Sju manliga poliser torterar kvinnlig utövare

Falun Dafa förföljs och det fanns inget annat sätt att vädja, så jag åkte till Himmelska Fridens Torg för att uttrycka mitt hjärtas mening. Den 10 oktober 2001 begav jag mig tillsammans ett flertal utövare till torget och vecklade ut en banderoll och ropade orden ”Falun Dafa är bra Falun Dafa är en upprätt väg!”. Det var den andra gången jag var där. Jag ropade ut orden från djupet av mitt hjärta av kultivering. Våra ljudliga röster och upprätta tankar skrämde alla de onda krafterna.

När polisen såg oss rusade de fram och knuffade in oss i ett polisfordon. De förde oss till Mapo’s Polisstation, i kommunen Shunui, Beijing. De frågade oss en efter en om våra namn. Jag höll i mitt sinne fast vid den upprätta tanken om att aldrig samarbeta med det onda. Jag skulle aldrig tala om mitt namn. Så de började med sin omänskliga tortyr. Först svor och förbannade de mig med ett grovt språk. Sedan använde de tortyrinstrument för att plåga mig. De använde även den elektriska batongen och gav mig elstötar över hela kroppen. För att förhindra att jag stönade av smärta eller skrek, tryckte de in strumpor i min mun och nästan kvävde mig. De använde en stol för att hålla mig nere. Sedan satte sig en polisman på mig, medan de andra sparkade och slog mig. De tog även av mig mina kläder tills jag bara hade underkläderna kvar. De knuffade sedan ut mig och hällde kallt vatten över hela mig. De gav mig sen stötar med batongen och använde en bambuborste för att slå mig tills borsten gick sönder. En polis tog av sig sin ena sko och använde den för att slå mig. De tog sedan mitt läderbälte för att slå mig. Jag hade sår över hela kroppen. Sedan hällde de kallt vatten över mig igen. När de tills sist tog ut strumporna ur munnen sade jag till dem, ”Ni sju stora karlar torterar mig, en vek kvinna. Det enda jag gjorde var att ropa ’Falun Dafa är bra! Vad har jag gjort för fel? Är du vek? Du är starkare än Liu Hulan [Jeanne d’arc i XX-partiet]. Hon skulle beundra dig om hon såg dig”.

Hela min kropp var sårig och tilltygad. Stora partier var lila-blå. Jag var mycket svag. De tillät inte att jag satte på mig några kläder från kl 20 tills nästa morgon vid 7. För tredje gången gav de mig elchocker med den elektriska batongen mot nacken och huvudet. Under dessa över 10 timmar av tortyr talade jag aldrig om mitt namn och adress. De sände mig till ett okänt fängelse i Beijing. Ett flertal Falun Dafa-utövare var där. Vi gick i hungerstrejk under 9 dagar. Sedan togs vi till ett lokalt interneringsläger. Jag höll i mitt hjärta och sinne fast vid orubbliga upprätta tankar. ”Vad ni säger betyder inget. Endast vad Läraren säger betyder något”. På grund av att mina skador var så allvarliga, blev hela min kropp uppsvullen. Jag såg ut som om jag skulle dö. Polisen blev rädd att jag skulle dö där, när de såg mitt tillstånd. Så de frigav mig.

Source:http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2001/11/27/16235.html

Chinese version available at http://minghui.ca/mh/articles/2001/11/18/19692.html