en mjuk, ung lotusblomma välkomnar morgonsolen.
Dess stjälk är rak och stark.
Dess kronblad är upprätta och fulla av liv.
Lätt i vinden, dess doft blandas med morgondaggen.
På andra sidan världen, vid utkanten av en stad, kanske många städer,
kan polisens fotsteg höras
skvalpandes genom vatten, brytandes kvistar, böjandes gräset.
Medan de jagar, krossar de en ensam lotusblomma.
I månskenet, högt i skyn bortom deras räckvidd,
Hela kosmos kan se –
Det finns de som vinner i livet och det finns de som förlorar i livet.
In i natten fortsätter jakten.
Ödet jagar polisen.
Polisen jagar varann.
De som följer en ond väg kan aldrig krossa själarna
hos de dyrbara lotusblommorna på den sidan världen.
Deras rötter är djupa.
Deras ödesförbindelser sträcker sig över tusentals år,
uthärdar allt, bär allt, bemöter ondska med godhet för hela världen att förstå.
När de möter tortyr, så omfamnar deras hjärtan Zhen, Shan, Ren (1).
När de bedras, så säger deras läppar bara sanningen,
erbjuders räddning till dem som bedrar.
När de orättfärdigt orsakas lidande,
lyfter deras barmhärtighet dem till ett plan,
där inga fångar eller vakter
någonsin kan fängsla deras hjärtan eller sinnen.
Deras plats i kosmos är utom tvivel.
Deras färd närmar sig sitt slut.
På ett ögonblick kommer alla att se: lotusen lever för alltid…
(1) Sanning, Godhet, Tålamod
Översatt från: http://www.clearharmony.net/articles/200301/9731.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...