Detaljer om mordet på min bror, Chen Aizhong

Detaljer om mordet på min bror, Chen Aizhong,
Tvångs-arbetsläger Nr I, i staden Tangshan, Del 1

Av Chen Shulan – Dafa-utövare och offrets syster

(Clearwisdom.net) Jag heter Chen Shulan, kvinna, 35 år gammal, född i Canfangying samhälle i Beixinbao kommun i Huailai distrikt, Hebei-provinsen. Sex av mina familjemedlemmar är trogna Dafa-utövare: min far Chen Yunchuan (63 år gammal), mor Wang Lianying (60 år gammal), min yngre bror Chen Aizhong (34 år gammal), min yngre bror Chen Aili (34 år gammal, den yngsta av bröderna), yngre syster Chen Hongnian (31 år gammal) och min 10 år gamla dotter.

Sedan den 22 juli 1999, har hela vår familj åkt till Beijing för att vädja många gånger. Vi har genomgått grym tortyr och stränga böter för att ha fridfullt vädjat i Himmelska fridens torg, och har blivit olagligt arresterade flera gånger. Den totala summa pengar och personliga ägodelar avtvingade genom den lokala regeringen från vår familj är så mycket som totalt 24 000 Yuan (motsvarande i svenska pengar, ungefär 10 årsinkomster för en medelinkomstagare på landsbygden). Nyligen har min far och min yngsta bror blivit olagligt dömda till 2 år i Datangwans fängelse i staden Zhangjikou, Hebei-provinsen. Min lillasyster hålls olagligt häktad i Gaoyang-arbetsläger i staden Baoding, Hebei-provinsen. Min mor har varit försvunnen sedan hon åkte till Beijing för att berätta sanningen om Falun Gong på Nyårsnatten år 2001. Nu är också jag tvungen att lämna hemmet (för att undvika olaglig arrestering). Min äldsta bror Chen Aizhong har olagligt blivit dömd till 3 års arbetsläger och blivit skickad till Tangshan tvångs-arbetsläger Nr 1 i Hebei-provinsen den 12 september år 2001. Åtta dagar senare, på eftermiddagen den 20 september år 2001, blev han torterad till döds i arbetsläger.

Aizhong började utöva Dafa 1998. Han deltog i manifestationen den 25 april 1999. Vi åkte till Beijing den 20 juli 1999 för att vädja igen, men blev stoppade av de lokala myndigheterna under vår resa dit, och blev arresterade under 3 dagar i Huailai kommuns häktescenter. Vi genomgick svår tortyr efter att bli tagna tillbaka till Beixinbao kommuns lokala myndighet. Vi var tvungna att betala en bötessumma på 500 Yuan för varje person för att bli släppta.

När Aizhong kom tillbaka till för att besöka mig i mitt hem den 13 oktober 1999 (jag levde i Changping kommun vilket tillhör Beijing) blev han tagen tillbaka av personalen från Beixinbao kommuns lokala myndigheter och polisstationen. De stal också 9000 Yuan från mitt hem under samma tillfälle. Efter att blivit kvarhållen i 2 månader i Huailai häktescenter, ansågs Chen Aizhong som oskyldig och släpptes.

Den 28 december 1999 åkte Aizhong och andra familjemedlemmar till Beijing för att vädja, och alla blev arresterade igen och genomgick alla sorters tortyr. Efter att skickats tillbaka av de lokala myndigheterna, blev vi bestraffade först med en 15-dagars häktning, sedan ändrades strafftiden till en lång häktning. Den här gången blev vi olagligt häktade så länge som i 10 månader. Vi blev ovillkorligt släppta efter hela familjen startade en protest och Aizhong startade en hungerstrejk i 9 dagar.

Den 27 oktober 2000 åkte hela familjen igen till Beijing för att vädja. Då de lokala myndigheterna övervakade oss, för att få bort folket, tog vi omvägar och promenerade. På vägen till Beijing gick vi över berg och korsade floder; vi sov under himlen och åt daggen. Resan var på ungefär 100 kilometer lång och det tog oss nästan 3 dagar att nå Himmelska fridens torg. Efter att vi blivit arresterade skickades Aizhong till Xuanwu distrikts häktescenter i Beijing. Då han inte avslöjade sitt namn och sin adress blev han svårt torterad och genomled alla sorters missförhållanden. Han blev senare igenkänd av de lokala myndigheterna och blev tagen tillbaka Huailai distrikts häktescenter. Utövarna som var inspärrade där fortsatte att protestera och började hungerstrejka. Vid den tiden sjönk temperaturen till under noll grader Celsius. Den onda ansvarige på kommunens polisavdelning, Xu Weiguo, gav order om att utövare som inte erkänt fick ingen filt och fick sova på betonggolvet. Han sade också till utövarna, ”Vem bryr sig om ni äter eller inte. Om någon av er dör, så dör ni i onödan.” När Aizhong var i ett kritiskt tillstånd efter 19 dagars hungerstrejk blev han skickad tillbaka hem av den onda polisen.

Den 21 november 2000 åkte fyra av oss syskon bil för att besöka en vän och blev arresterade den dagen. Min äldre bror och yngre syster sändes till häktet. När min yngre syster inte ville bli ivägskickad så hoppade min syster ut från den rullande polisbilen och blev svårt skadad. Halva hennes kropp blev förlamad. Efter att min äldre bror blev skickad till häktescentret blev han bunden på ett kors och led av alla sorters tortyr och övergrepp. Såren på hans kropp var så skräckinjagande att polisen tillfälligt gömde honom i källaren utanför häktet, för att de var rädda att inte kunna förklara såren när höggradiga tjänstemän skulle inspektera häktet. På natten band en intern ledare återigen Aizhong till en bräda på golvet och hällde vatten på hans ansikte med en skål. Internen hällde vatten på Aizhongs kropp tills han blev släppt nästa dag. På kvällen vid klockan sex, då skadorna på Aizhong och min yngre syster var så allvarliga att de inte kunde ta hand om sig själva, så skickade den onda polisen på häktet hem dem.

På Nyårsnatten år 2001 åkte hela vår familj igen till Beijing för att berätta sanningen om Falun Gong. Aizhong blev olagligt häktad i polisstationen i Dongbeiwang, Beijing. Då han inte avslöjade sitt namn och sin adress blev han slagen och fick stötar av elektriska batonger. Han blev avklädd in på bara skinnet och handfängslad intill ett träd i frysande väder i mer än en timma. Snön under hans fötter smälte till en pöl. Han blev skickad till häktescentret i Haidian-distriktets polisavdelning i Beijing. Internerna där torterade honom omänskligt genom att flå upp skinnet på hans tio fingrar användandes av tandborstskaft; de kallade denna tortyr ”öppna ett lock” (först håller någon hans två fingertoppar, sedan sticker de in ett tandborstskaft mellan två fingrar och vrider kraftfullt och oavbrutet). Sedan begravde de honom under snön, vilket orsakade att hans två ben tappade känseln så att han inte kunde gå. I Haidian-distriktets häktescenter hungerstrejkade han i 9 dagar innan han blev tagen tillbaka av de lokala myndigheterna och skickad till häktet i Huailai. Han blev olagligt dömd till 3 års arbetsläger och skickad till Zhangjiakou Tvångs-arbetsläger. Arbetslägret vägrade ta emot honom (på grund av hans hälsotillstånd), så han blev tagen tillbaka till häktet i Huailai. Senare blev han dömd till 3 års arbetsläger och skickades till Tangshan Arbetsläger Nr 1 den 12 september 2001.

Efter klockan ett på eftermiddagen den 21 september 2001 så kom Yang från Huailai kommuns "610-byrån," (en byrå speciellt skapad av den kinesiska regeringen för att förfölja Falun Gong. Den har absolut makt över varje nivå av administrationen i Partiet, såväl som över en politisk och en dömande instans) tillsammans med stadens borgmästare Yao XX i Beixinbao och Wang, politisk instruktör på polisstationen till mitt hem i Changping. Yao sade, "Tangshan Arbetsläger har talat med ?-byrån’ i Huailai kommun i 3 dagar, som säger att din yngre bror är allvarligt sjuk. Vill du göra ett besök?” Jag sade ”Ja”, tänkandes att någonting inte står rätt till eftersom normalt skulle inte arbetsläger eller häktescenter tillåta utövares familjer besök, men i dag kom de till min dörr för en invit. På vägen till arbetslägret sade Yao gång på gång att min yngre brors (Chen Aizhong) hälsa inte var bra, och att han hade problem med njurarna och blod i urinen. Vi anlände till Tangshan Arbetsläger Nr 1 innan klockan 4 på eftermiddagen, och de hade ett möte omedelbart med ledarna på arbetslägret medan jag väntade en våning under. Klockan 18:00 fick jag komma in till ett konferensrum. Den ställföreträdande direktören på arbetslägret som är ansvarig för förföljelsen av Falun Gong sade, ”Din yngre bror var inte i god hälsa när han kom. Han har hungerstrejkat i två dagar när han var i häktescentret i Huailai, och fortsatte med hungerstrejken efter att han kom hit, så vi tvångsmatade honom. Han samarbetade inte med oss när vi tvångsmatade honom så vi gav honom en saltinjektion. Hursomhelst verkade inte injektionen så länge, och han blev skickad till Folkets Sjukhus i Tangshan på eftermiddagen den 19 september. Chen Aizhong kräktes på vägen, och blev bättre på morgonen den 20 september. Men hans tillstånd försämrades och han dog på eftermiddagen. Vi rengjorde hans kropp och bytte hans kläder vid den tiden.” Jag kunde inte tro att min bror var död, och sade till dem, ”Min yngre bror vägrade en gång äta och dricka i 19 dagar i häktescentret i Huailai, och vägrade låta sig tvångsmatas genom en slang och injektion på samma gång. Efter att han skickats hem, blev han snabbt bättre. Han har alltid haft bra hälsa.”

Jag tänkte att jag måste exponera ondskan, få folk i hela världen att bli medvetna om deras ondska. Den ställföreträdande direktören frågade mig, ”Har du några önskemål?” Jag hade tre önskemål: ett, jag ville ta ett foto på min yngre brors kropp; två, att en rättsläkare skulle göra en medicinsk undersökning på honom; och tre, en detaljerad rapport om vad som hände med honom under hans vistelse i häktescentret. Den ställföreträdande direktören gav snabbt med sig. Efter klockan åtta på kvällen fick jag av den ställföreträdande direktören till slut se min yngre brors kvarlevor. Vi gick till bårhuset, där jag tog en sista titt på min yngre bror, liggandes i en frys. Min yngre brors kropp hade uppenbart snyggats till. Han bar en svart hatt, nya kläder, ansiktet var rent och blekt, det fanns spår av blod på hans läppar, hans två ören var svullna och såg lila och svarta ut, och hans högra öras öppning fanns det blod i när man tog på det. Jag öppnade blixtlåset till hans kläder på överkroppen, och såg ett 10 centimeter långt sår på hans bröst. Jag bad dem förklara såret. Den ställföreträdande direktören sade omedelbart att det var ett snitt som gjordes på sjukhuset under ett upplivningsförsök. Sedan såg jag att det fanns ett stort område med sår av blod från hans två axlar ner till hans rygg och frågade hur det hade orsakats. Den ställföreträdande direktören sade, ”Det fanns där tidigare.” Jag sade, ”Jag tror inte det, jag känner min bror bättre än någon annan. Där fanns inget på hans kropp; detta måste ha orsakats genom slag.” Jag hade inte tid att titta på andra ställen, eftersom de otåligt bad mig att gå härifrån. Jag bad om att få ta ett foto under tiden, men den ställföreträdande direktören sade åt mig att vänta till nästa dag. Jag misstänkte att de skulle täcka över kroppen på min yngre bror, så jag bad om att få stanna. De uppehöll mig, förhalade, pratade och lurade mig hela tiden. Jag hörde någon bakom mig viska till de som arbetade på bårhuset. Jag vände på mitt huvud men omedelbart gömde han sig. Jag ville exponerad dem och frågade, ”Vad är det ni pratar om?” De onda personerna blev nervösa, och en polis med numret 1350147 på brickan släpade snabbt ut mig genom dörren ut ur bårhuset. Jag sade till Yang XX och Yao XX från Huailai, att jag kunde skriva en redogörelse om såren på min yngre brors kropp och blodet från hans öra, framför de alla onda människorna, så att de inte kunde förneka det efter att de slutfört undersökningen på kroppen i morgon. De samtyckte inte och sände mig till ett vandrarhem. Alla de onda människorna gick för att äta tillsammans, lämnades poliserna Zhang XX (nummer 1350020 på brickan) och Yu X (nummer 1350064 på brickan) för att titta efter mig. Efter att polisen med nummer 1350147 på brickan gav mig mat, sade han till mig, ”Din brors hälsa var normal när han kom. Arbetslägret tar inte in några sjuka personer.” Detta motsade uppenbart den ställföreträdande direktörens anspråk att min yngre bror inte var i god hälsa när han kom, därför att han hade hungerstrejkat i två dagar när han var i häktescentret i Huailai. Eftersom polisen inte hade deltagit i det hemliga mötet, sade han omedvetet sanningen. Efter att de där onda människorna från Huailai kom tillbaka efter att intagit tillräckligt med mat och alkohol kom de till mitt rum. Yang XX sade några sanningens ord efter att ha druckit alkoholen, ”Din yngre bror hungerstrejkade här, och samarbetade inte när de tvångsmatade honom. Han slet av slangen som skulle mata honom. Såren på hans kropp orsakades på grund av tvångsmatningen.” Han beskrev med sina handgester. Jag var förvånad men han blev omedelbart medveten att han hade sagt för mycket och ändrade sina ord, ”Det var bara inbillning.”

Vid 10-tiden, den andra morgonen kom de onda skurkarna och jag till konferensrummet i arbetslägret. Innan den ställföreträdande direktören i arbetslägret började tala, avbröt Yang XX från ”610-Byrån i distriktet Huailai genom att säga, ”Det är olagligt att ta bilder på liket.” Den huvudansvarige ledaren för arbetslägret höll med, och sade också att det var olagligt att ta bilder på liket och att jag skulle handa min brors död med mer samarbete etc. Yang XX hotade mig, ”Om du inte lyssnar på mig, så skjutsar vi inte tillbaka dig hem.” Jag sade att jag kunde gå hem själv. Jag begärde en undersökning gjord av en rättsmedicinsk expert. Han sade, ”Du får själv betala utgifterna för att anlita en rättsmedicinsk expert om det visar sig att döden var orsakad av sjukdom.” Den ställföreträdande direktören sade också, ”För att rädda Chen Aizhong, så använde arbetslägret mer än 10 000 Yuan. Det får allt stå för er familj.” Jag sade, ”Min brors död orsakades genom Jiang Zemins förföljelse – han beordrade att ’Det gör inget om en (Falun Gong-utövare) slås till döds, och mordet kommer att betraktas som självmord.’” Jag frågade den ställföreträdande direktören, ”Lovade inte du mig igår att jag kunde ta bilder på min bror? Hur kommer det sig att det är olagligt idag?” De försökte bedra mig och sade, ”Du ska skriva under avtalet först, sedan kan vi tala om din begäran.” Jag tittade på avtalsbrevet; det sade kort och gott, ”Chen Aizhong dog på grund av sjukdom: andningssvårigheter och njurproblem. Det var en naturlig död. Alla kostnader ska familjemedlemmarna stå för. Dock genom betraktande av familjens finansiella svårigheter, kommer arbetslägret stå för kostnaderna för familjen.” Jag sade, “Vad som står i avtalsbrevet stämmer inte. Min bror fick böter när han kom till ert ställe. På bara åtta dagar har ni torterat honom till döds. Ni bör hållas ansvarig för alla kostnader. Jag vägrar att skriva på det här.” Den ställföreträdande direktören sade, ”Om du skriver på det här kommer vi att avböja för att alla dina förfrågningar. Vi kom fram till det här avtalet efter att vi överlade flera gånger om.” Den här sista meningen han sade, avslöjade det faktum att de hade fabricerat avtalet. De onda använde sig fortfarande av spetsfundigheter. Jag avslöjade deras konspiration, och exponerade sanningen om ”självbrännings”-incidenten på Himmelska fridens torg. Jag sade högt, ”Falun Dafa är bra. Falun Dafa är en rättfärdig Fa!” Alla de onda människorna tittade på mig med tomma blickar och med mållöshet.

Jag insisterade om min förfrågan att ta bilder och efter det att jag såg bilderna skulle jag underteckna brevet. Den ställföreträdande direktören sade, ”Jag lämnar er.” Under den här tiden, såg Yang XX från ”610-Byrån” i distriktet Huailai till så att alla andra personerna lämnade rummet och sade till mig, ”Det gör det samma om du skriver under eller inte, vi kommer att behandla din brors fall på samma sätt. Jag vet varför du vill ta bilder. Det är för att du vill skicka dem till Minghui Net (den kinesiska versionen är Clearwisdom.net) och låta folket i hela världen få veta (din brors död).” Jag kopierade snabbt av avtalsbrevet. Han började bli rädd och kallade på de onda människorna i arbetslägret igen, och sade inför dem till mig, ”Ta med dig det du har kopierat.” Jag sade utan rädsla, ”Vem av er vågar ta ifrån mig ett papper?” Direkt sade den ställföreträdande direktören, ”Vad du har skrivit av är ogiltigt.” Jag frågade den ställföreträdande direktören som köpte nya kläder till som min bror hade på sig. Han sade att ledaren för arbetslägret, Wang Yulin betalade för dem ur sin egen ficka. En polis hade sagt till mig innan att gruppledaren Wang Yulin visste mycket klart om mordet på min brors tillvägagångssätt. Kanske köpte han kläderna till min bror på grund av att kände sig skyldig efter att ha gjort onda gärningar.

Efter att skurkarna ätit lunch, pratade de och försökte en efter en att lura mig igen på eftermiddagen. De försökte på olika sätt att få mig att skriva på avtalsbrevet. Jag vägrade bestämt. Klockan åtta på kvällen lämnade jag konferensrummet och gick till vandrarhemmet. När jag passerade huvudingången i arbetslägret, såg jag att tjänstemän på arbetslägret och distriktets Juridiska Byrå alla var där. Byråns chef viskade till två kvinnliga poliser som hade ansvaret att bevaka mig.

Vid 7-tiden på morgonen kallade polisen med nummer 1350147 två gånger till en polis med nummer 1350020. Efter klockan kom Yao XX från distriktet Huailai till mig och sade, ”Låt oss gå till arbetslägret.” Efter att jag kom ut från vandrarhemmet, kunde jag inte hitta någon bil från arbetslägret, jag visste att de måste ha lurat mig. Efter att jag gick in i bilen, sade jag, ”Jag vill hem.” De onda skrattade högt, ”Vi väntade på att du skulle säga dessa ord.”

När vi kom till distriktet Changping, frågade Yang från Huailai mig, ”Var ligger myndigheternas kontor i distriktet Changping? Jag behöver få tag i en klasskamrat.” Jag visade honom vägen dit. Efter att vi anlänt till gården vid myndigheternas kontor, gick han trappan upp med en portfölj. Jag kände att något inte stod rätt till och jag sade till Yao XX, ”Det här stället är inte långt ifrån mitt hem. Jag kan gå hem själv.” Han vägrade att släppa ut mig från bilen. Jag frågade honom att han skulle köra hem mig, men han sade att jag fick vänta tills Yang kom. Jag frågade honom att ringa Yang och skynda på; han var rädd att jag såg igenom planen och sade att han skulle gå upp en trappa och ta en titt. Han återkom inte på en lång stund. Vid den här tiden, gick Huang, chefen för Metal Company (min mans företag) och Wang, sekreteraren på materialavdelningen och Byrån för det materiella in i gården. Jag hade precis gått ut ur bilen. Sekreteraren Wang skrek åt mig argt: ”Varför har du kommit för att ställa till problem igen.” Jag sade, ”Jag har inte ställt till några problem. De onda torterade min bror till döds. De ville att jag skulle skriva under ett avtalsbrev där det stod att min bror dött av sjukdom. Jag vägrade att skriva under, så de drog mig hit.” Wang XX från distriktet Huailai sade omedelbart, ”Hon har inte orsakat några problem. Vi körde iväg henne, och nu har vi tagit henne tillbaka.” Sekreterare Wang från materialavdelningen och Byrån för det materiella frågade mig, ”Var är de?” Jag sade, ”Trappan upp i ’610-byrån’”. Jag väntade igen i en lång stund, och såg fortfarande inte någon. Jag sprang upp till sjätte våningen, och gick in i ’610-Byrån’. När jag kom in i rummet, såg jag en av personalen skriva en falsk rapport i processen hur min bror var förföljd i staden Tangshan. När de två onda från distriktet Huailai såg mig, blev de chockade, och frågade hur jag kunde komma in? Polismannen från polisstationen i Changping drog snabbt ut mig, och sade till mig att vänta i rummet utanför. Jag insåg att de onda var rädda att jag skulle exponera denna incident och låta folk runt om i världen får veta. De tänkte skicka iväg mig till arbetsläger genom myndigheterna i distriktet Changping för att uppnå deras ondskefulla syfte. Hursomhelst, på grund av att det saknades laglig förutsättning, allt tillsammans relevant personal från polisavdelningen i distriktet Changping, Metal Company, den materiella avdelningen och Byrån för det materiella, så de onda skurkarna från distriktet Huailai skickade hem mig. Senare hotade den vice direktören från Metal Company mig igen, ”Du ska inte skicka din brors fall till Internet. Om vi får reda på att du har skickat det till Internet, kommer vi definitivt att arrestera dig.” Det är uppenbart att de var ytterst rädda. Från den 21 till den 23 september, då jag gick igenom processen av incidenten, åt jag inte eller drack, jag protesterade med en hungerstrejk och samarbetade in med de onda.

Jag hörde att min brors kropp var kremerad på eftermiddagen den 23 september utan våra familjemedlemmars medgivande, underskrift, eller några andra lagliga procedurer. Den onda människorna från distriktet Huailai tog lådan med askan i och det är okänt för oss var den är någonstans.

Arbetslägret Nr. 1 i staden Tangshan torterade en frisk Dafa-utövare till döds på bara åtta dagar. För att lura allmänheten och skapa illusioner, konspirerade de med onda skurkar från distriktet Huailai för att mörklägga sanningen, och var rädda att folket runt om i världen skulle få veta sanningen.

Otaliga Dafa-utövare har offrat sitt blod och sina liv för att väcka upp människor, låt inte folket bli lurade av Jiang Zemins regim.

***
Lista på Onda Brottslingar:

Arbetslägret i Staden Tangshan: Ställföreträdande direktör

Chefsledare, Bricka Nr. 1350021

Ondskefull polis, Zhang XX, Bricka Nr. 1350020; Yu X, Bricka Nr. 1350064; en polisman, Bricka Nr. 1350147

Gruppledare, Wang Yulin

Sektionschef, Li Weidong

Huailai Distrikt, "610-Byrå”, Yang XX

Beixinbao, Borgmästare, Yao XX

Beixinbao Kommun Polisstationen, Politisk Instruktör, Wang XX

http://clearwisdom.net/emh/articles/2001/11/24/16128.html

Relaterade rapporter:

http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2001/11/6/15458.html

http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2001/9/28/14226.html