Möta livet med medkänslans kraft

Jag mötte Jason kort efter att jag börjat arbeta i detta laboratorium. Detta oorganiserade laboratorium leds av ett par och jag är den ende heltidsanställde. Jason kom hit för att göra några undersökningar innan han kunde börja arbeta som läkare någon annanstans.

Min chef är en tystlåten person. Det kvittar hur bra jag gör mitt arbete så är hans enda svar ”OK” och om han är det minsta missnöjd med mitt arbete så är det inte okej längre. Detta är verkligen en god miljö för mig att höja mitt Xinxing [hjärtats/sinnets natur, moraliska kvalitéer] i, men det är lättare sagt än gjort. Jag kunde enkelt ta hand om det ansvar som låg i mitt arbete. Förutom mitt eget arbete försökte jag även hålla laboratoriet i ordning. Min chef verkade dock varken tycka om idén eller den ansträngning jag gjorde. Han fokuserade istället på små detaljer. Hans hustru var likadan. Konstigt nog så började även Jason att göra samma sak. Medan jag mötte oväntad kritik från dem så försökte jag mitt bästa att hålla mig lugn, så att jag kunde tolerera mer. Jag arbetade hårt så att andra kunde se det.

En gång då jag var mitt i en serie experiment så sa Jason plötsligt åt mig att omedelbart lägga ett organiskt lösningsmedel i lösningsskåpet. Hans attityd var väldigt otrevlig. Jag var fokuserad på att placera testindikatorer i testtuber och kunde inte stanna mitt i. Så jag sade ”om en liten stund.” Han blev rasande över det faktum att jag inte handlade omedelbart och började skrika. Hans otrevlighet störde mig, men jag höll mig från att bli arg och sade bestämt ”var vänlig stör mig inte.” Han verkade bli förolämpad av detta och kunde inte hålla ångan nere. En minut senare kom han över, lade sitt ansikte nära mitt och sa någonting väldigt elakt. Hans ansikte såg ut precis som på en närbild i en film. Jag blev inte arg men kunde inte hålla testtuben stadigt längre. Jag slutade, tittade honom rakt i ögonen och sa, ”Hej då, vi ses imorgon!” Jason gick förbittrad därifrån.

Varför behandlade Jason mig så här? Varför behandlade min chef mig så här? Var det för att jag inte gjorde ett bra arbete? Absolut inte! Förutom mina egna uppgifter så tog jag ofta åt mig andra uppgifter i labbet och gjorde nästan allt med min bästa förmåga. Men resultatet blev tvärtemot vad jag hoppats på. Varje gång det fattades någonting i labbet så klagade alla på mig. Alla dessa saker som inte var mina ansvarsområden blev gradvis mina. Var det fel att göra mitt arbete med engagemang. Varför stötte jag på så mycket oväntade problem? Vad missade jag? Kanske skulle jag vara mer beslutsam och räta upp situationen i mitt laboratorium.

Det är ännu ett problem i laboratoriet, återigen med Jason. Han var fortfarande arrogant och aggressiv. Så jag förändrade min attityd gentemot honom och sa, ”Jason, du är en amerikan. Du borde veta hur man respekterar andra. Var inte så självisk.” Med min lugna attityd och stränga ord färgades Jasons ansikte rött och hans huvud hängde lågt. Jag trodde att jag äntligen hade rätat upp den här, inte så upprätta miljön. Jag trodde att jag hade fått honom att förstå att fastän jag var en utövare så var jag ingen som man lätt kunde utnyttja.

Senare så pratade jag med en god vän om incidenten. Men han sa, ”Jag tror att det du gjorde kommer att väcka hans onda sida. Du hanterade inte problemet med barmhärtighet. Det är svårt att säga men han vill kanske hämnas på dig.” Det visade sig senare att min chef några dagar senare blev väldigt arg på mig. Jag visste att det fanns en anledning. Så den här gången tittade jag djupt inom mig själv: Jag arbetade hårt för att visa min flitighet och skicklighet, jag ville ha uppmärksamhet från min chef och acceptans hos mina kollegor. För en utövare är detta ett stort fasthållande till egen vinning. En utövare borde använda standarden av ”Sanning, Godhet, Tålamod” för att mäta sig själv med, istället för att gynna andra. En utövare gör inte heller saker för att andra ska prisa honom eller henne. Istället bör en utövare höja sitt eget Xinxing i processen av att göra saker och genuint bli en god person som tänker på andra. När jag förstod problemet och släppte min strävan efter vinning så ändrades mitt beteende naturligt. Från den stunden gjorde jag allting mer naturligt och flytande. Jag märkte även att Jason förändrades. Han klagade inte längre på mig med avsikt. Ibland hjälpte han mig till och med med laboratorieuppgifter. En gång hjälpte han mig att blanda några testlösningar, jag var väldigt glad och tacksam mot honom. Han sa, ”inga problem du har hjälpt mig med många saker också!” Jag kände att mitt eget sinnestillstånd och mitt uppförande hade höjt omgivningen på ett tyst och subtilt sätt.

Ett år senare så åkte Jason till ett annat ställe för att bli läkare. Jag ville anordna ett farvälparty för honom hemma, men alla var upptagna och det fungerade inte. Så jag bestämde mig för att förbereda en kinesisk lunchlåda till honom istället.

Den sista dagen på arbetet så gav jag honom lunchlådan. Jag öppnade den och sa, ”Det här är kinesiska wonton. När du kommer hem, koka dem i två koppar vatten och tillsätt soppkoncentratet från den här lilla burken. Detta är ostron som du tycker väldigt mycket om. Jag gjorde dem i kinesisk stil och är säker på att du kommer att gilla det.” Jag tittade upp och såg att hans ögon var röda. Han blev uppenbarligen rörd, ”Mei, du är underbar, du är så snäll.” Den Jason framför mig var fullständigt olik den för ett år sedan. Han såg ut som ett barn som skämdes. Han hade inte den där konkurerande, aggressiva attityden längre. Jag var glad över hans förändring. Han var också väldigt orolig för mig, ”Mei jag förstår inte hur du klarar av behandlingen här. De (min chef och hans hustru) är väldigt oresonliga människor.” Jag log, ”Det är okej. Om någon är oresonlig mot mig så antar jag att han troligtvis inte har något val. Alla har olika personligheter, jag gör mitt bästa för att förlåta alla.”

Den dagen gick jag med Jason ner för trapporna när han lämnade oss. Han sa till mig, ”Chefen kom inte ens till arbetet.” Jag vet att han var ledsen över det, men jag kom även ihåg att lösa allting med barmhärtighet vid alla tillfällen. Så jag förklarade, ”Chefen är inte i staden idag. Alla har varit mycket upptagna den senaste tiden.” Vi sa hej då ännu en gång. När jag såg honom gå iväg sa jag inom mig: ”Hej då Jason. Tack för att du hjälpte mig förstå kraften i barmhärtighet!”