Min nya förståelse efter resan till Los Angeles

Denna artikel skrevs efter författarens erfarenheter på Los Angeles Fa-konferens, då Mästare Li gav en föreläsning. Jag visste att jag skulle träffa vår Mästare. Jag hade förutspått det. Jag väntade väldigt entusiastiskt, men jag hade ingen speciell känsla när jag såg honom stå där på plattformen. Mästare Li stod långt borta, precis som jag hade sett på TV. Jag kunde ingen kinesiska och förstod inte heller översättningen till engelska speciellt bra. Gradvis började jag känna att Mästaren verkade ledsen och jag kände mig obekväm själv. Det verkade som om min otillräckliga förståelse, min förvirring och min obeslutsamhet gjorde honom ledsen.

Senare så såg jag Mästaren igen utanför lobbyn på konferensen. Han skakade hand med mig. Jag kommer inte ihåg om jag sade, ”trevligt att träffa dig” eller någonting oklart som ”oh-oh”. Jag missade tillfället. Det var inget som jag hade förutsett, att se vår Mästare på så nära håll och skaka hand med honom. Denna gång så kände jag Mästarens oändliga välvilja, så vänskaplig och mottalig. Jag frågade mig själv om jag verkligen förstod Dafa och vad jag hade gjort för Dafa.

Med hjälp av en kinesisk medutövares översättning så förstod jag något som jag inte hade förstått tidigare. Jag visste det innan men var inte så klar över det. Dafa-utövare idag deltar i Fa-upprätandet hellre än att studera hemma, göra övningarna och uppföra sig som en god person. Förutom det så händer det ingenting utan orsak. Du kan kliva upp ett steg eller kliva ner ett annat. Varje dag är en ny utmaning precis som att simma i en sjö, vi måste inte bara jobba hårt, utan även se upp för vågorna då de ständigt förändras.

Den andra dagen i paraden så förstod jag mer: Vare sig man har en konversation med någon, ger en förklaring eller delar ut flygblad, så är allt det att förklara sanningen. Jag började känna att vi alla är tillsammans. Vi är partiklar precis som en medutövare fortsatte att säga, ”Vi deltar i paraden tillsammans och vi är enade som en helhet.”

Det är fortfarande en sak vilken jag skulle vilja dela med er alla: Anledningen till att åka till Los Angeles var för att träffa dessa utövare som har utövat under lång tid. Jag träffade dem. Jag är väldigt imponerad av deras beslutsamhet och förståelse av Dafa. Jag kände också att gapet mellan dem och mig var mycket stort. Jag såg även en annan sida hos vissa – var arroganta och deras brist på utbildning. Men varför såg jag det? Kanske behövde jag titta inåt på mig själv som vår Mästare lär oss. Allas vägar är olika, upplysningsförmågan är olika och så är även vår nivå i kultiveringen. Var min avsikt att se exakt hur många människor som gjorde ett bra arbete och att undersöka Dafa? Varför kritiserar jag alltid andra? Jag ska fråga mig själv varje gång som jag ser en utövare som inte gör ett bra arbete, ”är jag en genuin kultiverare?”

Översatt från: http://www.clearharmony.net/articles/200303/10900.html