enkla redskap såsom rispapper, bläck, penselpennor och ett sigill. Att kunna behärska redskapen kräver dock ett livslångt lärande.
– Penselföringen är kritisk. Ju tunnare färgen är desto färre drag kan man göra. Ju färre drag, desto svårare är det att måla. I många av porträtten av Bodhisattva Guanyin är det få penseldrag för att fånga hennes uttryck. Detta är varför många människor tar till sig Guanyinporträtten.
I sin ungdom
– Jag tyckte mycket om att rita när jag var barn. I lågstadiet fick vi lära oss kinesiskt måleri av en lärare. Eftersom jag inte hade något rispapper hemma så lade jag vanligt papper i vatten och lade det sedan på tork. När det var halvtorrt började jag måla på det. Då såg det ut som om det var målat på rispapper. Min lärare såg det och blev väldigt förvånad. Han skickade målningen till en lokal tävling och jag vann ett pris. Där började vägen till att kunna bli en riktig konstnär.
När jag var barn var jag inte intresserad av någonting annat än teckning. Det spelade ingen roll om det var roliga leksaker eller god mat, ingetdera attraherade mig. Att måla kändes som att vara i paradiset. När jag målade kunde jag inte tänka på någonting annat. Så länge jag målade var jag nöjd. Jag målade från dag till natt och även på nätterna, men jag kände mig ändå aldrig trött.
Jag märkte inte ens då jag brände hål i vattenkokaren. Jag tänkte på målning när jag satt i bussen, så jag kom alltid på fel buss. Antingen var det fel sträcka eller så åkte den åt fel håll. När jag gick tänkte jag också på målning. Jag gick ofta fel och fann att jag var ute och gick på väg till ingenstans. Då fick jag vakna upp och inse att jag var tvungen att gå tillbaka igen. Sådana här tillfällen inträffade ofta, så jag blev kallad för den tokiga målaren.
När jag gick på mellanstadiet lämnade jag in en målningsuppgift till min teckningslärare. Han blev förskräckt, han trodde inte att jag hade gjort den själv så han kallade in mig på hans kontor och frågade mig om det verkligen var sant att jag hade gjort den själv. Då kände jag mig verkligen bortkommen, jag kunde inte hjälpa det utan började gråta. Det fick läraren att känna sig mycket generad också. Han trodde inte att jag kunde måla så bra.
Hennes talang erkändes snart av hennes teckningslärare och vid 10 års ålder blev hon presenterad för den mycket berömde äldre kinesiske måleri- och kalligrafikonstnären Shen Zicheng.
– …så jag började gå i skola för Shen. För att jag skulle få bra grundkunskaper att kunna utgå ifrån, lät han mig börja med att måla av gamla mästerverk. Jag fick kopiera många kända konstverk.
Den här processen tar många år och är omsorgsfull, långsam och svår. Trots att det verkar vara ett ”osmidigt” lärosätt, har alla stora konstnärer gått i den här skolan. Det är också det bästa sättet att lära sig de traditionella konstnärernas metoder på.
Inte bara vara en duktig konstnär, att vara en god människa ingår också
– Shens anseende är högt bland konstnärer. Han var respekterad för sin goda moral och han var inte intresserad av berömmelse eller pengar. Han uppmanade mig att först och främst försöka leva som en anständig person. Han sade till mig, ”Målningar är som deras skapare, texter är som dess författare. Bara när du har hög moral kan du skapa vackra målningar. Om du blir tarvlig så kommer även dina målningar att bli tarvliga och de skulle bli meningslösa. Du måste därför lämna oanständigheten bakom dig om du vill kunna göra ädla målningar. Bara då kan du skapa utsökta konstverk. Han lärde mig hur att vara en god person genom sina egna ord och handlingar.
Han sade ofta till mig, ”en liten förlust är en vinst”; att förlora någonting litet är att vinna någonting stort. Så när folk bråkade med mig gav jag dem alltid ett leende tillbaka. Jag ler alltid åt de människor jag möter, därför tycker människor om mig.
Alla mina lärare var mycket stränga när det gällde måleriets konst. De sade att om tre tavlor av fyra gjorda var bra, så var det mycket bra. De kastade hellre bort de tavlor som bara var ganska bra än att sälja dem för pengar. De var inte rika. Trots att dessa målningar kunde ha sålts för stora belopp valde de ändå att kasta dem allihop.
Blev en skicklig konstnär
– 1986 hölls det en tävling i måleri och poesi i Shanghai. Människor från 30 länder deltog. Jag målade ”dam i dunkel höst” som bidrag till tävlingen. Till min stora överraskning vann jag andra pris. När jag gick fram för att ta emot priset blev hela juryn överraskad. De trodde att det var en äldre herre som hade gjort målningen. De blev mycket förvånade eftersom penselarbetet verkade ganska erfaret.Om människor såg mina tavlor utan att se mig, trodde de att det var en äldre man som hade målat dem.
Den kände kritikern av kinesisk konst, Ke Wen Hui, konstaterade att Zhangs bilder av historiska kinesiska kvinnor bär elegans och skönhet samtidigt som de förmedlar högtidlighet och allvar. Linjerna är mjuka men inte sladdriga. Det tunna tuschet alstrar en utstrålning. De är inte för lätta eller för fina som de flesta kvinnliga konstnärers arbeten. Han förutspådde också att hon skulle bli framgångsfull.
– Jag målade många landskapsbilder, såsom Paradiset och Avlägsna berg. Många av målningarna lämnades kvar i Kina. En stor del av dem är poetiska. De ser himmelska ut med lager efter lager med berg. Bergen är belägna bland dimmor och moln, som i ett sagolandskap. Bergen försvinner i de svävande molnen, de många lagren skänker en känsla av avlägsenhet. Mina lärare har satt sina dikter på mina landskapsbilder.
Den traditionella kinesiska målerikonsten består av fem element. Det första elementet är ett bra ämne eller en bra historia som man baserar målningen på. Målningen måste därefter utföras skickligt. Sedan påför man med kalligrafi, som är en konstform i sig självt, ett betydelsefullt uttryck eller en dikt på målningen. Tavlan förses sedan med konstnärens sigill och monteras slutligen upp på en rulle för att kunna förvaras och visas upp för en publik. Bara när alla de fem elementen samverkar med varandra kan man uppnå ett fulländat konstverk.
– Mina lärare Shen, Zi, Cheng och Qian, Jun, Tao skrev flera dikter på mina tavlor. När de såg några verk som de tyckte var bra, så skrev de alltid sina vackra dikter på dem.
Erkända konstnärer sätter bara sina dikter och sitt sigill på sina bästa elevers bästa målningar. I 20-årsåldern började Zhang bli välkänd i konstnärssammanhang. Hon höll flera egna utställningar och fick ta emot många priser och utmärkelser. Den välkände mästaren i kinesiskt måleri, Qian Juntao, skrev en artikel för att rekommendera hennes tavlor; ”I sitt sätt att använda pensel och tusch har hon förmågan att kunna använda naturen (vind, regn och måne) för att i sina målningar uttrycka en djup förståelse av inre känslor och rörelser. Hon förtjänar att nämnas som en av de bästa unga konstnärerna i dagens Kina. Om hon på grund av sin unga ålder inte kan räknas som en erkänd konstnär idag, så är hon med all säkerhet i alla fall på väg mot att bli det. Zhangs konstverk publiceras ofta i tidningar och tidskrifter, både i Kina och runt om i världen.
1985 gifte sig Zhang med Joe och 1996 fick paret sin dotter Bella.
– Trots att mina levnadsförhållanden var bra på alla sätt och vis och min karriär var mycket framgångsrik, kände jag mig ändå ångestfylld och orolig i mitt inre.
Jag såg varje dag hur människor kämpade för berömmelse och egen vinning, verkligen trist, så jag letade efter ett rent och ett lugnt land. Det inspirerade mig till att måla ”Paradiset” och flera andra landskapsbilder. Strax därpå flyttade jag till Australien.
Under julen 1991 flyttade Zhang med sin man Joe. Hon var förväntansfull inför vad det vackra och frikostiga landet utlovade.
– Efter att jag hade flyttat till Australien tog jag med min dotter till Zoo. När jag såg de vackra koalabjörnarna så ville jag måla av dem. Jag ville representera dem i måleriet. Så jag tog ofta med mig min dotter till parken för att titta på koalorna. Det tog mig sex månader att genomföra målningen. Den är sex meter lång och har 100 koalor. Några sitter, ingen av dem är likadana, alla är olika; några konverserar med varandra, några vaggar bebisar, några kurtiserar, andra försöker göra kullerbyttor, några leker kurragömma och har andra intressanta aktiviteter för sig. Målningen skildrar de oskyldiga, söta och enkla handlingsgesterna.
Som nyinflyttad invandrare började Zhang att arbeta med att paketera grönsaker i en fryslokal. Hennes kropp reagerade olyckligtvis på förhållandena och hon utvecklade svår ledgångsreumatism.
– Jag tog kontakt med alla slags läkare inom både västerländsk och kinesisk medicin som fanns i Sydney. Jag lade ned över 10 000 dollar (ungefär 100 000 sv. kr) på mediciner och behandlingar men sjukdomen blev bara värre och värre. Det var t.o.m. smärtsamt att öppna munnen för att äta. Jag var tvungen att vila mig efter att ha tagit två steg. Jag kunde nästan inte lyfta en ristallrik. Jag kunde inte måla längre. Min rygg blev inflammerad bara av att sova lite längre än vanligt. Jag ville hellre dö än att fortsätta leva så här. Jag tänkte, ”Jag är fortfarande så ung, hur ska jag kunna leva om jag blir förlamad och sängliggande”. Jag ville dö - så ont gjorde det att leva.
Zhang plågades av värk i sex månader. Hennes smärtor och det faktum att hon inte kunde måla hade gjort hennes liv till en mardröm.
Mötet med Falun Gong
– Då såg min man en annons i en tidning om att det skulle hållas en gratis niodagars föreläsning om Falun Gong. Efter den första lektionen kom han tillbaka till mig och sade: ”Den här metoden är så bra. Du måste följa med mig i morgon. Jag tänkte då att jag skulle stanna hemma hela dagen, men den outhärdliga ensamheten fick mig att känna mig ännu mer olycklig så jag följde med honom till Falun Gong-föreläsningen. Redan första dagen efter att jag hade lyssnat på föreläsningen hade min smärta försvunnit.
Jag tänkte; ”Varför har smärtan försvunnit? Varför är Falun Gong så mirakulöst?” så jag började lära mig Falun Gong. Jag började läsa boken Zhuan Falun om och om igen för att söka efter meningen med det mänskliga livet.
Falun Dafa är en kraftfull kultiveringsmetod för kropp och själ som introducerades i Kina 1992 och som blev Zhangs räddning. I de grundläggande principerna Sanning, Godhet och Tålamod fann inte Zhang bara lösningen på sina kroppsliga problem utan även svaret på sin önskan efter ett rent land.
– Efter att ha börjat studera Falun Gong började jag se yngre ut. Jag är nu över 40 år men jag känner mig som om jag blir yngre för var dag som går. Min kropp blev frisk igen och mitt sinnestillstånd blev klart. Jag har varit fri från sjukdomar och bekymmer sedan dess.
I mars 1997 blev hon en flitig utövare av Falun Gong. Två år senare, i juli 1999, började man förfölja Falun Gong-utövare i Kina. Eftersom hon visste att förföljelsen var fel, reste Zhang tillbaka till Kina för att tala om att Falun Dafa är bra. För det fängslades hon och utsattes för omänsklig misshandel och tortyr.
I fånglägret
– Alla de andra fångarna sade att jag var annorlunda eftersom jag inte lät någonting bekymra eller plåga mig. De kände sig olyckliga varje dag, men jag kände mig inte så; de sade att jag var speciell. Alla människor har bekymmer men jag hade inte det. De sade att jag hade nått bortom människans vardagliga bekymmer så de bad mig måla en tavla på väggen och jag ritade då en bild av Himmelska Fridens Torg. Nedanför torget målade jag många rosor och pioner.
Efter det brukade jag meditera under det Himmelska Fridens Torg som var målat på väggen. Fångarna sade att jag inte kunde fara till Himmelska Fridens Torg, så därför målade jag det på väggen istället. Även fängelsevakterna kom och tittade på det. Eftersom det var så väl målat kallade de ut alla de andra fångarna för att gå och titta på det. När alla hade kommit ut från sina fängelseceller började jag utföra övningarna. Så när fångarna såg på tavlan av Himmelska Fridens Torg såg de samtidigt mig göra övningarna.
En annan fånge som såg hur brutalt behandlad Zhang blev i fängelset skrev till Zhangs make Joe och sade till honom att han var rädd för att Zhang skulle dö om inte Joe kunde rädda henne i tid. Joe tog kontakt med regeringen och media och med hjälp av Australiens utrikesdepartement kunde Zhang slutligen släppas fri efter att ha genomlidit åtta månader i fängelset.
Frisläppandet
– När jag lämnade fängelset ville inte fångarna att jag skulle resa ifrån dem, så de bad mig rita en bild av Buddha Matreiya på små papperslappar så de kunde ha med sig dem som minne.
Att lära mig Falun Gong gav mig ett andra liv och det gav mig också möjligheten att få börja arbeta som konstnär på nytt. Jag känner mig mycket tacksam. Jag ville därför måla Falun-paradiset, Falun Dafa och vår store Mästare för att visa min tacksamhet. En gång målade jag ett självporträtt och skrev, ”Falun Dafa är bra, Falun Dafa är att kultivera Sanning, Medkänsla och Uthållighet. Dafa räddade mig, Mästarens välvilja kommer aldrig att glömmas”. Jag vill alltid måla motiv som har någon anknytning till Falun Dafa.
Zhang bevarar den historiska kinesiska traditionen och hoppas på att kunna dela sitt arbete och sin kärlek till den traditionella kinesiska konsten med alla människor runt om i världen.
– Inom konstarten kan man få lyssna till många historiska berättelser …. I kinesiska sagolegender finns det en gudinna med namnet Ma Gu. Hon ser alltid ung ut och är lika vacker som en 18–årig flicka, trots att hon hade levt i många tusen år. Eftersom Ma Gu har levt så länge, så tror det kinesiska folket att om man blir bjuden ett glas att dricka av henne så kommer man även själv att bli ung, vacker, frisk och få ett evigt liv.
Zhang Cuiying gav tavlan av Ma Gu till Rysslands president, Vladimir Putin, för att önska honom, hans fru och dotter evig ungdom, hälsa och ett långt liv.
– Varje penseldrag är en budbärare för konstnären och det uttrycker de känslor och tankar som finns djupt i hans inre. När du är fast besluten att försöka leva efter Sanning, Medkänsla och Uthållighet så kommer varje ord du säger att manifestera Sanning, Medkänsla och Uthållighet. Människor kommer att känna det och bli positivt påverkade. Tusentals besökare har kommit till utställningen och säger sedan att de inte vill gå därifrån. De säger alla att det är så gott, de tycks känna en slags kraftfull energi och att det finns en kraft av Sanning, Medkänsla, Uthållighet som kallar på dem.
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...