Av en utövare i Kina
Jag är en Falun Gong-utövare som släpptes för en kort tid sedan, från staden Jinzhous arbetsläger i Liaoning-provinsen. I slutet av februari 2000 skrev jag under mitt namn i ett brev till parlamentsrepresentanten, och den 29:e februari blev jag olagligt arresterad av folk från Lingnans polisstation, i min hemkommun. Efter andra dagen av min arrestering dömdes jag till 30 dagars fängelse. Senare blev jag förflyttad till en ”inlärningsklass” [I själva verket en hjärntvättningsklass]. Efter det fängslades jag i ytterligare 50 dagar, i staden Jinzhous andra fängelse. Till slut blev jag dömd till ett års fängelse i Jinzhous arbetsläger. Efter andra dagen efter min förflyttning till arbetslägret, tillsammans med andra fångar, tvingades jag börja med tungt kroppsarbete. Efter att ettårs-domen var över, skulle jag ha släppts. Men arbetslägrets personal släppte mig inte förrän efter ytterligare ett halvår utöver min strafftid.
Jag kommer inte att gå in på detaljer om mina smärtsamma upplevelser i polisstationen och fängelset . Den 17:e maj 2000, sändes jag till Jinzhous arbetsläger. Den 18:e maj anvisades jag till 2:a undergruppen i den 5:e avdelningen. Vakterna där tilldelade i uppdrag till två av de elakaste fångarna att ensamma ansvara för min bevakning. Jag blev ofta slagen och besvuren och var under bevakning natt och dag. Det var mycket tungt i arbetslägret och den längsta tidsperioden jag arbetat var 24 timmar utan uppehåll. Det var sammanlagt 5 Falun Gong-utövare i det 2:a undre laget. Två av utövarna gav upp inför arbetslägrets krav och slutade utöva Falun Dafa. Li Kai var en av två utövare som inte gav upp. Undre lagets chef, Gao Yang, en ondsint vakt, brände Lis fingrar med cigaretter. Som ett resultat av detta blev Lis fem fingernaglar missfärgade och hans fingrar var svullna i flera månader. Trots detta fick han inte utebli från arbetet en enda dag. En annan utövare var Xiang Ying, som också blev torterad många gånger av skurken Gao Yang. Under en tortyr, efter att Gao och en ledar-fånge slagit mig, blev jag vittne till hur Gao torterade Xiang Ying med en specialtillverkad läderpiska, tjock som en tumme. De slutade inte att slå honom förrän det var outhärdligt för Xiang Ying. Dessa två utövare är fortfarande fängslade, trots att Xiangs stafftid gick ut för mer än ett halvår sedan.
Den 5:e oktober 2000, bad 48 utövare i staden Jinzhous arbetsläger, ledningen i arbetslägret om att upphöra med förföljelsen av Falun Gong-utövare. Den 6:e oktober sattes flera av oss i isoleringsceller för att straffas. Vid den tidpunkten påbörjade de flesta av de 48 utövarna en hungerstrejk och vägrade äta och dricka, för att protestera mot förföljelsen. Efter att tre utövare i min cell hungerstrejkat i tre dagar, d.v.s. efter att jag hade hungerstrejkat i två dagar, kom flera större ledare för arbetslägret för att instruera vakterna, arbetslägrets doktorer (som bar polisuniform) och fångarna i att binda oss i en särskild stor metallstol för att tvångsmata oss. Vi ville inte öppna våra munnar för att låta dem sätta i matningsrören, så de använde tänger för att öppna våra munnar. Arbetslägrets medicinavdelningschef, Shi, använde en tång för att öppna min mun till det yttersta, vilket fick mina tänder att lossna och orsakade allvarlig blödning. De satte in väldigt tjocka rör i våra halsar upprepade gånger, vilka används på sjukhus för att rengöra och pumpa magen. De rörde rören fram och tillbaka en lång tid för att orsaka oss maximal smärta. Oljuden från utövare som spydde och grät i smärta var verkligen hemska. Varje gång röret sattes in fick det utövaren att fälla många tårar i vånda och den flytande födan stänktes över hela ansiktet. Detta lidande översteg långt det från att bli slagen. En halvtimme efter tvångsmatningen började vi spy och få diarré. Under en period av flera timmar hade vi diarré flera dussintals gånger. Tre utövare blev tvungna att sluta hungerstrejka. Bara Shi Baodong fortsatte hungersstrejken. Tre dagar senare förflyttades han från arbets-lägret till en annan plats.
Senare, skickades jag och de utövare som nyss hungersstrejkat, till isoleringsceller för att straffas maximalt. Dessa utövare led ännu mer. Deras händer sattes i bojor bakom ryggen och låstes till små stolar. De tvingades att sitta på det här viset oavbrutet i 18 timmar om dagen, som längst 44 timmar, utan att låta utövarna sova. Varje dag blev var och en tvångmatad med en halv liang [1 liang är ca 50g, mindre än 1 uns] av en extremt salt majssoppa. Tvångsmatningen pågick i flera dagar och sedan avbrott i flera dagar. Om någons tillstånd var kritiskt p.g.a. hungersstrejken så fick de någon form av injektion för att återupplivas. Efter det så återupptogs tvångsmatningen. Arbetslägrets högtalarsystem spelade gång på gång upp de band som förtalade Li Hongzhi [grundare av Falun Dafa] och Falun Dafa, på en extremt hög volym. Flera utövare hungersstrejkade i ungefär en månad, jag gjorde det i över ett dussin dagar, vakterna trodde att vi var nära döden. Så arbetslägret bad snabbt medicinavdelningen på Masanjias arbetsläger [ett arbetsläger i staden Shenyang, Liaoning-provinsen, ökänt för sin grymma behandling av Falun Gong-utövare] att komma och undersöka oss. Efter undersök-ningen sa de att vi var okej, och att någon från Masanjias arbetsläger inte hade dött efter att ha hållit på i 84 dagar. Min hals var svullen och det var svårt att sätta in matningsröret i min hals, men de brydde sig inte och satte in det ändå.
Jag skulle kunna berätta mycket mer. Detta är bara några av mina egna erfarenheter. De övertygade utövarna sitter ännu fängslade, trots att deras strafftid var över. De tvingas sitta på små stolar och får inte träffa någon besökare utifrån eller besökande familjemedlemmar. De får inte gå ut och har inte sett solsken under nästan ett år. Många av dem är vid väldigt dålig hälsa.
Min hälsa och ande förstördes på detta sätt. Mitt sinne är oklart och min kropp är stel. När symptomen är dåliga kan jag inte röra mig över huvud taget. När symptomen är mildare, kan jag inte gå stadigt och snubblar lätt. Varje dag är mitt sinne suddigt och oklart. De flesta av mina släktingar och vänner kan jag inte känna igen eller komma ihåg namnen på. Jag kan inte ens komma ihåg mitt eget telefonnummer. Självklart har en del utövare lidit mer än mig. T.ex. Xiao Peng och Dou Gujon skickades till ett mentalsjukhus. Xu Xingmin förlorade medvetandet. Zhang Shuyuan och några till kunde inte gå utan hjälp i flera månader. De som torterades är Yan Li, Zhu Feng, Shi Zhongyan, Wang Wenqing, Wang Yuqing, Li Baoqing, Ma Cao, Tian Shu, Liu Changping, Li Kai, Liu Yongsheng, Liu Pin, Xiang Ying, etc.
P.g.a. den extrema tortyren och trycket gav jag upp inför de onda förföljarna senare i februari 2001 och skrev de ”tre breven” [vilkas innebörd är att man slutar kultivera Falun Dafa] så väl som flera rapporter om mina tankar och andra brev som förråde lärare Li Hongzhi och Falun Dafa.
Under det senaste halvåret har min hälsa och ande inte återhämtat sig. Mitt sinneslag är speciellt dåligt. Jag skrev ner denna erfarenhet när mitt sinne var klart ett tag. Jag vill berätta sanningen för alla mina nära och kära, vänner och alla godhjärtade människor, och alla de som kan skilja det goda från det onda. Jag vill att de ska få veta vem som är ond och elak, vem som är rättfärdig och barmhärtig.
Mina nära och kära: vakna snabbt upp och lär er vad Falun Dafa verkligen är! Lyssna inte enbart på ensidig propaganda. Lyssna eller läs också Falun Dafas åsikter från alla andra platser runt om i världen. Du bör verkligen betänka varför hundra tusentals människor är villiga att ge upp allting och gå igenom lidande utan motstycke för att skydda Dafa. De som torterades till döds, vad dog de för?
23:e Augusti 2001
Källa: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2001/9/30/14274.html
Kinesisk version tillgänglig på http://www.minghui.ca/mh/articles/2001/9/23/16914.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...