Varför tvingades jag lämna skolan vid sexton års ålder?

Jag kunde aldrig tänka mig att jag, som älskar att studera, skulle tvingas lämna skolan och min älskade lärare och skolkamrater. Sedan barndomen har utbildningen jag fått motta handlat om att älska mitt land, men älskade jag det orättfärdigt? Vem var det som ändrade mitt älskade land på detta sätt?

Jag lärde mig Falun Gong i Peking 1996 när jag var tio år gammal. Med mina föräldrars hjälp började jag studera böckerna och kultivera mitt Xinxing (hjärtats och sinnets natur och moral). Jag åkte ofta till utövningsplatsen tillsammans med min pappa för att vara med i gruppövningarna. Livet var fridfullt och lyckligt vid den tidpunkten. Efter att ha börjat utöva Falun Gong förbättrades också en ärftlig sjukdom i min luftstrupe i hög grad som jag haft under en längre tid och som varit omöjlig att bota. Mina medicinska kostnader minskade dramatiskt och gradvis behövde jag inte ens spendera ett endaste öre på detta. Jag har inte haft någon sjukdom sedan dess.

Något som jag aldrig kunde förvänta mig hände den 20 juli 1999. I mitt älskade land sänkte sig brutalitet, villfarelse och våld över min fridfulla och lyckliga familj. Eftersom mamma och pappa inte ville gå emot sitt samvete och säga att Falun Gong inte är bra så åkte de till Vädjandebyrån för att vädja och de fängslades många gånger. När jag gick på högstadiet sade polisen – de människor som jag i mitt sinne sett som dem som straffar de onda och belönar de goda – till mig att komma ut ur klassrummet och sade till mig att om jag kunde övertala min mamma om att sluta utöva Falun Gong så skulle de låta mig få besöka henne. Jag ville inte göra detta. Dessa tjänstemän fortsatte tala och förbanna. Just innan de skulle gå pekade en av dem med vidöppna ögon på mig och skrek till mig, ”Jag ger dig en chans till. Går du eller inte?” Eftersom jag kände mig lite rädd och felaktigt behandlad så grät jag, men jag sade bestämt till honom ”Nej, jag åker inte dit!”

Sedan dess har mitt liv inte längre varit så fridfullt. I högstadiet hände dessa ”samtal” mig tre gånger. När jag satt i klassrummet och hade undervisning blev jag plötsligt kallad ut, hotad och utfrågad. Helt oväntat, den 1:a maj, när jag just fyllt femton och skulle ta min slutexamen i högstadiet, använde personal från gatuförvaltningens kommitté och rektorn vid min skola sig av ursäkten att besöka min mor för att lura in mig i en hjärntvättningsklass.

På grund av oron och de oupphörliga trakasserierna kom jag bara in på ett ordinärt gymnasium. Vid den tidpunkten hade min kära mor tvingats lämna hemmet igen och hade inte varit hem på över ett år. Förföljelsen var inte över för mig heller.

I början av september 2002 tog skolsekreteraren och ställföreträdande rektorn mig utomhus för ett till ”samtal”. De frågade mig om jag fortfarande utövade Falun Gong. Jag berättade för dem helt sanningsenligt att jag fortfarande gjorde det. Jag berättade också för dem hur det gagnat mig och att Dafa är bra. Dafa-utövare förföljs och blir orättvist behandlade. Jag trodde att de hade förstått, men helt oväntat kidnappade polisen mig och min far sent en eftermiddag den 28 september och satte oss i en hjärntvättsklass. Ett par dagar senare kändes det som om jag var nära en mental kollaps. Den enorma pressen och de ändlösa lögnerna gjorde att jag varje sekund kände mig kvävd. Jag ville gråta men hade inga tårar. Till sist var jag tvungen att sluta gymnasiet och vandra omkring hemlös som min mor.

Jag vill säga högt, ”Det här är inte vad jag önskade! Det här är ett val mot min vilja.” De av er som blev arga för att ni misslyckades med att hjärntvätta mig, vill ni veta varför jag inte uppskattade er när ni försökte med er så kallade ”räddning” av mig medan ni själva var bedragna?

När ni konfiskerade vår lägenhet och sade att ni skulle annullera min kvalifikation för inträdesproven till gymnasiet under påtryckningar, vet ni varför jag inte berördes av detta?

När ni hjälpte en tyrann att göra onda saker och sade att om jag fortsatte med att utöva Falun Dafa så skulle ni skicka mig, en flicka som inte ens är 18 år och som inte gjort något som är fel, till ett arbetsläger, vet ni varför jag var så bestämd och orubblig?

När ni var fullkomligt rasande och återigen vill arrestera mig för att förfölja min ytterligare, vet ni varför jag fortfarande vänligt bad er om att göra goda gärningar? Jag gjorde det därför att Falun Dafa är bra! Det är på grund av att ”tvång kan inte ändra människors hjärtan”.

Jag vill säga er: Dafa är oförstörbar. Bara de som tror på Sanningen kommer att få en lysande framtid! Gör inte fler saker som kommer att skada dig och andra. Mitt land och folket som jag älskar: Snälla, vakna upp!

Översatt från http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2003/1/4/30519.html