15 november 2001
Den 6 september 2001 gick jag till Tiananmen. När jag stod under landets flagga, rullade jag ut en banderoll och höll upp den högt. Jag ropade från hela mitt hjärta, ”Falun Dafa är en upprätt lära! Återbörda rättvisa åt min Lärare” Mina rop ljöd omskakande. Vid det tillfället kom folk runt omkring mig fram mer och mer och jag såg utländska reportrar bland dem. Två poliser rusade fram emot mig och en av dem tog tag i min banderoll. Men jag hade ju bara ropat två gånger och jag kunde inte sluta nu. Jag måste ropa igen så att fler människor får reda på att Falun Dafa är bra. Så jag uppbådade all min kraft och ropade högt, ”Falun Dafa är en upprätt lära! - Återbörda rättvisa åt min Lärare! - -” När jag såg att så många människor lyssnade på mig, använde jag verkligen all min kraft för att ropa.
En polisbil hade redan anlänt, men jag fruktade ingenting. Två poliser knuffade in mig i bilen. Efter att jag kommit in i bilen öppnade jag ett fönster och ropade igen. Jag såg så många människor på Tiananmen som tittade på mig med beundran och många hade tårar i ögonen. De kanske undrade vart den här gymnasieeleven skulle föras och om hennes liv var i fara. När jag insåg människornas vänliga tankar ropade jag med ännu mer kraft.
Onda poliser knuffade mig och tryckte ner mig på golvet tills vi kom till polisstationen. De knuffade in mig i ett litet rum. En ond polis lindade min banderoll runt mitt huvud och försökte ta ett fotografi av mig. Jag vägrade att låta mig fotograferas.
Därefter flyttade de mig till en annan polisstation, där poliserna uppträdde som ett gäng banditer. Efter att de tagit ifrån mig alla mina ägodelar, frågade de efter mitt namn och min adress. En ondskefull polis sa, ”Var nu snäll och berätta, annars kommer du att förlora din risskål (förlora mitt jobb).” De sa också hycklande, ”Så snart du berättat ditt namn får du gå hem.” Jag svarade inte. Ungefär en timma senare blev de plötsligt fientligt inställda till mig och sa att om det inte fungerade med mjuka metoder skulle de försöka med hårda tag. Sedan drog en ondskefull polis gardinerna för fönstren och en annan polis visade mig ett par handbojor. De frågade mig igen om jag tänkte berätta, annars skulle de tortera mig. Jag ignorerade deras fråga.
De hämtade en tygtrasa och satte för mina ögon. Ytterligare två onda poliser kom och knuffade ner mig med bröstet mot golvet och mina händer i handbojor bakom ryggen. En ond polis trampade mig på nacken och fick mig att kippa efter luft. De satte en stol över min kropp och band fast mina ben med ett rep. Dessutom höll två onda poliser fast mig, vilket gjorde att jag inte kunde röra mig en enda centimeter. Sedan började de chocka mig med en elektrisk batong över hela kroppen. De chockade alla mina känsliga delar, inklusive min rygg, brösten, könsorganen och fotsulorna. Jag skrek av smärta. De sa att de skulle fortsätta att chocka mig om jag vägrade tala om mitt namn. Jag berättade ingenting och de fortsatte att chocka mig tills strömmen tog slut i batongen. Då laddade de batongen igen och fortsatte sedan. Efter att batongen laddats tre eller fyra gånger blev min kropp alldeles bedövad.
Sedan använde de två elektriska batonger samtidigt för att chocka mig. Jag berättade fortfarande ingenting och de fortsatte och jag kände att smärtan var i det närmaste outhärdlig. En ond polis trampade på min hals och min nacke, vilket gjorde att jag inte kunde andas. De försökte uppenbarligen döda mig. Då kunde jag inte klara mer. Jag sa mitt namn och slängdes in i en liten cell.
Jag är bara femton år gammal. Ändå torterade de mig på ett så grymt sätt. Så ondskefulla de är! Då tänkte jag på de Dafa-utövare som vigde sina liv åt att upprätthålla sanningen. Jag måste ta mig ut härifrån och låta folk få reda på hur ondskefulla Jiangs politiska skurkar är. De låter inte ens en gymnasieelev vara. Jag skulle vilja ställa en fråga till de onda poliser som har sålt sig själva till Jiang, har ni inga föräldrar, systrar eller bröder?
Efter att ha tvingat fram mitt namn krävde de onda poliserna att mina föräldrar betalade 4,000 Yuan för att få mig frisläppt. Vår familj lever ett fattigt liv. Mina föräldrar behövde arbeta ett helt år för att bara kunna få ihop 2,800 Yuan. Poliserna sa att det inte räckte, så de lånade 300 Yuan och gav dem totalt 3,100 Yuan.
Därefter fördes jag tillbaka till det lokala ”610-kontoret.” Personalen på fängelset vågade inte ta emot mig när de fick se alla skadorna på min kropp. De var rädda för att jag skulle dö där. Så jag tilläts gå hem för få vård för skadorna på min kropp. Hemma känner jag fortfarande lukten av brännskadorna på min hud. Jag tänkte att ”Jag måste skriva ner vad som hänt så att folk får reda på att ondskans förföljelse fortfarande pågår, men att den inte kan rubba Dafa-utövares orubbliga hjärtan.”
Källa: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2001/12/3/16462.html
Kinesisk version tillgänglig på http://minghui.ca/mh/articles/2001/11/28/20542.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...