Den 29 maj 2001 sändes jag tillsammans med andra utövare till ett interneringscenter i en förort till Peking. Vid ankomsten möttes vi av poliser som behandlade oss mycket illa. Vi fördes till en gårdsplan intill en byggnad, där vi beordrades sätta oss ner på huk med händerna bakom huvudet. En efter en kallades vi sedan in i byggnaden för att skriva under det s.k. "garantibrevet". De som inte samarbetade misshandlades och tvingades tillbringa natten utomhus bland myggorna.
Till en början tvingades vi stå långa stunder mot en vägg, vilket ledde till att många brändes svårt av solen. På kvällarna förolämpades vi av personalen på "utbildningenheten". Det fanns ingen frihet eller avskildhet alls. Inte ens under toalettbesök lämnades man ensam. Tio utövare sov inlåsta i ett rum på 45 kvadratmeter. En hink tjänade som toalett.
Vi sov mycket lite. Centret var beroende av den arbetskraft vi utgjorde, så en stor del av tiden ägnades åt att förpacka matpinnar. Inget prat tilläts. Vi kunde inte annat än att titta och le åt varandra. Efter en månad vägde jag inte mer än omkring 50 kilo.
Senare förflyttades jag till Pekings arbetsläger för kvinnor, Xinan. Ursprungligen fanns där en division med 100 fångar. Idag finns där sex divisioner reserverade för Falun Gong-utövare. Dess enda syfte är att knäcka oss fysiskt och mentalt och sedan tvinga oss skriva på det s.k. "garantibrevet," för att ge upp utövningen av Falun Gong.
Här finns utövare från alla samhällsgrupper olagligt fängslade; från icke läs- och skrivkunniga bönder till professorer, från unga till gamla. Alla har de en sak gemensamt: Sanning-Godhet-Tålamod.
Översatt från: http://clearwisdom.net/emh/articles/2003/6/15/36968.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2003/6/1/51416.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...