630 dagar av dygnet-runt-vädjan framför det kinesiska konsulatet

Erfarenhetsutbyte vid Kanadas Falun Dafa-konferens

Vancouver är en vacker stad i Kanada, med välkända platser där turister brukar dröja sig kvar. En av dess huvudgator är en spektakulär plats, känd för allmänheten som platsen där Falun Gong-utövare vädjar 24 timmar per dygn framför det kinesiska konsulatet. Denna vädjan, som startade i augusti 2001, har varat i ett år och nio månader. Under de sista över 630 dagarna och nätterna, har utövare i Vancouver övervunnit många hinder och svårigheter och deras vädjan har hållits i gång utan något avbrott.

Vädjandet började i augusti 2001 när Dafa-elever från andra länder startade en världsomspännande SOS-aktion för att rädda de 130 Dafa-elever som hungerstrejkade i protest mot att de olagligt hölls fängslade i Masanjias arbetsläger i Kina. En västerländsk utövare i Vancouver initierade en dygnet-runt-vädjan. Andra utövare i Vancouver förenade sig med honom och deras vädjan i form av en hungerstrejksstafett varade 300 timmar. Tankar kom upp om hur man kan vädja framför konsulatet. Medan alla förstod vikten av att vädja framför konsulatet, så nåddes ingen samstämmighet om huruvida det skulle göras dygnet runt. En åsikt var att 24-timmarstaktiken skulle kräva många personer och tid och de Fa-upprätande aktiviteterna hade mycket på agendan som krävde arbetskraft och tid, därför skulle det vara i sin ordning att bara vädja under dagtid. Så länge som vårt sinne är upprätt så spelar det ingen roll var vi är. En annan uppfattning var att ett konsulat är en utländsk representant för det onda i Kina. Vår närvaro framför konsulatet är att direkt exponera ondskan. Det var också där som krafter i andra dimensioner strålar samman. Dessa skulle inte sluta förfölja Dafa-elever eller störa människor bara för att vi tar en paus. Därför skulle vi fortsätta och hela tiden exponera och inte tillåta dem "någon tid för rast". Konsulatet är beläget vid en mycket livlig gata i Vancouver. Alla sorters fordon passerar hela dagarna. Vår närvaro gjorde allt fler medvetna om sanningen. Vi skulle fortsätta med vår 24-timmarsvädjan. Även om det inte fanns någon samstämmighet, så trodde vi slutligen att vi borde samarbeta väl så länge som vi beslutade att fortsätta dygnet runt.

Med en mycket enkel och bestämd tanke och genom att ha tillit till Mästaren, har Dafa-utövare hållit det igång dygnet runt fram tills idag. Under denna process har många rörande historier ägt rum. Men det förekom också störningar. Vi lärde av våra missöden och fick lärdomar genom detta. Framför allt höjde vi oss rationellt och som en helhet.

Att vädja 24 timmar per dygn är lättare sagt än gjort eftersom det finns många förutsägbara och outförutsägbara svårigheter och hinder. Så snart hösten var över kom vintern. Under vintern i Vancouver regnar det tre eller fyra dagar i veckan. På nätterna var temperaturen låg och det var kyligt. Vi byggde senare ett litet skjul för att skydda utövarna från regnet och inne i det kunde vi också meditera eller studera Fa. Bland de utövare som genomförde denna vädjan fanns även äldre kvinnor i 60-årsåldern, yngre, gravida kvinnor som redan var flera månader gångna, unga mödrar som tog med sina bebisar och småbarn och de som arbetade under dagen och skyndade sig till platsen på kvällen. Eftersom vi inte hade haft ett noggrant utbyte av förståelser av Fas principer vid den tiden, så var antalet utövare som var engagerade av detta begränsat. Vid varje pass fanns bara en utövare och nattskiftet varade ofta från kl 22.00 till kl 07.00. Det var en vinter med svåra umbäranden och vädret mycket besvärligare än det normalt brukar vara. Skjulet hade inte någon framsida. Dagar när det regnade eller snöade mycket blandades snön och regnet med den vind som blåste in i skjulet vilket skapade tämligen svåra prövningar för de utövare som befann sig på platsen.

Mästaren lär oss följande i ”Den nordamerikanska föreläsningsturnén”

”Oavsett om det är vinterns bittra köld, sommarens intensiva hetta, eller när allt är täckt av is och snö, eller i det hällande regnet och oavsett vilken attityd människor har eller hur svårt det än är, så har ni inte gett upp. Mästaren känner till allt detta. Jag ser det och jag är glad. Jag vet att ni själva väljer vad ni ska göra. Detta är vad Dafa-lärjungars hela kropp gör.”

Med Mästarens principer som visar oss vägen så kan vi övervinna stora svårigheter oavsett vad som händer. Den värdiga och välvilliga vädjan av Falun Gong-utövare den vintern rörde de förbipasserandes hjärtan. Många stannade i avsikt att tala med oss och få veta sanningen om Falun Gong. Bland dessa fanns en västerländsk flicka som en kall vinterkväll kom med nio stora äpplen till en äldre utövare på platsen, dessa som visade stor omsorg för oss, en borgmästarkandidat som tog med sig en skål varma nudlar, dessa som tog med varmt kaffe till oss, universitetsstudenter som kom för att göra en studie av Falun Gong, allmänjournalister och oräkneliga människor som helt enkelt tutade när de körde förbi för att visa sitt stöd.

Det var när de körde förbi som många lärde känna Falun Gong. På Clearwisdoms webbsida fanns en rapport om Across-Canada-SOS Rescue Walk 2001. En västerländsk ung man stötte Dafa-utövare under deras vandring och han förenade sig med dem i deras långa resa till fots under en vecka. Han berättade för dem att han brukade köra förbi konsulatet och om och om igen fick han lära känna Falun Gong och sanningen om förföljelsen i Kina. Han var djupt imponerad av utövarnas vädjan för sin övertygelse. När han stötte ihop med Dafa-utövare under SOS-räddningsmarschen, så beundrade han Falun Gong-utövarnas modiga och tappra sinnen och han ville vara en del av gruppen.

Det kan vara många andra som på samma sätt av en händelse kör förbi många gånger. En tanke av medkänsla i deras hjärtan har redan sett till att de i framtiden kommer att få erhålla Fa. Talar inte detta om för oss att deras tankar av medkänsla är kännande varelsers (sentient beings')stöd av och förståelse för oss? Efter mer än ett och ett halvt år har 24-timmarsvädjandet framför Vancouvers kinesiska konsulat blivit en symbol för Falun Gong och en möjlighet för människor att få veta sanningen om Falun Gong. När vi introducerar Falun Dafa till människor i våra lokala stadsdelar så har de många gånger sagt, ”Falun Gong! Jag känner till det. Ni har suttit utanför det kinesiska konsulatet för att vädja”. Många kineser som just anlänt från Kina, togs av sina vänner på orten med avsikt på en tur förbi konsulatet så att de skulle kunna få se den sanning som de inte hade möjlighet att få se i Kina. Många kineser som bor i Kanada och reser till Kina berättar för sina vänner och släktingar i Kina om vår utdragna 24-timmarsvädjan. Det var på den platsen som flera utövare som lyckats ta sig från Kina hittade medutövare och snabbt blev en del av vår grupp.

En vän blev rörd efter att ha sett vår vädjan och sa följande, ”Det fanns ett rykte att Falun Gong-utövare får mycket betalt för att demonstrera utanför konsulatet. Jag tror inte på sådana rykten längre. En sån kall dag och en sån lång natt. Vem skulle kunna klara av detta om det inte var så att det finns människor som blivit fruktansvärt felbehandlade. Ingen skulle någonsin kunna betala någon att visa ett sådant starkt sinne”.

Det var också en kolumnist i en större tidning som regelbundet körde förbi. En dag så bestämde han sig slutligen för att kontakta oss för att få reda på vilken kraft som gjorde att vi stannade där så länge. Han stannade med Dafa-utövare två nätter för att få mer information. Han intervjuade utövare och skrev en mycket bra artikel för en lokal tidning i British Columbia. I slutet av sin artikel sa han att det kinesiska konsulatet la ut stora summor pengar på en renovering av sin byggnad och genom att bygga om den till ett verk av cement och stålvajrar, något som skulle kunna verka starkt. Falun Gong-utövarna har också byggt - en enkel hydda utanför området. De kommer att fortsätta hålla sin vädjan i gång. Om jag fick frågan om vad som är starkast och varar längst så skulle jag svara Falun Gong!

Dessa berättelser fomar många små strömmar som flyter in i Fa-upprätandets stora flöde. Allt detta meddelar oss att den medkännande naturen hos människor vaknar och vi känner en oerhörd glädje för deras skull eftersom deras medkännande tankar redan har lagt en underbar grund för deras framtid!

Vår långa vädjan där irriterade icke desto mindre det onda. Varje ögonblick av vår närvaro där berättade direkt för levande varelser om hur Jiangs regim i Kina har förföljt Falun Gong-utövare och att förföljelsen fortfarande pågår. Varje ögonblick exponerade direkt deras lögner. På grund av vår närvaro där, så har regeringsdelegationer från Kina aldrig vågat använda huvudingången och visumkontoret flyttade inte tillbaka till området efter att renoveringen blev klar. De fruktar att människor ska lära känna sanningen och kontrollerar dem som har dåliga tankar till att försöka använda alla medel för att hindra oss och att få oss därifrån. I början ringde konsultatet regelbundet till polisen och klagade. De sa att vår vädjan störde dem. Men var gång som polisen kom så fick de höra sanningen. Efter en tid kände polisen till vad det handlade om. En gång kom polisen ut från konsulatet och talade om för oss att de på konsulatet kände sig rädda på grund av vår närvaro. Vi log eftersom dessa ord, som kom från en vanlig människas läppar, avslöjade den verkliga mentaliteten hos ondskan. På kvällen åkte ibland okända fordon omkring på området, en gång blev våra banderoller vandaliserade av några okända människor.

En gång gjorde konsulatet ett försök att få bort oss därifrån för gott under förevändning att de behövde sätta upp ett avskiljande staket. De hade i det tysta erhållit ett byggnadstillstånd för detta från kommunledningen och de iscensatte en mycket våldsam aktion. Allt såg ut som om vi skulle vara tvungna att ge oss av. Eftersom allt kom plötsligt och utan förvarning så utbytte vi våra förståelser grundade på Fas principer och förstod att det var störningar och sabotage från det onda. Det var någonting vi måste avvisa med våra upprätta tankar. Samtidigt så fick vi inte gå till ytterligheter. Efter att ha hört om det så begav sig många Dafa-utövare till platsen för att sända upprätta tankar. Medan de flesta av oss fortsatte göra upprätta tankar så pratade flera av oss igenom ärendet med den som hade kontraktet på att uppföra byggnationen och med polisen som blev ditkallad för att medla. Dessa utövare berättade lugnt men bestämt fakta för den andra parten och varför vi var där för vädjan. Vi talade också om för dem att vi var redo att samarbeta med dem för att slutföra byggandet av staketet. Vi räknade upp andra liknande incidenter i Kanada för polisen och pekade ut konsulatets verkliga motiv. Till slut förstod polisen detta och gick med på att vi tillfälligt kunde flytta våra banderoller till en plats utanför en byggnad som låg bredvid konsulatet. Byggnadsteamets ledare sa att de skulle avsluta arbetet så snabbt de kunde och vi kunde sedan flytta tillbaka våra banderoller och hänga upp dem på det nya staketet. Denna plötsliga incident fick en perfekt lösning.

Två månader före denna Fa-konferens fick staden oavbrutet klagomål på oss från invånare som sa att våra banderoller var så stora att det kunde leda till trafikolyckor. Berörd stadspersonal kom flera gånger till platsen för vår vädjan för inspektion och uppmanade oss att minska storleken på våra banderoller.

Som svar på en utövares fråga om vädjan framför konsulatet säger Mästaren i föreläsningen ”Förklarande av Fa under Lanternfestivalen 2003 på västra USA:s Fa-konferens”:

Kom ihåg: var än ett problem dyker upp så är det där ni behöver klargöra sanningen. (Applåder) Och huruvida resultatet blir bra så kommer det från era sinnen, titta inte på andra. Om ni vill vara goda så kommer det att bli gott. Och om ni inte har för avsikt att göra gott eller om ni inte har ett stabilt sinne, då blir det inte lätt att räta upp saker. Med andra ord, ni behöver ha starka, upprätta tankar. Om ni tänker, ’Jag räddar verkligen er. Jag berättar verkligen sanningen för er’, då blir resultatet verkligen gott.”

Fyra av våra utövare begav sig till stadens tekniska avdelning för att berätta sanningen om Falun Gong. Den västerländska utövare som hade startat denna vädjan förklarade varför han vid den tiden påbörjade 24-timmarsvädjandet. En annan utövare berättade om sina familjemedlemmar i Kina som blev förföljda av polisen tills familjen kollapsade och liv förlorades bara grund av att de utövade Falun Gong. Den utövare som alltid tagit ansvaret för produktionen av de starka affischerna och banderollerna förklarade hur han tog stadens image i beaktande för att förbättra sin design och sitt val av affischer. Den utövare som behöll kontakten med avdelningens personal diskuterade ämnet med dem och hänvisade till den kanadensiska koncessionen och undersökte hur man på ett vettigt sätt skulle kunna lösa klagomålen på vår vädjan. Medan en utövare förklarade sanningen, gjorde de andra under tiden upprätta tankar. De försatte sig själva i ett tillstånd av harmoniskt samarbete. Till slut sa en av tjänstemännen, ”För er vädjan, ju större banderollerna är desto bättre blir resultatet!”

Vi vet att vår vädjan är annorlunda än en vanlig demonstration. Vi är kultiverare. När vi drabbas av störningar så bör vi å ena sidan vara uppmärksamma på att sända upprätta tankar för se igenom det ondas syften och å andra sidan måste vi försöka förstå att vi borde behålla ett lugnt sinne och se inåt om det finns några problem med vårt xinxing (xingxing = ung. hjärtats moral) som har utnyttjats av det onda.

När det fanns röster hos allmänheten som menade att vårt skjul var sjabbigt och smutsigt, något negativt i stadens utseende, så var vi medvetna om att vi borde uppmärksamma dessa detaljer. Därför monterade vi ner det gamla skjulet och byggde ett starkare, blått skjul. Vi förbättrade också våra banderoller och affischer med olika utseenden genom att tillverka en sammanhängande utställning i form av en enda stor tavla som täckte hela väggen. Den fick också ett rikare innehåll och tonen var fylld med mer medkänsla. Denna förbättring avslöjade inte bara ytterligare utövares upprätthet inför andra, utan visade även det storslagna i Dafa för dem.

När vi hör människor säga, ”Ni har varit där så länge, man känner redan till det. De blir vana vid att ni är där när de passerar varje dag och de känner inget för det längre. Ändå fortsätter förföljelsen av Falun Gong i Kina. Vad har ni för nytta av att göra detta?” Vår förståelse är att fastän förföljelsen fortfarande pågår, så kommer vår dagliga närvaro att försvaga förföljelsen tills den slutar. När vi hör att personer talar om att vara likgiltiga så borde vi ta en titt inuti oss själva och se huruvida något talar om för oss att vårt hjärta har blivit känslolöst på grund av den långa vädjan. Vi såg också att vårt arbete med att förklara sanningen inte var tillräckligt. När någon väl förstår sanningen borde hans medkännande natur inte vara känslolös. När andra inte förstår sanningen, kommer de inte att uttrycka sin förståelse utan istället kommer de att ge uttryck för ogillande även om vi helt skulle lämna platsen.

När banderollerna eller affischerna förstördes med avsikt av någon, så visste vi att det måste vara någon underlåtenhet hos oss som orsakade att skadan skedde. Vi bör inte skylla på just den utövare som var på platsen eftersom det inte var menat för någon speciell person utan för oss alla, med även Fa som mål. Ett fel hos en person kommer att leda till ett fel för oss alla som en helhet. Därför måste alla utövare som sitter på platsen bibehålla ännu starkare upprätta tankar och en ännu starkare ansvarskänsla.

När det fanns en oro bland oss om huruvida vår närvaro där tog för mycket tid och hindrade oss från att berätta sanningen om Falun Gong och förföljelsen för andra, speciellt för det värdefulla kinesiska folket, så insåg vi att vi gjorde Fa-upprätande arbete med förmågan hos Dafa-utövare, inte som vanliga människor som gör sina jobb. Om vi bara var där fysiskt utan att vårt Xinxing (hjärtats moral/natur) nådde de krav som Fa hade på oss, då skulle det bara vara vanliga människor på sina arbetspass, sittande där bara för att sitta, ihärdig, uthålliga bara för att hålla ut. Då skulle det inte ha någon betydelse hur länge vi satt, det skulle inte finnas någon kraft till att röra människors hjärtan. Det skulle verkligen vara att hindra Fa-upprätande arbete. Men när vi sitter där som en Dafa-elev, vad som stiger ur hjärtat är den mäktiga upprätta tanken.

En mängd kommentarer från allmänheten inkluderade både kritik och lovord, något som gjorde det möjligt för oss att inse att inte fanns tillräckligt utbyte mellan oss ur perspektivet av Fa-principer när det gällde vår 24-timmarsvädjan. Betydelsen av vädjandet hade kanske inte förståtts helt och fullt. Till att börja med var förståelsen att vi skulle sända upprätta tankar på ett kort avstånd för att exponera ondskan och att vi skulle berätta sanningen för allmänheten. Nu – efter en så lång tid – har vi förstått att 24-timmarsvädjandet har förenat Vancouver-utövare till en helhet eftersom det inte kan uppnås av en eller två personer då det kräver samarbete av oss alla. Några utövare tog ansvaret att bygga och byta ut affischtavlorna, några tog i tysthet hand om utbyte av batterier och några andra koordinerade passen. När det uppstod störningar så kontaktade några utövare berörda myndigheter. Är det inte en process i vilken vi steg för steg avancerar mot rationalitet och mognad?

När vi först startade, fanns det ofta en lucka vid olika pass. Ibland måste en utövare gå dit två gånger per vecka. Utövare som gick dit klagade på andra som inte gick. Nu säger många utövare att de kan ta hand om platsen för att låta andra utövare med olika skickligheter få mer tid till viktigare arbete. Det som inte kan komma till platsen stödjer faktiskt vädjandet med upprätta tankar. Alla kan förstå att det är alldeles otillräckligt att en eller flera personer har upprätta tankar. De upprätta tankarna borde komma från alla, oavsett om man går dit eller inte. Detta har satt högre krav på oss som en helhet. När det dyker upp problem eller motsättningar så klagar vi inte längre utan är mer toleranta mot varandra och behandlar och löser problemen som en hel kropp. Är inte detta en process för oss att utvecklas som en helhet?

Formen på vår långa 24-timmarsvädjan visar effektivt upp Falun Gongs anda för andra. En orubblig, diamantfast anda hos de människor som söker sanningen trots oerhörda svårigheter, som aldrig böjer sig eller viker undan. Vädjandet gör det möjligt för människor att se att ingen kraft kan ändra den medkännande och ursprungliga naturen hos ett liv som verkligen smälter in i medkänsla och återvänder till sitt ursprung.

Det är som Mästaren säger i ”Lärjungarnas storhet”:

”Vid denna historiska storartade tidpunkt är varje stadigt steg ett lysande historiskt vittnesmål och en ojämförligt storartad mäktig dygd. Allt detta kommer att nedtecknas i universums historia. Denna storartade Fa, denna storartade tidsperiod håller på att skapa de mest storartade upplysta.”

Vancouvers Dafa-utövare, med Mästarens godhet, har tagit denna 24-timmarsvädjan framför konsulatet och den resa det inneburit fram till denna dag. På denna resa har det varit mycket upp och ner. På återstoden av resan så kommer våra steg att vara stadigare och vi kommer att vara mer rationella, men vi tror att när historien passerar detta kapitel så kommer framtidens människor att komma ihåg denna tid.

Översatt från: http://www.clearharmony.net/articles/200306/13318.html