Långsiktiga och kortsiktiga orsaker
Den långsiktiga orsaken till händelsen vid Zhongnanhai var det pågående förtrycket av Falun Gong. Efter Falun Gongs snabba spridning blev centralregeringen rädd att förlora kontrollen över människor. Regeringen hade därför försökt att underminera Falun Gong genom massmedia, genom att förbjuda böcker, genom att genomföra hemliga undersökningar och under de senaste åren genom att störa utövare på övningsplatser. Regeringen hade redan försökt att förstöra utövarnas övningsmiljö. Det fanns inget annat sätt att uttrycka fakta om incidenterna och kultiveringsmetoden än att vädja till centralregeringen. Samlingen vid Zhongnanhai den 25 april syftade till att göra just detta.
Centrala myndigheterna inledde sin kritik av Falun Gong den 17 juni 1996. Den dagen publicerade tidningen Guangming Daily (den statliga rådsförsamlingens officiella röst, med artiklar som enbart speglar regeringsmedlemmars åsikter) en artikel som kritiserade Falun Gong och betecknade metoden som ”anti-vetenskaplig” och ”vidskeplig”, samt stämplade dess utövare som ”obegåvade” människor.
Den 24 juli 1996 utfärdade departementet för kinesiska nyhetspublikationer en kungörelse om att omedelbart konfiskera fem böcker över hela landet, varav en var Kinesisk Falun Gong. Efter det började dussintals nyhetstidningar och magasin att sluta sig till kampanjen mot Falun Gong. En del statligt anställda vetenskapsmän var också aktiva i kampanjen. De utnyttjade det faktum att de betraktades som ”vetenskapsmän” när de förtalade Falun Gong. Centraldepartementet för nationell publikation och det Centrala propagandaministeriet beordrade också alla bokförlag att inte publicera böcker relaterade till Falun Gong.
En del statliga departement satte igång att granska Falun Gong i början av 1997. Säkerhetsministeriet genomförde en nationsomfattande utredning av Falun Gong, på bas av ett resonemang som gick ut på att Falun Gong hörde till kategorin av så kallade illegala religiösa aktiviteter. Eftersom utövningen av Falun Gong inte innehåller några sådana aktiviteter fann den här utredningen ingenting att väcka åtal för. Näraliggande statliga avdelningar bildade sedan ett team för att övervaka Falun Gong. Under tiden beordrade de alla avdelningar för gymnastik att undersöka Falun Gong-aktiviteter. Trots att alla gensvar från dessa avdelningar var positiva och trots att deras rapporter visade på att Falun Gong är en aktivitet som förbättrar hälsan, botar sjukdomar samt inte har några illegala religiösa element, insisterade Säkerhetsministeriet ändå på att det var nödvändigt att noga bevaka Falun Gong-aktiviteterna.
Den 21 juli 1998 utfärdade en del statliga departement en ”kungörelse för genomförande av granskning av Falun Gong” och hävdade att Li Hongzhi spred en ond sekt och att nyckelpersoner inom Falun Gong höll på med kriminella aktiviteter. Kungörelsen beordrade också alla lokala avdelningar för säkerhet och skydd av politiken att granska dessa människors interna aktiviteter och att söka efter bevis på vilken som helst brottslighet inom Falun Gong. Det är uppenbart att Säkerhetstjänstavdelningarna utan bevis hade stämplat Falun Gong med att dess utövare höll på med kriminella aktiviteter. Det här innebar med andra ord att man dömde innan man undersökte.
Efter att detta dokument offentliggjordes meddelade många lokala säkerhetstjänstavdelningar att Falun Gongs aktiviteter ansågs som illegala folksamlingar. De upplöste gruppövningar, konfiskerade utövares privata egendom och kvarhöll, arresterade, slog och trakasserade muntligt utövare av Falun Gong. På en del platser bötfälldes utövare och böcker om Falun Gong förbjöds. Utövare försökte utan framgång att vädja många gånger via normala kanaler.
I Folkrepubliken Kina finns det bara en officiell åsikt, vilket har inneburit att det under de senaste fyra åren har publicerats många artiklar som kritiserat, dömt ut och förtalat Falun Gong. Ingen artikel som talade för Falun Gong fick möjlighet att publiceras. Det var under dessa förutsättningar, när inga andra alternativ var tillgängliga, som utövare begav sig till Zhongnanhai för att be regeringen om en oinskränkt miljö att öva i. Med några få ord kan man alltså säga att vädjan vid Zhongnanhai orsakades av det långvariga förtal som i regeringens regi hade skapat stora svårigheter för utövarna och deras övningsmiljö. Dessutom hade utövarna inget annat forum för att rapportera fakta - det finns inget annat sätt att praktisera yttrandefrihet i Kina.
Den andra, mer kortsiktiga, orsaken till att vädja i Zhongnanhai var som sagt att be om att utövarna som arresterades vid händelsen i Tianjin skulle släppas fria. Försöket att rapportera om den händelsen till myndigheterna ledde dock till att Tianjins säkerhetspolisen kvarhöll 45 utövare. I Kina är en vädjan inte bara en enligt lag skyddad rättighet, utan också den enda kanal som utövare kan använda för att rapportera om fakta. Utövarnas vädjan i Peking var laglig; den enda skillnaden var antalet människor som deltog.
Politiska orsaker
Regeringens förtryck, vilket ledde till händelsen vid Zhongnanhai, var troligen kopplad till en politisk maktkamp bland regeringstjänstemän på hög nivå. Olika grupper inom centralregeringen hade varierande uppfattningar om Falun Gong. Bland dem fanns det några som, för att befrämja sin egen politiska karriär, försökte dra fördel av processen att förtrycka Falun Gong. Enligt en rapport från The Central News Agency (den 4 maj, Taipei) kan regeringens politiska plan, som låg bakom händelsen den 25 april, beskrivas som ett ”frisläppande före gripande” och en ”fint av lidande [från regeringen] innan man anföll [Falun Gong]”. Syftet var att det skulle se ut som om Zhongnanhai var hotat, för att sedan förbjuda Falun Gong. Det skulle tillåta regeringen att visa sin makt, genom att krossa detta så kallade hot.
Så tidigt som 1996 lade en del avdelningar inom centralregeringen märke till Falun Gongs snabba utveckling. Rådförsamlingens generalsekreterare vid den tiden, Luo Gan, beordrade Säkerhetsministeriet att genomföra en hemlig granskning. Personal från säkerhetstjänsten deltog i hemlighet i olika Falun Gong-aktiviteter, men inga bevis för kriminella handlingar kunde iakttas.
Trots bristen på bevis fanns det fortfarande två åsikter inom regeringen hur man skulle handskas med Falun Gong. Den ena sidan ansåg att Falun Gong var en säkerhetsfråga, inte ett politiskt problem. Enligt dem skulle den därför inte förbjudas. Den andra sidan oroade sig för Falun Gongs ökande popularitet och inflytande, vilket potentiellt skulle kunna vara en kraft som motsatte sig den kommunistiska partiregimen. De insisterade på att förbjuda den. Luo Gan, som i början av 1998 var sekreterare i Centralkommittén för politiska och juridiska frågor, förespråkade aktivt att Falun Gong skulle förbjudas. Premiärminister Zhu Rongji avvisade förslaget, medan president Jiang Zemin inte uttryckte sin åsikt.
Luo Gan är en släkting till He Zuoxiu vid den kinesiska forskningsakademin. He Zuoxiu hade använt massmedia för att öppet förtala Falun Gong och försökte skapa en konflikt mellan Falun Gong och centralregeringen. Hans syfte var att skapa incidenter som skulle leda till att alla grupper inom kommunistpartiet var överens om att det var nödvändigt och korrekt att kriminalisera Falun Gong. Efter händelsen den 25 april rapporterade Luo Gan att Falun Gong hade tiotals miljoner anhängare, var av religiös och vidskeplig natur och att Li Hongzhi, som vid denna tid bodde i New York (vilket han i nuläget fortfarande gör), var misstänkt för att ha ett sammansatt nätverk av internationella kontakter. Han rapporterade att Falun Gong därför var ett potentiellt hot mot den sociala stabiliteten. Dessa åsikter distribuerades även på ett brett sätt till Hong Kong och till internationell massmedia, i avsikt att överdriva Falun Gongs potentiella ”hot”. Hur kunde dessa utövare framstå som ”välorganiserade och styrda”, utan att ha en organisation? Kan det vara därför som agenter vid säkerhetstjänsten låtsades vara utövare? Tre dagar innan vädjan vid Zhongnanhai hade Säkerhetsavdelningarna redan mottagit information om vädjan och hade börjat bevaka situationen noggrant. De rapporterade inte om denna information vid tiden innan händelsen, utan föredrog hellre att ta kritik efteråt. Var inte det här därför ett knep för att få regeringen att framstå som påtryckt, innan ett anfall?
Annat bevismaterial visade att händelsen den 25 april var en fälla som gillrades av personalen från säkerhetstjänsten, och oskyldiga Falun Gong-utövare steg in i den innan de visste ordet av. Nästa avsnitt kommer att analysera detta ämne.
Några förtydliganden
Det påstås att utövare av Falun Gong ”omringade” Zhongnanhai eftersom de bildade en cirkel runt området. Det här arrangemanget var i själva verket framkallat av säkerhetsdepartementet. I den första delen fick vi ta del av ett ögonvittnes skildring av händelserna. Han uppgav att Falun Gong-utövarna leddes av polis till att ta två färdvägar som strålade samman utanför huvudentrén till Zhongnanhai och på så sätt bildade en cirkel. Till och med när detta vittne berättade för oss om dessa fakta tänkte han inte på att polisen hade lurat folket. Han uppgav bara rakt upp och ner vad han hade sett. Många människor, inklusive Falun Gong-utövare, var inte medvetna om situationen efter att ha läst hans beskrivning. Det var inte förrän 24 juni som en del utövare påpekade denna komplott i en artikel som de publicerade på internet.
Det nämndes i del två att Säkerhetsdepartementet hade tre dagar innan händelsen den 25 april mottagit information och höll en noga uppsikt över situationen. De valde att inte rapportera om informationen och att istället hellre ta kritik efteråt. Det rapporterades också att He Zuoxiu sa följande när han tillfrågades om att kommentera händelsen: ”I nuläget vill jag inte komma med en kommentar för jag vill inte röra till hela arrangemanget.” Planerade vissa människor inom en del regeringsdepartement händelsen den 25 april? Kan artiklarna av He Zuoxiu och arresterandet av Falun Gong-utövare av Tianjins säkerhetstjänst alla ha varit små fällor som var delar av en större huvudplan?
Falun Gong-utövare åkte till Peking endast för att rikta en vädjan.
Som redan här nämnts i del två, åkte utövare till Peking och Tianjin på grund av att det inte fanns något annat sätt att rapportera sanningen. Tillvägagångssättet som de valde kallas för ”vädjan”, vilket är en rättighet som är skyddad i kinesisk lag. Enligt paragraf 41 i Folkrepubliken Kinas grundlag har medborgare rätt att framlägga kritik av och förslag till vilken som helst nationell institution och dess personal. Medborgare har rätt att överklaga, lämna in stämningsansökningar eller säga sin mening till nationella institutioner när det handlar om något uppförande från institutioner eller dess personal som bryter mot lagen eller misslyckas med att uppfylla sina ansvar. Det står skrivet i den 10:e balken i den kinesiska ”vädjandekodexen” att spörsmål i vädjandeprocessen ska framläggas för berörda verkställande departement, eller till en nivå högre, eftersom dessa departement har den lagliga rätten att fatta beslut. Samlingarna av Falun Gong-utövare i Tianjin och Zhongnanhai ska därför inte betraktas som demonstrationer.
Efter det att Tianjins säkerhetstjänst arresterade utövare den 23 april, samlades en del utövare på staden Tianjins vädjandekontor bara för att vädja och lägga fram fakta. Vädjan blev dock inte väl mottagen. Istället blev omkring 40 ytterligare människor arresterade. Som följd av detta var utövarna av Falun Gong tvungna att vädja till nivån ovanför Tianjins stadfullmäktige vilken är centralregeringen i Peking. Utövarna vandrade inte runt på gatorna, varvid det inte kan kallas för en parad. De hade inte banderoller eller plakat, varvid det inte kan kallas för en demonstration. I Kina kräver en vädjan inte en tillståndsansökan hos den offentliga Säkerhetstjänsten. Varje utövare representerade endast sig själv och ville rapportera om den orättvisa behandling han eller hans vänner och släktingar hade upplevt. Överklagandena i Tianjin och Peking bröt inte mot några förordningar.
Li Hongzhi har alltid lärt utövare av Falun Gong att de inte får bryta mot lagen. Varje genuin utövare håller sig till denna undervisning, en av Falun Gongs principer, och skulle inte bryta mot lagen. Därför behöll utövare alltid ett fridfullt och vänligt uppförande alltigenom händelserna. De var ordningsamma och samarbetade med polisens arrangemang och anvisningar. De stod där personalen från vädjandekontoret och trafikpolisen sa åt dem att stå, medan de väntade på att bli mottagna av regeringstjänstemän. Det fanns inga plakat eller slogans under hela processen, och inte heller blockerades trafiken. Utövare plockade till och med upp allt skräp som fanns på marken i området. Sådana detaljer rapporterades av internationell massmedia.
Händelserna vid Zhongnanhai planerades inte av Li Hongzhi eller någon genuin Falun Gong-utövare.
I den tiotusenordiga rapporten som sammanställdes av den kinesiska säkerhetstjänsten, anklagades Li Hongzhi för att ha varit i Peking dagen innan den 25 april och för att ha orkestrerat hela händelsen bakom kulisserna. Faktum är att Li Hongzhi gjorde ett stopp i Peking på vägen till Australien där han skulle delta i en konferens inom Falun Gong, men han var inte i Peking den dagen. För att sänka kostnaden för sin flygbiljett gjorde han uppehåll under resan, dels i Peking och dels i Hongkong. Han stannade i Peking under transittiden som var 48 timmar och lämnade Peking den 24 april för Hong Kong. Den kinesiska regeringen hävdar att det här inte var en tillfällighet och att han planerade saker emedan han använde flygtransiten som en ursäkt. Som det uppgavs i del två, finns det dock också folk som tror att händelsen vid Zhongnanhai planerades av ett fåtal människor från säkerhetsdepartementen. Vi vet inget säkert och inte heller vill vi spekulera om vem som planerade händelsen vid Zhongnanhai. Vi vill endast ifrågasätta de falska anklagelserna, att Li Hongzhi skulle ha arrangerat det hela.
Den kinesiska regeringen undrade hur så många människor kunde anlända till Zhongnanhai samtidigt, utan någon sorts organisation. I själva verket berodde det till största delen på att utövarna spred informationen i sina personliga nätverk och på deras övningsplats. Falun Gong sprids mestadels genom individuella utövare som, efter att personligen ha haft behållning av metoden, berättar om den för vänner och familjer. Många människor övar med grupper i parker. Genom dessa personliga nätverk kunde vilken aktivitet som helst på kort tid bli känd för många människor, utan att ha en organisation och utan någon speciell utsedd person för att planera det.
Hur 10 000 människor kan samlas utan att vara ”organiserade”
Tvivel angående hur 10.000 människor kunde samlas i frånvaron av en organisation härrör från en brist på förståelse om Falun Gong. Till att börja med behöver man förstå att utövare arbetar med sin självkultivering dagligen. De försöker att förbättra sig själva, göra övningarna och arbeta på sitt personliga uppförande. De har funnit denna metod utomordentligt bra och typiskt är att man upplever stora mentala och fysiska hälsoförbättringar. Deras hjärtan har berörts på ett djupgående sätt så de tycker om att dela med sig och berätta om dessa förändringar för andra som är i behov. Så när utövare fann att Falun Gong förtalades illvilligt och framställdes på ett oriktigt sätt av massmedia, ville de att det skulle ställas till rätta. De önskade ge sitt perspektiv på saken och ge tidningsläsare möjlighet att känna till sanningen.
Man kan lätt föreställa sig att en person i den här situationen tänker: ”Jag har ingen möjlighet att framträda på TV, få en nyhetsartikel publicerad eller få någon att berätta om min syn på saken. Jag känner mycket starkt för det här, så jag går och uttrycker min åsikt bara.” Vad som är förbryllade, när det gäller samlingen vid Zhongnanhai, är antalet 10.000. Det är lätt att föreställa sig en, två eller tre människor som bestämmer sig för att gå och vädja. Men 10.000 - det verkar som det nödvändigtvis måste ha koordinerats och planerats. Men varför det? Vi talar verkligen om individer som fattar individuella beslut.
Ja, det var mycket folk vid Zhongnanhai, men det är också så att det är många människor som utövar Falun Gong - verkligen många. De flesta åkte inte dit. Varför skulle vi vänta oss bara 10.000 om de som utövar Falun Gong hade haft ledare som koordinerade dem till att göra en stor markering? Ta då i beaktande att det vid den här tiden mellan 70 och 100 miljoner människor utövade Falun Gong i Kina. Det att endast en liten del av alla utövare dök upp för att förmedla att det i deras tycke var något som inte stod rätt till, indikerar att händelsen vid Zhongnanhai utan tvekan var en icke planlagd kampanj.
Ändå har folk svårt att föreställa sig att så många människor gick till Zhongnanhai på eget bevåg. Kan de verkligen ha tagit det beslutet självständigt? Man behöver bara erinra sig de spontana samlingar av människor som dök upp runtom i världen 1980, för att hylla den mördade John Lennon. Folk samlades kring banderoller, målningar, stearinjus, musik och minnesföremål. Vem organiserade allt detta? Vilka kommittéer skickade ut dem? Vem distribuerade fotografierna och skivorna som de hade med sig? Vi vet självklart att det här var människor som spontant följde sina hjärtan. Så var också fallet vid Zhongnanhai.
En del anmärker: ”Disciplinen vid Zhongnanhai beskrevs som högre än den hos den närvarande polisen. Det här kräver träning.” Ja, det skulle kräva en omfattande träning för att få en stor folksamling att bli så disciplinerad. Men tänk om varje individ hade disciplinerat sig själv varje dag under flera år, lärt sig principer och förädlat sig själv till den grad att de impulsiva känsloreaktionerna inte längre fanns kvar, lärt sig att tänka på andra först och tränat på att bli en bättre och bättre människa i varje aspekt av personligheten. Falun Gong är en seriös metod. Varenda en av dessa människor vid Zhongnanhai manifesterade helt enkelt det de hade lärt sig i Falun Gong, genom att följa de principer som på ett andligt vis hade förädlat, berört och upplyft dem. Det här är den beteendestandard som de försöker att upprätthålla varje dag i sina hem, skolor och på sina arbetsplatser, och så vidare. Varför skulle deras uppförande vid Zhongnanhai ha varit annorlunda?
Om man undersöker det hela lite mer grundligt är det inte så svårt att förstå. Det är mycket lättare för en individ att vara disciplinerad än en hel folkmassa. Det här var en folkmassa av disciplinerade individer. Ingen trafik stördes, inga slagord hördes, inga banderoller eller plakat syntes och ingen trakasserade eller förolämpade någon. Falun Gong-utövarna inte bara plockade upp sitt eget skräp, de plockade också upp de cigarettfimpar som poliserna hade slängt. Det här var klart och tydligt ingen politisk protest.
Sammanfattning: Vem har egentligen ”stört den sociala stabiliteten”?
Händelsen vid Zhongnanhai hade sitt ursprung i ett lagligt försök att vädja till en myndighetsinstans. Varför fick det så tragiska konsekvenser? Det var säkerligen inte väntat av de fridfulla Falun Gong-utövare som gick till instanser för vädjande med goda avsikter. Om vi inte hade tagit del av så mycket information som vi nu har gjort och inte försökt finna ledtrådar, hade vi inte kunnat hitta orsakerna till händelsen. Händelsen vid Zhongnanhai planerades inte av Li Hongzhi eller av någon genuin utövare av Falun Gong. Eftersom centralregeringen har varit oroad över det stora antalet utövare och eftersom de har vägrat att tro att Falun Gong inte orsakar några politiska problem, har de tydligen sökt ett sätt att eliminera Falun Gong. Händelsen blev en möjlighet att slå ned och förbjuda Falun Gong för centralregeringen. Den skapade den perfekta situationen som möjliggjorde ett verkställande av deras planer.
Ett TV-program på den statligt drivna kanalen CCTV påstod att en man vände ryggen till sin familj och sina släktingar efter att ha börjat utöva Falun Gong, och istället blev besatt av att göra övningarna dag och natt. Genom att göra så hade denne man faktiskt redan avvikit från en grundläggande princip för utövandet av Falun Gong, nämligen att leva som en normal familjemedlem och arbetande människa och utan att gå till extrem i sin kultivering. Li Hongzhi har upprepade gånger, i många av sina föreläsningar, påmint utövare om vikten av relationen mellan kultivering och arbete och mellan kultivering och familjeliv, och har uppmanat alla utövare att harmonisera sin utövning av Falun Gong med vardagslivets normala aktiviteter. Till exempel säger Li Hongzhi i boken Zhuan Falun:
”Självklart, under kultiveringen i vanliga människors samhälle ska vi under alla omständigheter respektera och lyda föräldrar, vägleda barnen, försöka vara goda och omtänksamma gentemot andra, inklusive dina släktingar. Behandla alla lika, vara snälla mot både föräldrarna och barnen och tänka på andra i allting vi gör. Ett sådant hjärta är osjälviskt, vänligt och barmhärtigt.”(s.197 i den svenska versionen).
Den ovan nämnda så kallade Falun Gong-utövaren är inte en genuin utövare, för han följde i själva verket inte Falun Gongs standard överhuvudtaget.
Utövare av Falun Gong är kända för att vara föredömliga samhällsmedborgare. På arbetet är de flitiga, engagerade och ärliga, är inte intresserade av personliga vinningar och förluster, är strikta med sig själva och vänliga och omtänksamma gentemot andra. Många Falun Gong-utövare i Kina har på sina arbetsplatser blivit utsedda till de bästa arbetarna. I staden Changchun fanns det ett talesätt som cirkulerade bland de som hade till uppgift att anställa arbetskraft, vilket ungefär löd: ”Vi anställer vem som helst som utövar Falun Gong, eftersom vi vill kunna vara lugna i våra sinnen”. I hemmen är utövare av Falun Gong omtänksamma och goda makar, fruar eller barn, som alltid arbetar för att skapa ett fridfullt och harmoniskt familjeliv. Dessa kvaliteter stör inte den sociala ordningen utan tryggar den istället.
Li Hongzhi har klart och koncist sagt att ”Alla Falun Gong-kultiverare måste strikt lyda lagarna i olika länder. Vilka som helst beteenden som bryter mot ett lands politik och lagar tillåts inte av Falun Gongs dygder.” Betoning på medkänsla, harmoni och fridfullhet tryggar ett väl fungerande samhälle och stämmer överens med den kinesiska regeringens önskan att ha ”stabilitet framför allt annat”. Oavsett om de befinner sig på stadens gator, på arbetet eller är med sina familjer, försöker alla utövare av Falun Gong att göra sitt bästa för att hjälpa andra och vara en positiv del av samhället. Istället för att berömma och välkomna Falun Gongs positiva inverkan på samhället har regeringen gjort miljoner och åter miljoner av goda människor till sina motståndare och skapat en egen konflikt - trots att utövarna inte är emot regeringen - med social oro som följd. Föräldrar har släpats iväg till fängelser eller skickats till arbetsläger och tvingats lämna sina barn i sticket, ibland till och med utan tillsyn. Familjer och grannskap har rivits sönder. Mödrar har tvingats förtala sina döttrar, söner har tvingats ange sina fäder och grannar har tvingats att rapportera till polisen om varandra.
Bokstavligt talat är det så att ingen har tillåtits att förbli neutral. Oräkneliga studenter har sparkats ut från sina skolor för att de har utövat Falun Gong. Många vuxna har blivit avskedade från sina arbeten och belagda med höga böter för att ej ha avsagt sig sin utövning. Vem är det då, frågar vi den kinesiska regeringen, som har stört den sociala stabiliteten? Om Falun Gong på något sätt, på något litet sätt, har stört den sociala stabiliteten (och detta kvarstår att visa om det överhuvudtaget har varit någon störning alls), har den kinesiska regeringen utifrån en objektiv betraktelse, överträffat oss hundra gånger om. * * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...