Mina nio år av Dafa-kultivering

Jag har utövat Falun Gong i mer än nio år och har upplevt många svårigheter under denna tid. Mina medutövare har bett mig skriva om mina erfarenheter för att hjälpa till i Fa-upprätandet och för att avslöja ondskan.

Ödesförbindelse

Jag föddes i en välbärgad familj men på grund av att en spåman sade att mitt öde inte var bra övergav min familj mig vid en vägkant. Jag adopterades av en fattig familj som var buddhister. Min fosterpappa dog när jag var ung. Min fostermamma tog med mig för att tigga mat och till tempel för att dyrka Buddha. När jag var fem år gammal och tittade utanför dörren såg jag en skinande människa komma ner från skyn. När jag var åtta år såg jag två drakar på himlen när jag högg ved i skogen. De här två synerna förbryllade mig alltid. Var det gudar från himlen? Efter detta var jag fast besluten att kultivera Buddhaskap.

Jag trodde på buddhismen när jag växte upp. Jag åkte överallt för att finna lärare, konverterade i ett tempel och donerade mycket pengar för att hålla templet igång. Att hitta en sann mästare var dock svårare än att stiga upp till himlen. Jag tänkte inte så mycket vid den tiden utan hade bara en önskan om att tro på Buddha. På detta sätt skapade jag en ödesförbindelse med Dafa.

Eviga minnen

Den 21 juni 1994 berättade en utövare för mig att Läraren skulle föreläsa i Jinan, Shandongprovinsen. Min vän sade, ”Du tror på Buddha och detta är ett sällsynt tillfälle!” När jag hörde detta köpte jag omedelbart en tågbiljett. Jag fick diarré så fort jag steg på tåget. Som tur var satt jag precis bredvid toaletten, för jag hade diarré ett helt dygn. När tåget nästa dag anlände till Jinan försvann diarrén. Först efter att Läraren hade genomfört sin niodagars föreläsning insåg jag att Läraren redan innan jag träffade honom hade börjat eliminera sjukdomskarman.

Den 22 juni, första föreläsningsdagen, satt jag på golvet på första raden närmast Läraren. Jag var i ett mycket känslosamt tillstånd och tog många fotografier av honom. Läraren korrigerade mina tankar och sade, ”Ta inte fler bilder, annars får du akta din kamera.” När jag försökte ta kort igen kunde jag inte få upp avtryckarknappen och när filmen framkallades fanns det inga bilder.

Varje dag under kursen gick Läraren runt för att korrigera våra övningsrörelser. När han kom nära mig kände jag en ström av energi som kom strömmande emot mig och som gick igenom kroppen och justerade alla onormala tillstånd i kroppen. Jag kunde inte hejda tårarna. Jag visste inte hur jag skulle tacka Läraren.

På femte dagen tillät Läraren oss att ta kort på honom tillsammans med utövare från olika regioner. Temperaturen var 39oC [102oF] och Läraren svettades. Ändå gick han runt för att ta bilder tillsammans med oss. Läraren satt med oss utövare från Wuhan, Hubeiprovinsen. Med ett leende sade han, ”Ni Wuhanutövare får specialbehandling. Vi kommer att tillåta att ytterligare ett kort tas.” Vi kände oss alla upprymda.

Sista föreläsningsdagen var till för att besvara frågor. Den första frågan jag ställde var om man fortfarande kunde dansa på diskotek efter att man börjat utöva Falun Gong. Läraren log och svarade, ”Du kan dansa som du vill. Efter ett tag kanske du inte vill dansa.” Alla skrattade. När jag minns situationen känner jag bara glädje.

Varje dag efter föreläsningarna samlades många elever runt Läraren och Läraren pratade alltid med eleverna med ett leende på läpparna. Efter att den sista föreläsningen var slut stod Läraren vid entrén och såg på när eleverna gick därifrån. Han bad chauffören att ta alla elever som köpt biljett med avgång på samma dag till stationen, tills alla eleverna hade åkt. När jag tittade bakåt på Lärarens rygg kunde mitt hjärta inte få ro. När jag minns dessa oförglömliga dagar strömmar tårarna ner för mitt ansikte.

Utövarna ser fram emot Dafa

Efter att ha kommit tillbaka från Jinan ”såg” jag ofta Läraren. En gång när jag var i ett halvsovande tillstånd klättrade jag upp för ett berg och såg ett stort tempel på toppen. Himmelska soldater stod vid sidan av templet. Jag tittade in och såg Läraren föreläsa om Fa på en öppen yta. Han omgavs av underbara gudomar som lyssnade på honom och bar gamla dräkter. Jag satte mig också på golvet och lyssnade på Läraren. Jag såg Läraren vid flera andra tillfällen i mitt hus och på den båt jag arbetade. Mitt sinne var mycket klart i de situationerna och jag insåg att Läraren uppmuntrade mig att aktivt gå framåt i min kultivering.

Jag arbetade på en passagerarbåt på Yangtzefloden. Jag tog på mig uppgiften att leverera Zhuan Falun (huvudboken inom Falun Gong) till utövarna i Jiangxi- och Anhuiprovinsen och i städerna Nanjing och Shanghai.

I början av 1995 publicerades Zhuan Falun. Varje bok fick delas av två utövare och en del utövare på landsbygden kunde inte ens köpa boken. När en utövare i en by i Jiangxiprovinsen hörde att jag skulle leverera boken gick han flera mil på natten och väntade på oss vid en fartygsdocka i staden Jiujiang. När han slutligen fick flera exemplar av boken blev han så upphetsad att han stadigt höll böckerna mot bröstet. Detta var det han hade önskat sig under lång tid.

En snöig dag i februari 1995 var min båt tre timmar försenad. Utövarna från Nanjing hade väntat i flera timmar i snön. När de fick syn på båten studsade de upp och utropade, ”Båten kommer! Båten kommer!” Jag blev djupt berörd av att se utövarnas iver i sin väntan på Dafa. Tyst beslöt jag mig, ”Från hjärtat rädda alla varelser, stödja Mästaren gå i världen” (”Stödja Fa” från Hong Yin)

Varje gång båten lade till kallade jag snabbt på en taxi för att leverera böckerna till dockan. En regnig och blåsig dag var hela min kropp genomdränkt medan jag transporterade buntar med böcker till båten. Besättningsmedlemmarna såg att jag arbetade hårt och trodde jag gjorde affärer. De sade till mig, ”Din affärsverksamhet är så omfattande att människor längs hela Yangtzefloden kommer för att få varor av dig. Du måste ha tjänat flera hundra tusen yuan i år.” Jag svarade, ”Bara flera hundra tusen? Det jag får är en ovärderlig gåva som inte kan köpas, oavsett hur mycket pengar man spenderar!” Allihop stirrade på mig. Jag ville dock inte förklara mer för dem så jag avslutade samtalet med ett leende. Trots att jag betalade en del pengar för att transportera böckerna sålde jag dem till utövarna till lägsta pris med mängdrabatt.

När jag tänker tillbaka skulle jag verkligen ha pratat mer med besättningsmedlemmarna och visat dem Dafas förunderlighet. Jag oroar mig för att de har bedragits av Jiangregimens lögner.


Översatt från:
http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2003/1/22/31182.html
Kinesisk version: http://www.minghui.cc/mh/articles/2003/1/10/42531.html