Kvinnors dygd i forna tider

Jag har tillbringat mycket tid med att läsa konfucianska klassiker, kommentarer kring konfucianism och även de 24 klassiska historieverken. Jag upptäckte snart att den moderna människan vet väldigt lite om Kina före Song-dynastin. Ett annat intressant ämne som jag stötte på i mina studier är hur dygd har definierats för kvinnor genom historien. Song-dynastin verkar vara en vändpunkt beträffande definitionen av ”sedesamma/dygdiga kvinnor” i den kinesiska historien. Det hävdas att de flesta dygdiga kvinnorna före Song-dynastin var kända för att de lämnade betydelsefulla bidrag till landet och dess folk, var utomordentligt talangfulla och agerade modigt, var kloka nog att skilja mellan rätt och fel i moraliskt depraverade tider, eller för att de var starkt hängivna/tillgivna sina föräldrar och make, och liknande.

Efter Song-dynastin blev modellen för en mycket dygdig kvinna någon som skyddade sin kyskhet/ärbarhet under besvärliga omständigheter. Vad gäller de kvinnor som skyddade sin kyskhet/ärbarhet, så beslutade många av dem att avstå från att gifta sig en andra gång tills landet inte längre var under attack från de nordiska barbariska stammarna, eller tills de fått sin personliga hämnd mot den fiende som hade mördat deras män. Några av dem var egentligen inte intresserade av ett andra giftermål, antingen på grund av att de inte var intresserade av äktenskapliga relationer eller på grund av att de var för starkt bundna till sina avlidna äkta män. Som ett tragiskt resultat av en historisk persons, Zhu Xi, extrema förespråkande av avhållsamhet, har kvinnor med dygd alltsedan Song-dynastin återigen fått en ny innebörd. Med andra ord, före Song-dynastin, hade kvinnor kontroll över sina egna beslut och var fullständigt likgiltiga för social påverkan. Ingen kunde tvinga en kvinna att anpassa sig till någon bestämd stereotypisk definition.

Plus att det är en missuppfattning att kyskhetens extrema handlingar var allmänt prisade. Faktiskt så nedtecknade många forntida historiker inte så många sådan handlingar eftersom de inte ville lovorda sådant beteende. Till exempel var de genmälen som vanligen delades av kinesiska historiker gentemot änkor som vägrade gifta sig en andra gång karakteriserade av fraser såsom ”hennes konstiga beteende”, ”vilket beklagansvärt beteende”, eller ”jag är ledsen över hennes beslut” och så vidare. Några änkor vanställde sig själva för att förhindra ett andra giftermål på grund av ett fasthållande eller ett löfte till en avliden make. Kvinnor som valde denna väg ansågs sakna rationellt tänkande och självförtroende. Naturligtvis skulle inte någon historiker med ett upprätt sinne lovorda ett sådant beteende, eftersom ett dylikt beteende inte kan vara längre ifrån vad som är en dygdig handling.

Vad gäller en kvinnas dygd, ”kvinnlighet utgör grunden till godhet och medkänsla; att försvara sin dygd med sitt liv är en begåvning av rättfärdighet/upprätthet.” (Från den 79:e biografin över dygdiga kvinnor i Bei Shi, en kinesisk historiebok). Med andra ord, en kvinnas genuina dygd kommer från godhet/medkänsla och rättfärdighet/upprätthet. Självstympning är knappast en upprätt handling. Så här skulle en extremist agera och är mycket långt från konfucianismens Gyllene Medelväg.

Kan man därför dra slutsatsen att en kvinnas genuina dygd reflekteras av en kvinnas anpassning till godhet och rättfärdighet? Inte precis. När en kvinna inte hade något annat sätt att skydda sin ärbarhet/dygd än med sitt liv, var det ett tecken på ett depraverat samhälle. När goda och rättfärdiga handlingar lovordades så var det ett tecken på att sådana handlingar hade blivit sällsynta i ett moraliskt degenererat samhälle. Enligt teorin om ömsesidig skapande och ömsesidigt hämmande, så indikerar förespråkandet av godhet och rättfärdighet/upprätthet faktiskt förlusten av godhet och rättfärdighet/upprätthet. Myntets andra sida är att om alla värdesatte dygd och höjde sitt sinne och sitt sinne/hjärta och moral, så skulle standarden för bedömning av godhet och rättfärdighet också höjas.

Jag ville kort dela min förståelse kring ämnet om kvinnors dygd eftersom jag uppfattar att det är ett av hindren vid våra ansträngningar att förklara sanningen. Moderna människor kanske tilltalas av många aspekter i det forntida samhället, men tror att vissa saker som gjordes då var bakvända. Vår uppfattning av vad som faktiskt skedde för länge sedan grundas faktiskt på en snedvriden och felaktig förståelse av dessa tider, så vi har kommit bort från sanningen. En sådan förståelse av det förflutna blir ett hinder för vanliga människor att förstå sanningen om Kina. De flesta av oss inte är professionella historiker, så vet vi också för lite om forntiden.