Ekonomiska marknader i deras egna länder blir allt mindre tack vare överföringarna av valuta, företag och fabriker från deras länder till Kina. De låga växelkurserna och superlåga arbetskostnaderna i Kina har lett till en extremt orättvis konkurrens inom internationell handel. De andra ländernas ekonomier, speciellt de utvecklade ländernas, verkar vara utmattade. Alltfler investeringar lämnar den ekonomiska kretsen i deras egna länder.
Nyligen har både europeiska länder såväl som USA och Japan begärt att Kina ska höja sin växlingskurs för att återställa rationella och rättvisa villkor för konkurrens. Även om det är för sent, så är det ändå värt att göra. Västvärlden har hur som helst bara sett situationen på ytan. Några andra viktiga saker förbises fortfarande. Den låga kursen av den kinesiska valutan (RMB) är bara det synliga beviset för övertippningen. Det finns också några osynliga bevis, vilka fortfarande måste inses.
En osynlig anledning till oro är den extremt låga arbetskostnaden i Kina. Alla vet att arbetarnas rättigheter sällan skyddas. De har inga fackföreningar och tillåts inte att ha några sådana. De flesta arbetarna vet heller inte hur de ska skydda sig från att skadas och det värsta är att även om de vet, har de inget sätt att handskas med det, eftersom ingen vill hjälpa dem. Lagarna är till för att trycka ner arbetarna istället för att skydda dem. För de flesta människorna är okunnighet bättre än förtvivlan. Miljontals människor arbetar under grymma villkor; många av dem har fängslats och satt i arbetsläger osv. Hur kan demokratier i väst, där mänskliga rättigheter högt respekteras, konkurrera med Kina, där mänskligt liv inte betyder någonting? Det är en skam att sådana problem inte är med i de ekonomiska förhandlingarna med Kina. Den negativa effekten av att inte se de dåliga villkoren för mänskliga rättigheter i Kina framgår tydligt i utvecklingsländerna. Snabbt stigande arbetslöshet, fler sociala konflikter, kampen mellan partier, höga brottssiffror, ökat antal psykiskt sjuka personer, minskat intag av statsinkomster genom minskning av skatt, passivitet att genomöra reformer osv. Dessa problem ödelägger osynligt enorma summor av resurser, både i dessa stater och i Kina varje dag, eftersom Kina använder en stor del summa av pengarna från de utländska länderna för att förtrycka sitt eget folk och för att finansiera korruptionen av vissa tjänstemän. För utvecklade länder, tjänar vissa företag små summor pengar, till stor skada för deras länder. I Kina tar ett smalt segment av folket in pengar till egna plånböcker, till skada för andra. Detta är sanningen bakom myten Kina och den ekonomiska världens tragedi.
Historien tar inte slut här. Det finns fortfarande problemet med Kinas matkonsumtion. Världens Energiorganisation oroar sig för att om Kinas ekonomi som väntat fyrdubblas efter 20 år, kommer inte jorden längre att ha råd med denna resursförbrukning. Andra länder kanske måste svälta som ett resultat, enligt den välrenommerade ekonomen Klaus Toepfer.
Vi behöver så fort som möjligt vidta akuta åtgärder för att begränsa den kinesiska ekonomins expansion, inte bara vad gäller växelkurserna, men också i betraktandet av mänskliga rättigheter och miljöskydd. Mänskliga rättigheter och miljöskydd är inte bara en plikt för organisationer för mänskliga rättigheter och energiorganisationer, utan även en plikt för varje regering och företag; de borde inte utesluta dessa växande problem från världsekonomidialogen eller från varje lands ekonomi och utlandspolitik som påverkats av dagens globaliseringspolitik. Den hårda verkligheten borde inte längre undvikas. Man måste nu beakta hela världen, inte bara Kina.
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.