Under det tidiga 1970-talet försökte regeringen träna ett stort antal medicinska tekniker som skulle placeras på den avlägsna landsbygden. Då blev kinesisk medicin populär eftersom akupunktur och örtbehandlingar var billiga men effektiva behandlingar. Med tiden hittade långa akupunkturnålar, olika böcker med bilder på örter och en liten människomodell av ett öra täckt med akupunkturpunkter sin väg in i vårt hus.
Jag tyckte mycket om dem fastän att jag inte visste någonting om hur de fungerade. När jag blev äldre så läste jag flera gånger boken 'Compendium of Materia Medica', ett farmaceutiskt mästerverk av Li ShiZhen, en känd forntida kinesisk läkare. Jag var ivrig att komma på hur man kände igen örterna som han nämnde i sin bok. Så jag lärde mig att identifiera "plaintain" som är en frukt som är nära besläktad med bananen. Det är en vanlig frukt i den region av landet där jag bodde. Jag experimenterade t.o.m. med att koka den i vatten och göra den till en vätskemedicin som kan bota diarré. Dessa upplevelser tillät mig att komma i kontakt med premisserna för den kinesiska medicinen och det upprätthöll mitt intresse.
Första gången jag bevittnade den helande kraften i kinesisk medicin var när jag var fem eller sex år gammal. En natt led min yngre broder av bråck. Hans höga skrik väckte grannarna som bodde i samma kvarter och det inkluderar även faster Wang som rökte mycket. En granne använde faster Wangs cigarett för att tillföra hetta ovanför akupunkturpunkten under min brors navel. Denna procedur gjorde faktiskt att han slutade gråta. Han sov hela natten och vaknade inte upp förrän på morgonen. Detta glömde jag aldrig. Det var första gången som jag bevittnade en praktisk användning av kinesisk medicin för att bota sjukdomar och det krävdes inte någon injektion eller medicinintag som det hade gjort i västerländsk medicin.
Senare i mitt liv studerade jag västerländsk medicin, inte kinesisk medicin. Trots att jag var registrerad som en student av västerländsk medicin krävdes det likväl av mig att ta en klass i kinesisk medicin, vilket tillät mig att ytterligare utforska mina intressen i denna slags medicin. Innan jag blev läkare så fick jag verkligen uppleva smärtan och hjälplösheten hos en sjuk person, samtidigt som jag kom att förstå skillnaden mellan kinesisk medicin och västerländsk medicin.
När jag gick mitt andra eller tredje år på college så kände jag en oförklarbar smärta under mitt högra revben. Baserat på hur jag kände och min medicinska kunskap, trodde jag att bara kinesisk medicin kunde bota min åkomma. Jag besökte den kinesiska medicinavdelningen på mitt colleges sjukhus. Min doktor var ganska bra och han kände på min puls med båda händerna samtidigt. Han ordinerade flera doser av små "Bupleurum"-avkok. Smärtan försvann precis efter att jag tagit denna kinesiska örtmedicin. Senare fick jag bekräftat att detta avkok hade kraften att läka stagnerat qi från levern. Min tro på kinesiska medicin grundades vid den tiden då jag kunde se korrelationen mellan min smärta och befrielsen från stagnerad energi i levern.
Senare när jag började få diarré tog jag en massa antibiotika och andra västerländska mediciner. De fungerade inte och jag fick även flera bieffekter av medicinerna. Jag gick för att träffa en läkare på min skolas medicinklinik. Efter att ha hört om min diarré så ordinerade min läkare passande nog en låda med kinesiska patentmediciner, kallade "Agastache", utan att fråga mera. Denna medicin hade en negativ effekt. Den gjorde att hela mitt matsmältningssystem stördes och jag upplevde mycket smärta. Senare fann jag att denna medicin ofta används för att bota diarré som orsakats av kyla. Jag förstod då att den kinesiska medicinen inte bara kan tas godtyckligt. När man behandlar en patient, ska en god doktor i kinesisk medicin veta ifall sjukdomen ligger på utsidan av kroppen eller insidan efter att ha observerat, luktat och frågat ut patienten och känt på patientens puls. Bara efter denna undersökning kan en medicin som passar sjukdomen skrivas ut. Vetenskapen bakom den traditionella kinesiska medicinen är verkligen djupgående och olik den västerländska medicinen. Varje typ av medicin har sin medicinska roll - härskare, minister, assistent eller sändebud. Speciella läkemedel är skapade för att gå in igenom speciella energikanaler eller kärl och lättvindiga användningar av dessa läkemedel kan inte tolereras, såsom fallet med mig när jag sökte behandling för min diarré. Hur kunde läkaren på min skolas klinik någonsin föreställa sig att på grund av sina dåliga läkaregenskaper, ett problem som enkelt kunde ha rättats till av en kinesisk läkare, skulle bli komplicerat och svårt att bota? Lyckligtvis var problemet inte allvarligt nog så att det riskerade mitt liv, men det gjorde mitt liv obekvämt i över tio år. Denna krämpa försvann efter att jag började utöva Falun Gong.
Denna händelse gjorde inte att jag började ogilla kinesisk medicin, istället gjorde den mig medveten om principerna som behövs för att göra behandlingen med urskiljning. Även om sjukdomssymptomen verkar vara desamma så är orsakerna olika och läkemedlen som då skall användas är naturligtvis olika. Så ett läkemedel kan inte skrivas ut för varje person med samma symptom, då du måste förstå den underliggande orsaken eller roten till krämpan eller sjukdomen.
Efter att min krämpa botats av Falun Gong påbörjade jag en klinisk studie av effekten av kinesisk medicin. Bara efter att verkligen ha lärt mig teorierna bakom den kinesiska medicinen förstod jag hur avlägset dess ursprung är och hur djupgående det är. Den kinesiska medicinen är allomfattande och har fått mig att dra slutsatsen att alla sjukdomar måste behandlas på ett differentierat och individuellt sätt. Fastän jag klart och logiskt kunde analysera medicinska fall genom att använda mig av Yin-Yang och den kinesiska medicinens teori om de fem elementen, så kände jag fortfarande att det inte fanns något sätt att riktigt förstå tillståndets ursprung, min förmåga kunde inte täcka behovet och det var svårt att fånga dess sanna essens. Vid den tiden hade jag ingen avsikt att studera djupare i varför det är på det här sättet, men dessa upplevelser talade om för mig att kinesisk medicin har sina unika metoder att bota sjukdomar på och att inte varje person kan bli en läkare i kinesisk medicin. Det är inte lätt att bli en bra sådan heller, men det måste vara möjligt eftersom det finns så många berömda kinesiska läkare i historien. Så var ligger brytningspunkten egentligen?
Fortsättning följer.
http://www.pureinsight.org/pi/articles/2002/12/23/1282.html
Översatt från http://en.clearharmony.net/articles/200212/9120.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...