Sedan, efter mina ständiga hungerstrejker, blev jag villkorslöst frigiven.
I mitten av natten, så bröt sig sju eller åtta polismän in i mitt hus. Medan mina två barn grät av rädsla, så försökte tre eller fyra poliser dra mig mot dörren och hindrade min man. Även då jag gjorde motstånd, så drog de mig ut ur huset, släpandes min rygg mot väggen.
När jag anlände till lägret, började jag genast hungerstrejka medan jag gjorde upprätta tankar [meditation för att rena sig själv och omgivningen]. Jag vägrade att svara på uppropet eller något av det som de begärde. Polisen i lägret misshandlade mig och handbojade mig i flera dagar. Jag gav inte efter utan fortsatte min hungerstrejk. Till slut slutade polisen i lägret att slå eller svära åt mig. Efter en månads hungerstrejk, skickade de mig till ett litet rum och tillät mig inte att sova på tre dagar och tre nätter. De började tortera mig lite över åtta på morgonen, den första dagen och slutade inte förrän klockan var över elva på kvällen. Polisen gav mig stötar med elbatonger och virade koppartrådar från ett gammalt telefon-set till mina tår. Sedan strömmade de elektricitet genom trådarna för att chocka mig tills maskinen gick sönder. De fortsatte att chocka mig i intervaller de följande två dagarna, men de kunde aldrig rubba min fasta tro på Dafa.
Ett par dagar senare, tog polisen mig till en bondgård nära tvångsarbetslägret. Ute i vildmarken misshandlade och chockade de mig med elbatonger, och försökte få mig att säga dåliga saker om Läraren (inom Falun Gong). Jag svarade dem att läraren lärt mig att vara en god människa, och jag skulle aldrig ge upp min kultivering. Till slut gav de upp och lämnade tillbaks mig till min cell.
En dag tog polisen på arbetslägret mig till en kyrkogård, bredvid ett dike. De handbojade mig intill ett träd i kyrkogården och tvingade mig ner på knä. Två av dem slog och sprakade mig, och sedan misshandlade de mig med en träklubba. Sedan tog de mig till en flodbank, där polisen tvingade ner mitt huvud i vattnet, hotandes med att dränka mig om jag inte gick med på att överge Falun Dafa. Jag påminde mig ståndaktigt om att en utövare borde vara full av upprätta tankar. De misslyckades återigen med att rubba min beslutsamhet.
Senare den natten tog de tillbaka mig till lägret. Polisen tog av mig alla kläder och sprutade kallt vatten på mig. Sedan tvingade de mig att sitta och chockade mig med elbatonger. Det var en bitande kall vinter, därför skakade jag av kyla men förblev tyst. Den här tortyren pågick i en timme, och jag vägrade fortfarande att ge efter för dem. Nästa dag misshandlade polisen mina knän och sparkade mina fötter, vilket fick mitt ben att svullna. Jag kunde inte ens gå till toaletten på ett par dagar på grund av mitt svullna ben. De rakade också av allt mitt hår, hällde kallt vatten på min hals och innanför mina kläder, och ställde mig sedan framför en snurrande fläkt. De kastade nötskalen från sina tilltugg i mina kläder, brände min övre läpp med cigaretter, och tvångsöppnade min mun för att blåsa in röken i munnen. Polisen i lägret fortsatte att svära åt mig, torterade mig med elbatonger, och hotade med ett ”stort straff” för att tvinga mig att överge Dafa. De sade att de behövde uppfylla sin kvot på två ”reformerade” utövare. Hur mycket polisen än försökte, förblev jag orubblig. Till slut sade de att de skulle vila i några dagar och sedan se vad som skulle hända. Tre dagar senare, sade de till mig, ”Det är bortom vårt förstånd att du vägrade ge upp din tro. Vi ger därmed upp.”
Två dagar senare, förflyttade de mig till Tangshans tvångsarbetsläger. I Tangshan stod jag fortfarande upprätt, och vägrade följa polisens order eller krav. Efter en två-månader lång hungerstrejk, släppte de mig villkorslöst. Mer än någonsin, förstod jag vikten av fasta, upprätta tankar och kraften i Falun Dafa.
http://www.clearharmony.net/articles/200304/11835.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2003/4/7/47864.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...