Sverige: Introducerar Falun Gong till gamla bekanta

För några veckor fick jag ett samtal från några gamla bekanta som önskade lära sig meditera, som en del i ett 12-stegs program för missbrukare. De hade varit drogfria under en längre tid, så jag erbjöd mig att hålla en introduktionskurs i Falun Gong för dem, något som de tackade ja till.

Genomgången av övningarna gick bra. De hade känt sig lite fåniga, men jag märkte att de inte hade lämnats oberörda. Efteråt pratade vi lite om Falun Gongs principer Sanning-Godhet-Tålamod och det märktes att de inte hade några som helst problem att förstå kultiveringens syfte, då de om man vill, redan börjat sin självkultivering i processen av att ta sig igenom ett drogmissbruk.

Idag ringde de och frågade om vi kunde träna. Jag sade att vi kunde träffas utanför samma ställe som vi hade tränat på sist. Tyvärr blev det inte av, då personen som har hand om nyckeln inte var hemma. Jag lovade dem att vi skulle träna någon annan gång istället. De sade att det inte gjorde någonting, de hade ändå tänkt gå efter en timme, för att kunna vara med på ett NA-möte. Men, sade de, du kanske vill följa med oss dit? På något vis kändes deras inbjudan tilldragande så jag tackade ja.

Väl framme träffade jag flera gamla bekanta som jag inte sett på länge. Vi hälsade på varandra och jag följde efter dem ner i en källare. Vi satte oss runt ett bord med levande ljus och släckt taklampa. Man hälsade mig välkommen och jag kände mig lite dum. Jag hade ju inte några missbruksproblem och här diskuterade de huruvida de skulle göra särskilda arrangemang för min skull. Jag avbröt och föreslog att vi kanske skulle presentera oss själva och berätta lite om varför vi satt där.

När det blev mig tur sade jag att alla som satt där i källaren skulle känna sig riktigt lyckligt lottade, för de hade kommit för att de uppriktigt önskade bli bättre människor, och det gjorde dem annorlunda än många andra där ute. Sedan berättade jag om hur jag själv hade börjat missbruka hasch som 14-åring för att sedan börja ta amfetamin vid 17 års ålder. Men hur allting hade tagit en ny vändning en dag i april -98, då jag hunnit bli 22 år och en bekant ringde till mig och bad mig följa med på en introduktionskurs i Falun Gong. Jag hade aldrig hört talas om Falun Gong, men någonting sa mig att jag borde gå dit.

Instruktören hade inte sagt så mycket om vad som skulle hända; han visade oss övningarna och vi kunde bara följa efter så gott vi kunde. Jag kan inte förklara vad som hände, men för första gången i mitt liv var jag klar över vad jag ville. Övningarna och boken Zhuan Falun fick mig på nåt vis att stiga över alla mina gamla problem och se på dem med nya ögon. Jag såg vad jag höll på med, och det var fel. På bara några månader hade jag slutat dricka alkohol, röka hasch, ta amfetamin, röka och snusa. Ju fler saker jag släppte ju bättre kände jag mig. Nu har det gått fem år, Falun Gong har varit förbjudet i Kina i snart fyra år och över 700 utövare har mördats, bara för sin önskan att bli bättre människor och låta andra människor få veta att Falun Dafa är bra.

Jag såg på vissa av dem att de knappt kunde tro på vad jag berättade, men nästa persons insiktsfullhet gjorde mig förvånad.

Han berättade att han läst mycket om Kina och kände till hur regimen behandlar oliktänkande. Han sade att han inte betvivlade att det fanns en kraft i Falun Gong. Varför skulle Kinas totalitära regim annars fängsla, tortera och mörda? Det var svårt att vara kines i Kina, sade han, men här i källaren kunde vi fortfarande vara de vi var och tillsammans utvecklas till bättre människor, utan att behöva vara rädda för att fängslas.

Efteråt kom flera av dem fram till mig och ville veta mer om Falun Gong. Kanske kunde det fungera som ett komplement till deras gemenskap? Jag lovade att jag skulle återkomma med information och om det var så att de vill lära sig mer så skulle jag ordna en introduktionskurs för dem.