Tre kvinnor torterade i staden Ankangs fängelsesjukhus i Shan’xiprovinsen

53-årige Zhang Jinlan dömdes olagligt till ett år i tvångsarbetsläger år 2000 för att ha åkt till Peking och vädjat. I tvångsarbetslägret vägrade hon att ge upp sin utövning. I december 2001 släpptes hon. När hon kom hem lånade hon lite pengar för att resa och åkte till Peking en andra gång, men togs tillbaka hem. Hon dömdes till ytterligare ett år i ett tvångsarbetsläger, men lägret ville inte ta emot henne. Det kvinnliga fånglägret förflyttade henne till ett annat lokalt fångläger. Hon sattes i bojor i fem månader. Båda hennes ben var såriga, täckta med var och rinnande blod. Polisen tvingade henne också att sköta om en intern i en dödscell. Senare skickades hon till en hjärntvättsklass som organiserades av 610-Byrån från staden Xian, men hennes tillit till Falun Dafa kunde inte rubbas genom några som helst medel.

Zhang Jinlan är en kvinna från landet och har bara två års grundutbildning. Tack vare hennes upprätta tankar och beslutsamhet att utöva Falun Dafa, släpptes hon från hjärntvättsklassen. Hon skickades dock senare till fängelsesjukhuset i staden Ankang, Shan'xiprovinsen som sköts av den allmänna säkerhetsbyrån. Hon började hungerstrejka för att protestera mot förföljelsen. En polisläkare injicerade en okänd drog i henne som snabbt orsakade att hennes hela kropp förlamadesoch hon blev medvetslös.

De kallhjärtade poliserna gav henne injektioner på det här sättet i sju dagar. Ingen fanns på plats för att se till henne. Under de första dagarna med de här injektionerna började hennes kropp att få variga sår. Efter sju eller åtta dagar med dessa injektioner såg hon ut att vara döende, först då skickade sjukhuset ett meddelande om ”kritisk situation" till hennes familj och hon fördes hem. Nu är hon förlamad, sängliggandes och kan inte känna igen andra. Hennes underkropp är varig och sårig. Själva anblicken är alltför skrämmande att se. Som om inte det skulle vara nog, är hennes hem under bevakning av 610-Byrån och hennes telefon är avlyssnad.

Liu Aiying dömdes till två års fängelse i ett tvångsarbetsläger för att i juli 1999 ha åkt till Peking och vädjat. I lägret gav hon inte med sig av trycket och skickades i fem månader till en hjärntvätssklass där hon utsattes för övergrepp. Liu släpptes från hjärntvättsklassen tack vare hennes starka upprätta tankar. För att låta mer människor få veta sanningen om Falun Dafa, satte hon ut anslag på gatorna med; ”Falun Dafa är bra”, ”Falun Dafa är upprätt” och ”Livet behöver Sanning-Godhet-Tålamod”, men arresterades olagligt av polisen. När hon knuffades in i en polisbil, ropade hon till människor på gatorna: ”Falun Dafa är bra, Sanning-Godhet-Tålamod är bra.” Folket runt omkring henne diskuterade saken och var förvånade att Falun Gong-utövare fortfarande förföljs.

Efter att ha blivit olagligt fängslad började hon hungerstrejka. Polisen tvingade kriminella att tvångsmata henne tre till fyra gånger om dagen. Hennes läppar sträcktes ut tills de skadades; de två sidorna av hennes näsa var totalt förstörda av ingrepp. Kriminella täckte hennes ansikte med en handduk, stod sedan på henne eller slog hennes huvud mot väggen genom att hålla i hennes hår, vilket orsakade att hennes huvud dramatiskt svullnade. De stod uppe på henne, vilket orsakade att hennes armar blev såriga, och bröt flera revben. De stod på hennes underkropp vilket orsakade att hon urinerade blod. Insidan av hennes lår klämdes till den grad att de täcktes av mörka sår. Hennes ansikte täcktes med sår och var groteskt svullet. Torterad som hon var, fick hon också lida av att bli matad med rör som stacks ner i hennes mage. För att motstå tvångsmatningen, bröt hon sönder ett tjockt rör med sina tänder. Efter nio dagar av tortyr, skickades hon till fängelsesjukhuset i staden Ankang. Polisen band fast henne till en säng i flera timmar varje dag och injicerade henne med en okänd drog. Att använda toaletten var till och med förbjudet, vilket tvingade henne att göra sina behov i sängen. I den kalla vintern lämnades fönsterna öppna och sondslang sattes titt och tätt in i hennes mage genom hennes mun. Efter mer än sex dagars tortyr, kräktes hon blod. Endast då informerade sjukhuset hennes familj om den kritiska situationen och hon fick komma hem. Väl hemma kände hon sig väldigt svag och hade smärta i hela kroppen, hon kräktes upp galla. Hon kunde endast ligga i sin säng, oförmögen att kunna röra sig.

Sun Yuncheng är anställd på ett satellitspårningscenter. I december 2000 dömdes hon olagligt till ett och halvt år för att ha varit i Peking och vädjat och släpptes i juni år 2002. Under interneringstiden tvingades hennes man (en tillföreträdande chef för en division) sluta sin militärtjänst efter press, vilket orsakade skilsmässa. Hon förlorade sin familj, sitt jobb, sin lägenhet och blev en hemlös person. Den 12 september 2002 sökte polis från Beilin polisstation olagligt efter Dafa-utövarens Wang Xiuyings hem. Sun Yuncheng bodde tillfälligt i Wangs hem, hon hade sina 41700 yuan med sig, vilket var hennes del av ägodelarna i skilsmässan och 1700 som fickpengar. Eftersom hon inte hade någon legitimation på sig, tog polisen alla hennes pengar, under förevändning att hon inte hade någon legitimation och dessa pengar var för Falun Gong-aktiviteter.

Polis från Beilin polisstation arresterade henne olagligt och förhörde henne i två dygn medan hennes händer var handfängslade, en hand var sträckt över hennes skuldra mot hennes rygg och den andra sträckt från midjan till ryggen och sedan fängslade tillsammans. Handfängslingen skar in i hennes kött och slet av hennes hud. Senare hängdes hennes händer upp över hennes huvud och hon tvingades att sitta på huk i över tio timmar. Vid den tiden använde polisen pinnar för att vrida hennes armar. Hon sade ingenting. Då polisen inte kunde komma på några mer metoder att tortera henne med, internerade man helt enkelt henne.

För att protestera och motstå förföljelsen mot henne, började hon hungerstrejka, och skickades till fängelssjukhuset i staden Ankang där hon fortfarande hungerstrejkar. Då hon inte ville tillåta injektioner ropade hon, ”Falun Dafa är bra” och polisen slog henne i ansiktet. Varje gång innan hon blev injicerad bands hon fast till en säng i tio timmar, vilket emellanåt orsakade sår i hennes händer. Hon lyckades att kasta av banden några gånger och bröt isär injektionsslangarna. Ibland lämnades Dafa-utövare att sova på en tom säng utan något täcke eller lakan och tilläts inte att använda toaletten, vilket tvingade dem att urinera i byxorna eller i sängen. Under sin hungerstrejk, kräktes hon upprepade gånger gul vätska och hennes urin var rödfärgad. En del nätter var det omöjligt för henne att sova. Till och med i en sådan situation tvångsmatades hon och hade extrema smärtor i magen. Eftersom hon inte samarbetade med dessa kallhjärtade poliser var det väldigt svårt att stoppa in sondslangar i hennes mun. Men fängelsepolisen brydde sig inte om hennes liv, de stack med våld in slangen in i hennes mun. Ibland sattes slangen in i hennes luftstrupe. Nästan varje gång blödde hennes näsa eller mun på grund av slanginstickningen. En gång när fängelsepolisen misslyckades med att sticka in en slang i henne mun efter tio försök, slog den argsinte översjuksköterskan Liu Qi henne hårt i ansiktet. Sun vägrade ta någon medicin och insisterade på att utöva Falun Gong och sände upprätta tankar. När polisen hade slut på idéer var man tvungen att ringa hennes familj för att ta hem henne. Men hon har ingen laglig adress och är fortfarande hemlös.



Ansvariga för förföljelse av Dafa-utövare i fängelsesjukhuset i staden Ankang, Shan'xiprovinsen:

Police head nurse Liu Qi, Dong, Cheng, section chief Wei Yujun, Hong Kui; Criminals Gao Ming, and Dong Hongtao.


Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2003/1/14/30869.html