Ett oförglömligt telefonsamtal

Av en kinesisk utövare utomlands

För ett halvår sedan berättade en annan utövare detta för mig:

En dag fick den här utövaren ett telefonsamtal från en man. Denne man sade att han snart skulle lämna landet och att han därför ville säga farväl innan han reste. Utövaren hade bara hört den här mannens namn en gång tidigare, men hade aldrig sett honom i verkligheten. Så han frågade honom var han hade fått hans telefonnummer ifrån. Mannen svarade lugnt: ”Jag har alla era telefonnummer och för att säga dig sanningen; så är jag egentligen en säkerhetsagent. Det är sant! För ett halvår sedan kom jag hit från Kina och låtsades vara en Falun Gong-utövare. När jag kom hit hade jag med mig all er kontaktinformation. Min uppgift var att komma i kontakt med er, och sedan samla in information. Men jag har aldrig använt något telefonnummer förrän fram tills nu. Jag ville studera er först, för att upptäcka om det fanns någonting misstänkt hos er.

Det ingick i vårt arbete att läsa Zhuan Falun. Jag kände att boken verkligen var bra, men jag trodde inte på att sådana goda människor kunde existera i verkligheten. Jag hade alltid trott att det funnits andra planer med. Så jag höll ett vaksamt öga och tog inte kontakt med någon. Efter ett tag, upptäckte jag att ni verkligen försökte leva efter principerna i boken - att försöka bli goda människor. Jag har inte gjort någon skada för Dafa och kommer heller inte att göra det i framtiden. Mitt nästa uppdrag har ingenting med Falun Gong att göra så oroa er inte för det.

I er bok förresten, så talar er lärare om övernaturliga förmågor och jag tror på allt det. Eftersom jag personligen har upplevt detta. Som barn växte jag upp på landet. En dag när jag höll på och leka med några andra barn, kunde de plötsligt inte se mig längre och hittade mig inte. De var säkra på att jag inte hade gått därifrån, så de satte igång och leta efter mig i byn. I början var det bara barnen som letade efter mig, men sedan började föräldrarna och barnen i byn att leta efter mig. Jag var hela tiden nära dom. Jag var inte helt säker på om de kunde se mig eller inte, så jag trodde att de kanske lekte någon lek med mig, så när de gick och letade jag följde efter dem. Sedan insåg jag att det inte var någon lek utan att de faktiskt inte kunde se mig och att de letade efter mig på riktigt. Jag tyckte det var ganska roligt, så jag fortsatte och såg hur de blev allt oroligare. Två timmar senare var de så frustrerade och sa att jag absolut inte kunde vara i byn. De visste inte vad de skulle göra. Så jag ställde mig mitt bland dem och ropade, ”här är jag, varför ser ni mig inte?” Efter det blev jag synbar för alla igen. De kände sig alla konstiga, och det gjorde även jag - hur kom det sig att de inte kunde se mig? Jag hade ju varit där hela tiden!

I många år var detta ett mysterium för mig. Men när jag läste i Dafa-böckerna, förstod jag att det var en slags övernaturlig förmåga, jag hade bara inte insett att jag hade en sådan här övernaturlig förmåga, så jag tror även på de andra slags övernaturliga förmågorna som er lärare har beskrivit.

Jag kommer inte att skada Dafa, det är bara det att jag inte insåg hur goda ni faktiskt är.

Om ni har möjlighet, kan ni även ge ett gott råd till den där utövaren som alltid hittar fel på sin man, att hon bör söka inom sig själv först, ni borde berätta det för henne ...”

Utövaren som berättade den här historien för mig log och det gjorde även jag.

Översatt från: http://clearharmony.net/articles/200303/10926.html