Godhjärtade människor kan inte hitta ett endaste stycke fridfull jord i landet Kina

Min familj är väldigt fattig, min mor hade alla sorters sjukdomar. Hon var alltid utmattad efter tungt arbete. Fastän min far reste överallt var vårt liv mycket tufft. Sedan jag var väldigt ung har jag oroat mig för vår framtid. Min mor trodde alltid fromt på Gud, men såg jag inget hopp tills mina föräldrar började lära sig Falun Dafa 1998. Min far kunde förut lätt tappa humöret. Efter utövandet blev han snällare. Min mor återhämtade sig mirakulöst från sina sjukdomar och hennes ansikte glänste av hälsa. Jag såg Falun Dafas mirakel och det fanns hopp i mitt hjärta. Fastän jag inte formellt utövar Falun Dafa, beundrar jag Falun Dafa från djupet av mitt hjärta och var stolt över att leva i den här familjen.

De ogrundade attackerna mot Falun Gong verkade emellertid utplåna himlen och mörklägga jorden. Mina föräldrar, min farbror, moster och min 77-åriga mormor arresterades. Jag var ung och lämnades ensam hemma. Vid den tiden stod jag inför att erlägga examen i gymnasiet. Jag kunde inte lugna ner mig och tänkte alltid på någonting annat i klassrummet. Jag trodde starkt på att alla mina familjemedlemmar var väldigt godhjärtade; de följde lagen och var alltid de första som underkastade sig alla sorters skatter eller donerade blod. Efter det hopdiktade fallet med självbränningen på Himmelska Fridens Torg försökte min skola tvinga mig att skriva på deras tavla för underskrifter mot Dafa. Jag vägrade bestämt. Vid den tiden kände jag att allt var onormalt. Jag undrade om nationens höga ledare hade mentala problem. Varje dag fruktade jag att höra klockan vid slutet av skolan därför att mitt hem inte längre var ett hem. Vår dörr hade varit låst hela långa dagen. Det fanns grisar och höns, men ingen som tog hand om den. Mitt hem letades igenom, alla sorters saker hade tagits fram och kastats överallt i huset. Vid den tiden visste jag att en moster och farbror försökte låna pengar överallt för att få in pengar till borgen för att lösa ut mina fängslade familjemedlemmar. Min familj är väldigt fattiga och nu hade vi sådana skulder plus flera tusen yuan i böter. Jag kände att detta var vägens slut.

Efter att mina föräldrar släppts trakasserade distriktsledningen, polisstationen och partikommittén i mitt samhälle oss och letade igenom vårt hem. Bara några månader senare togs min mor med våld till en hjärntvättsklass och min far tvingades lämna hemmet. Jag var tvungen att leva själv. Jag hade mardrömmar nästan varje natt. Jag kände mig så rädd närhelst jag såg en polisbil. Ibland stannade jag hos min mormor en stund, men jag såg ofta polisbilar runt mitt mormors hem. De försökte tvinga henne att skriva ett löfte annars skulle de arrestera henne igen. Godhjärtade människor kunde inte hitta ett endaste stycke fridfull jord i det stora landet Kina. Varhelst någon resar gör de dåliga människorna som de vill; de goda människorna sväljer förolämpningarna och ådrar sig fortfarande katastrofer.

I desperation väntade jag oroligt på resultatet av mitt examensarbete från gymnasiet. Även fast jag led av mycket störningar bet jag ihop min tänder för att kunna fortsätta studera. Studera är mitt enda hopp för att komma ut ur den här desperata situationen. Mitt betyg är väl godkänt, så åtminstone kan jag få komma till ett gymnasium på mellannivå. Eleverna som hade sämre betyg än mig fick alla sina resultat, men jag hoppades över. Senare fick jag reda på att det fanns två orsaker: Jag skrev inte på underskriftstavlan angående självbränningen och mina föräldrar utövar Falun Gong.

Jag har inte för mycket sorg. Jag är fortfarande stolt över att vara dotter till en Falun Dafa-utövare, men jag kunde inte hejda min ilska mot det avskummet i mänskliga världen. Jiang Zemin har förstört så många lyckliga familjer. Ingen vet hur allvarligt hans straff verkligen kommer att bli i framtiden.

Översatt från: http://en.clearharmony.net/articles/200303/11359.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2003/3/17/46612.html