Hur jag lärde mig Falun Gong i fängelset

Den 9 mars 2000 skickades jag i fängelse för ett brott som jag inte begått, till min förvåning visade sig detta vara tur i oturen. Jag hade ingen aning om vad Falun Dafa var vid den tiden. Jag var bara 17 år och hade hört att man kunde bli misshandlad på fängelset som ny. Darrande av skräck klev jag in i cellen. Där möttes jag av en mycket fredlig atmosfär. Det var en kall dag och jag frös i min tunna blus, en av kvinnorna i cellen gav mig några av sina kläder och en annan gav mig ett fat med varmt vatten så att jag kunde tvätta mig. De var mycket vänliga. Senare fick jag veta att de var Falun Dafa-utövare.

Men det lyckligaste var att jag lärde mig Dafa. Först nu förstår jag att det var början på mitt nya liv. Den 12 april 2000 började jag att lära mig övningarna. Jag reciterade Mästare Lis dikter varje kväll. På 6 dagar lärde jag mig alla de 72 dikterna i Mästare Lis Hongyin, utantill.

Därefter började prövningarna. En cellkamrat rapporterade till ledarna att jag gjorde övningarna. En kvinnlig polis kallade mig till sitt rum och örfilade mig så fort jag steg innanför dörren. Hon svor åt mig och frågade om jag skulle fortsätta att göra övningarna tillsammans med de andra utövarna. Med hettande öron sade jag lugnt till henne "Är det fel av mig att vilja bli en god människa? Om jag slutar att göra övningar, kan du då göra mig till en god person istället? Förut var jag en flicka som gjorde dumma saker, nu har jag förändrats väldigt mycket. Vad är det för fel med det?" Kvinnan slog mig med en bok som legat på bordet medan hon skrek, "Vi får väl se om du vågar göra övningarna igen!" När hon slagit sig trött frågade hon, "Kommer du att fortsätta göra övningarna?" Mycket bestämt svarade jag henne "Jag ska se till att fortsätta öva" Till sist satte hon handfängsel på mig och skickade mig tillbaka till min cell. Mina cellkamrater sade, "Du är inte här på grund av Falun Gong, varför ber du om det? Tala genast om att du inte kommer att öva med dem så att du slipper vara handfängslad" Jag sade till dem att jag inte längre kunde ljuga.

Efter dryga året i fängelse skulle jag släppas fri. Jag sade till polisen som misshandlat mig "Jag tycker inte alls illa om dig, Mästaren lär oss att vara snälla. Jag är i samma ålder som din dotter. Skulle det göra ont i hjärtat på dig om de behandlade din dotter på det här sättet? För att inte nämna då du redan visste att jag verkligen ville bli en god människa. Du borde veta varför dina händer gör ont när du slår mig. Jag kommer att fortsätta kultivera hädanefter och jag hoppas att du inte kommer att vara dum mot oss. Jag är inte förbittrad över alla saker du gjorde mot mig. Snälla, kom ihåg "när väl en person känner till den verkliga meningen med livet är han inte rädd för att dö" [citat ur en av Mästare Lis artiklar]." Jag såg tårar i hennes ögon. Kanske blev hon berörd av min barmhärtighet.

Översatt från: http://www.clearharmony.net/articles/200304/11889.html