Polen: Tre Falun Gong-seminarier på Lodz universitet

För en tid sedan talade några utövare med en redaktör vid en studenttidning om förföljelsen av Falun Gong. Chefredaktören hade sedan tagit ett sådant intryck av det redaktören berättat för honom, att utövarna gavs två helsidor till en artikel, där man även fick ha med en bild av meditations-övningen.

En vän till utövarna som läst artikeln, arrangerade sedan tre seminarier på Lodz universitet, där utövarna informerade de anställda och studenterna vid universitetet om Jiangs regims förföljelse.

Ett gift par, där båda var Falun Gong-utövare, höll i presentationen. Mannen har utövat en tid, men hans hustru har bara utövat i några månader och var vanligtvis blyg. Han såg framför sig hur han skulle vara den som talade, medan hon inte sa någonting. Men under seminariet talade hon med både visdom och övertygelse. Hon började med att presentera fakta om förföljelsen för att sedan tala från sitt hjärta, om hur hon personligen främjats av att utöva Falun Dafa.

Bland åhörarna fanns fanns det en student som tillbringat 14 månader i Kina. Till en början var han lite fientlig och sa saker som, "Jag har faktiskt varit där. Jag var t om med om en visning av ett arbetsläger och jag såg då inga tortyrredskap eller människor som behandlades illa". Den kvinnliga utövaren, som var väl bekant med polsk historia sa, "Kommer du ihåg berättelserna om de judiska gettona i Warszawa under andra världskriget? Människorna runt omkring fortsatte med sina liv som om ingenting särskilt skedde innanför de där murarna. Men på insidan var det en helt annan värld; mord, tortyr, svält och sjukdomar. Men de på utsidan visste ingenting, eller så var de så rädda för nazisterna att de inte vågade tänka på det eller erkänna det, än mindre göra någonting åt det. För de mer enträgna utomstående observatörerna beskrev man judarnas levnadsförhållanden som genomgående goda, eller bjöd in dem på guidade visningar av vissa områden, där man aldrig fick se annat än vad myndigheterna redan innan tänkt sig att man skulle få se". Åhörarna nickade i samförstånd.

Hon fortsatte att tala om vad Falun Gong betydde för henne. Diskussionen omgavs av en atmosfär som gjorde det lätt och naturligt att tala. Hon sade sedan att under resentationen kände hon det som om det inte bara var hon som talade, utan att hon även fick hjälp av en mycket mäktig kraft.

Efter att alla tre seminarierna var genomförda sade mannen till sin hustru, "Enligt mitt tycke var det sista seminariet det bästa. Då hade jag sett att du klarade dig på egen hand och jag kunde släppa min oro. Allt kändes helt naturligt, att tala om sina personliga erfarenheter och förföljelsen kom allt av sig själv. T o m en professor som bara ville tala om grupper och politik och som hela tiden försökte plocka isär det vi sa tystnade och började ställa frågor om Falun Dafa istället. Efter en stund kändes det som om vi alla var gamla vänner som satt där och samtalade. Jag känner också att det är mycket viktigt att vi talar på ett sätt som berör åhörarnas hjärtan, hellre än att förmedla en viss mängd information. Först då trorjag att människor kommer att se Falun Dafa för vad det är och vilka vi utövare verkligen är."

Översatt från: http://en.clearharmony.net/articles/200301/9531.html