Legenden om Nuwa lagar himlen har sitt ursprung för länge sedan långt, långt borta. Den vackra och barmhärtiga gudinnan Nuwa kom till österlandet. Hennes ankomst fyllde alla växter och djur i den mänskliga världen med livskraft.
En dag kom Nuwa till ett vidsträckt fält. Hon var så belåten med världen som var full av kvittrande fåglar och doftande blommor att hon inte ville återvända. Hon hade dock en malande känsla att någonting saknades. Känslan stannade kvar hos henne medan hon gick hela vägen till vattnet. Hon satte sig på huk för att dricka. När hon såg den vackra bilden av sig själv i det spegelblanka vattnet fick hon idén att skapa liv. Ivrigt tog hon en näve gyttja och formade en figur, en avbild av henne själv. När hon satte ner figuren blev den konstigt nog omedelbart levande! Förtrollande! Den kallade henne till och med mamma och hoppade upp och ned. Hon formade glatt en till och sedan en till och ännu en. Hon arbetade så hårt att hennes fingrar blev såriga, men ändå var de figurer hon formade för få; hur skulle de kunna fylla det stora fältet? Då fick Nuwa en idé: hon doppade en lång murgröneslinga i gyttjan. När hon lyfte upp den droppade gyttjan från murgrönan och blev till människor. Nuwa älskade sina skapelser; hon var vild av lycka och sprang över berg och floder och snart var hela fältet fullt av människor. Från den stunden levde människan i den underbara världen, skapade rikedom med sina händer och levde lyckliga och fridfulla liv.
Lyckan varade dock inte länge. En dag kom en häftig storm. Vinden ökade och molnen rörde sig hastigt över himlen. Åskan dånade då en blixt satte skogen i brand. Fåglar och djur flydde i panik under det öronbedövande ljudet, men sedan föll halva himlen ned. Ett forsande störtregn släckte elden och dränkte skogarna och fälten. Himlens flodbädd var sönder. Vattnet i den himmelska floden rann rakt ned. Marken var på väg att hamna under vatten. När hon såg att människor skulle drunkna krossades Nuwas hjärta. Hon lyfte en jättelik sten över sitt huvud och gjorde ett stort hopp mot det hål som den himmelska floden forsade igenom men strömmen var så stark att Nuwa spolades ned med stenen. Hon lyfte den jättelika stenen och hoppade igen, men vattnet spolade åter stenen och Nuwa bort från hålet. Nuwa blev modfälld. Hon plockade upp många vackra stenar från floderna och sjöarna och travade dem så att de formade ett underbart skinande femfärgigt berg. Sedan skar hon vasstrån från fältet och blandade dem med stenarna och satte sedan eld på vasstråna. Elden brann i nio dagar och nio nätter. Gudinnan Nuwa lyfte de brinnande smälta stenarna och hoppade upp till himlen. Hon lagade och fyllde i sju dagar och sju nätter och till sist var det stora hålet lagat.
Solen sken igen efter regnet och färgglada moln svävade i skyn. Nuwa blev bränd över hela kroppen. Den hjältemodiga gudinnan övervann en stor katastrof. Människorna räddades till slut. Himlen och jorden firade tillsammans. Så började den gyllene tidsåldern med livet i harmoni. Män plöjde, kvinnor vävde och alla levde lyckliga och blomstrande liv. När de skördade tackade de Nuwa. En åskvagn dragen av en flygande drake förde gudinnan upp till och bortom molnen, mot den nionde himlen.
Kära små vänner, berättelsen är över. Legenden om när gudinnan Nuwa lagade himlen har spridits bland folket fram till nu. Varför? Därför att människor har goda hjärtan och sinnen, de vill alltid berätta goda saker för andra. Gud är barmhärtig mot oss och reinkarnerar som en av oss när det behövs. Gud offrar villigt allt för att ge oss en underbar framtid och strävar aldrig efter någon återbetalning utan ger osjälviskt. Jag önskar att människor skulle värdesätta allt Gud ger mänskligheten och respektera Gud av hela sina hjärtan. Små vänner, låt oss för alltid minnas gudinnan Nuwa för att hon skapade och räddade människan.
Översatt från: http://www.pureinsight.org/pi/articles/2002/8/5/1058.html
Kinesisk version: http://www.zhengjian.org/zj/articles/2002/7/13/16716.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.