Berättelser från det medicinska området: Att kommunicera med sitt inre

En vän tilll mig var doktor i västerländsk medicin. Sjukhuset som hon arbetade på ligger nära min klinik. Vi hänvisade ofta våra patienter till varandra. Hon dog sju år efter att hon först hade diagnostiserats med bröstcancer. När jag tänker på denna vackra och hälsosamma kvinna som dött i sina bästa år, fylls mitt hjärta alltid av sorg och svårmod.

Jag visste inte att hon var sjuk förrän hon en dag kom till min klinik som patient. Hon fyllde i inskrivningssformuläret och skrev följande längst ner på pappret: "Min cancer är i slutskedet och jag har troligtvis bara en eller två månader kvar att leva. Både Gud och jag har gett upp om mig. Jag är här för att söka tillfällig lindring för mina smärtor." Hon bar en påse med en flaska morfinlösning som var kopplad med en slang till hennes kropp 24 timmar om dygnet. Ändå led hon av en mycket plågsam smärta.

Hon hade diagnostiserats med bröstcancer ungefär sju år tidigare. Hon fick brösten bortopererade omedelbart och behandlades sedan med kemoterapi och radioterapi. Allt hennes hår föll av men växte tillbaka igen. Hon friskförklarades och trodde att hon hade lagt svårigheterna bakom sig. Hennes liv gick tillbaka till det normala och det var som om ingenting hade hänt.

Fem år senare kom dock cancern tillbaka. Tumören växte fort och bröt sig igenom muskler och hud. Den var hård som sten och kändes grov. Ytan kändes ojämn. Den var också förbunden med många känsliga nerver och blodådror i hennes kropp vilket förorsakade extrem smärta. Hon sökte först behandling vid ett cancerforskningsinstitut och förflyttades sedan till ett specialistsjukhus. Hennes läkare kunde inte finna någon lösning trots åtskilliga mediciner och behandlingar enligt västerländsk medicin.

Hon berättade gråtandes för mig: "Jag är så besviken på västerländsk medicin. De behandlar människor som maskiner. De vet bara hur de ska byta ut en njure eller lever och hur man skär ut inre organ. Sedan sätter de in spikar, tuber och ståltrådar. Men alla dessa metoder är värdelösa i min kropp och jag har lämnats på soptippen."

När jag hörde detta började jag tänka: "Ja, hon har rätt. Maskiner är gjorda av människor, men människor skapades av Gudar. När människor använder stål- och elektriska instrument som tillverkats av människor för att reparera den mänskliga köttsliga kroppen, som har en själ och är förbunden med himlen, hur kan de då lösa det grundläggande problemet?"

"Har du någonsin kommunicerat med din kropp?", frågade jag henne.

Hon såg förbryllad ut och verkade inte förstå mig. Plötsligt insåg hon något och frågade: "Menar du att mänskliga varelser kan kommunicera med sina kroppar?" Hon verkade känna sig ganska eländig. "Jag hatar den här fula kroppen. Den har en hemsk tumör som jag aldrig borde ha accepterat. Jag lever emellertid med den varje dag och jag är kontrollerad av den och torterad av den." Hon var mycket arg men kände sig också hjälplös. Hon överväldigades av de blandade känslorna och tårarna rann utefter hennes ansikte. Jag såg denna stolta och tidigare otroligt framgångsrika läkare bryta ihop och smärtsamt ge upp inför sin egen kropp.

Hon fortsatte: "Snart kommer jag inte att lida längre på grund av den här kroppen. Jag kommer att bli befriad. Om Gud ville ge mig en chans till och ge mig en annan kropp kommer jag att leva som du gör. Du vet, jag ser dig ofta sitta där och meditera. Jag beundrar dig väldigt mycket för att du tar hand om din kropp och själ. Tyvärr är det försent för mig…"

Jag skrev ner denna berättelse för jag hoppas att människor som läser denna artikel inte skall göra samma misstag som hon och sedan ångra sig. Då är det försent.