Värdefulla minnen från dagarna runt den 20 juli 1999

Förföljelsen av Falun Gong har pågått sedan 20 juli 1999. Det har varit fyra långa år av lidande. När jag nu för ovanlighetens skull har en stund ledig vill jag hjälpa Läraren med Fa-upprätandet genom att minnas och berätta om några rörande möten vi var med om i Peking strax efter "20 juli händelsen".

Den 20 juli när förföljelsen av Falun Gong började, åkte alla utövare från vår övningsgrupp till Peking för att vädja till regeringen. Vi arresterades och skickades tillbaka till vår hemstad. Vi kvarhölls olagligt på polisstationen i över 10 dagar. Efter att vi släppts såg vi propaganda överallt i media där man förtalade Läraren och Falun Dafa. Jag tänkte "Jag måste åka till Peking igen för att vädja till regeringen och berätta för dem vad Falun Gong egentligen är. Jag måste söka rättvisa åt Läraren och Falun Dafa." Så i slutet av augusti åkte jag tillbaka till Peking.

En gammal man med upprätta tankar

Vi hyrde rum i en förort till Peking. Men bara några dagar senare genomsökte polisen hela området så vi måste lämna våra rum och flytta från plats till plats.

Det fanns en lång bänk nära Militärmuseet i Peking. På kvällen samlades några utövare där och diskuterade en del saker. Senare på kvällen lade vi oss bara ned för en kort stunds sömn. Men polisens piketbilar åkte förbi med jämna mellanrum, så det var ingen säker plats.

Bredvid den långa bänken fanns ett cykelskjul. Den gamle mannen som vaktade cyklarna kom över och pratade med oss. Han visste att vi var Falun Gong-utövare som kommit till Peking för att vädja till regeringen. Han förstod vår situation. Han visste mycket. Han talade om "antihöger-rörelsen", "kulturrevolutionen" och "Massakern den 4 juli". Han sa, "Så många barn och vanliga människor var så arga. Men vad kan man göra? Bara några år senare ger de sig på Falun Gong. De har tvingat in människor i en återvändsgränd. Ni gör bara några övningar som ger bra hälsa, ni minskar sjukvårdskostnaderna så ni sparar t o m mycket pengar åt regeringen. Regeringen struntar i sådana viktiga saker och ställer istället till med problem för bra personer. Han (Jiang) gör slut på det här landet." Den gamle mannen hade ett upprätt sinne, så vi berättade många saker om Falun Dafa för honom.

När det blev sent sa den gamle mannen, "Det är inte säkert för er att stanna här. Jag har en bra idé, ni kan alla sova i mitt cykelskjul och jag kan vara dörrvakt. Då kommer de inte att gå in skjulet och leta efter er." När den gamle gentlemannen hade nattskift hade vi en plats att sova på. Även om det var fullt av mygg där så var det en bra sovplats med tanke på vår situation. När det blev kyligt lät mannen t o m två utövare som inte mådde så bra använda det lilla rummet inne skjulet medan han satt som dörrvakt hela natten.

Senare blev vi bortförda och skickades tillbaka till vår hemstad. Men mina medutövare nämnde ofta den här händelsen i skjulet och vi mindes den godhjärtade gamle mannen som hjälpte oss.

Osjälviska utövare

En morgon satt jag och en annan utövare på gräset och väntade på en tredje utövare då en man och en kvinna kom ut ur tunnelbanestationen. De bar båda tunga ryggsäckar. När de fick syn på oss började de gå rakt emot oss.

När de kom fram till oss satte de ned sina tunga ryggsäckar och frågade oss på Sichuandialekt. "Är ni Falun Dafa-utövare? Ni ser ut att vara det." De berättade för oss att de kommit från staden Chengdu med tåg. De packade upp sina väskor och tog fram några paket snabbnudlar och två påsar äpplen och gav till oss.

Paret berättade för oss, "I vår hemstad hörde vi att Falun Dafa-utövare kommit till Peking utan mat och vatten och sover på gatorna. Även när deras pengar tar slut stannar de kvar här för att vädja till regeringen för Falun Gong. Vi mådde väldigt dåligt av att höra detta. Efter att ha diskuterat saken plockade vi alla äpplen i vår trädgård och köpte snabbnudlar för alla våra pengar. Vi försökte få med oss så mycket vi kunde men det vi hade räckte bara till att fylla våra fyra ryggsäckar. Vi satt på tåget i flera dagar och tänkte på att ni inte har något att äta och dricka i Peking. Vi önskade komma fram till Peking på en gång. När vi hoppade av tåget här idag lämnade vi två av våra ryggsäckar med nudlar och äpplen i bagageinlämningen på stationen och bar resten hit. Innan de slutat tala hade vi tårar i ögonen.

Vi såg att de hade Falun Dafa-utövares rena, osjälviska hjärtan. För att se till att utövarna inte var hungriga hade de rest flera hundra kilometer för att dela ut snabbnudlar och äpplen på Himmelska Fridens Torg. Vilka osjälviska, godhjärtad människor, vilka svårigheter kunde de inte utstå, vilka prövningar kunde de inte klara?

De frågade var de andra utövarna fanns. Vi berättade att de flesta på torget var utövare. De sa adjö till oss och skyndade sig att dela ut resten av maten till andra utövare. Vi hjälpte dem på med ryggsäckarna när de lämnade oss för att hjälpa de andra utövarna.

Ödesbestämd vänskap med äldre kvinna

Vid 8-tiden en morgon anlände vi till Himmelska Fridens Torg. Vi hade just satt oss då en äldre kvinna kom fram till mig. Hennes hy var så jämn och vit, med ett runt ansikte, hon var vacker och elegant. Hon såg väldigt bekant ut.

Hon kom bara fram och satte sig bredvid mig och sa, "Jag såg att du var en Falun Dafa-utövare på en gång. Du verkar så bekant och jag känner att vi har känt varandra tidigare." Det verkade som om den äldre damen och jag hade en väldigt stark förutbestämd vänskap.

Den gamla kvinnan berättade att hon kom från staden Chongqing och var 60 år (Jag hade trott att hon var något på 40) och samordnare för ett lokalt assistentcenter för Falun Gong. Hon arresterades 20 juli och satt fängslad i över en månad. Hon hade precis släppts för en vecka sedan. Fortfarande bevakade polisen henne varje dag sedan frisläppandet och det fanns alltid en spion utanför hennes hus. Även om hon befann sig i en sådan jobbig situation kunde hon inte stanna hemma. Hon kände att hon borde åka till Peking för att vädja. Hon fick sedan kontakt med sina medutövare och pratade med dem om att åka till Peking. Många utövare ville också åka. Den gamla damen gjorde ett fint jobb som lokal samordnare för assistentcentret. En dag kunde hon äntligen gå ut utan vakande ögon från spioner och hon hoppade på ett tåg till Peking.

Den äldre kvinnan berättade för mig, "Vi är mer än 20 utövare. Ingen hade varit i Peking förut. Alla litade på mig men jag hade inte heller varit i Peking förut. Jag visste inte vad jag skulle göra. På tåget bad jag tyst Läraren: "Lärare, låt mig hitta andra Falun Dafa-utövare så fort vi kommer till Peking". När vi hoppade av tåget den morgonen kom vi direkt till Himmelska Fridens Torg och så fort vi kom hit träffade vi dig. Det är så många Falun Dafa-utövare här. Jag är väldigt glad.

Kvinnan och jag var som gamla vänner som inte har träffat varandra på länge. Vi pratade om en massa saker. Vi talade om våra egna kultiveringserfarenheter och vår beslutsamhet om att hjälpa Läraren i Fa-upprätandet. Vi uppmuntrade varandra att göra bra ifrån oss hela vägen i Fa-upprätandet. Vi sökte båda Lärarens barmhärtiga räddning.

Vi planerade att träffas varje morgon på Himmelska Fridens Torg. Men nästa dag innan vi ens hunnit till torget arresterades vi.

Under Jiangs fyra år av förföljelse, har jag klarat mig igenom alla dessa prövningar om jag så blivit arresterad, slagen, fängslad eller satt i tvångsarbetsläger. Jag har aldrig glömt löftet jag gett en gång i historien eller min plikt som Falun Dafa-utövare.